Malin Collin: Är det så hemskt att förlora sin värdighet ett tag?

Man befinner sig på en fest, är extra uppklädd, omsorgsfullt sminkad och omger sig av sina vänner. Man skrattar forcerat högt, håller in magen och är medveten om minsta rörelse man genomför. Det beror på att ens relation nyligen har kraschat och detta är första gången man ser sitt ex sedan det tog slut. Låt ridån gå upp så vi kan spela oberörda och åtråvärda! Många är de kvinnor som spelat denna pjäs genom historien. Jag, du, prinsessan Diana och säkert en hel bunt under renässansen och antiken. Vi kanske inte har så mycket gemensamt på pappret, men att bli dumpad väcker samma känslor oavsett tidsålder och klasstillhörighet. Vi vill ha hämnd och det bästa sättet vi lärt oss att hämnas är att visa vilka kap vi var och vad den dumme mannen nu går miste om. På film funkar det nästan jämt, men enligt min begränsade privatempiriska forskning har det liten till ingen effekt.

En som provade var prinsessan Diana den där junikvällen 1994. Detta var ett par år efter hennes och prins Charles äktenskap hade gått i bitar inför hela världen. I flera dagar rapporterade de skoningslösa brittiska tidningarna om tv-dokumentären om prins Charles som skulle sändas inför en samlad nation på onsdagskvällen den 29 juni. Även om dokumentären var över två timmar lång, fokuserades det på att prinsen pratade om sin otrohet. Prinsessan Diana var bjuden på en välgörenhetsmiddag, men hade tackat nej. Hon ändrade sig när hon insåg att middagen skulle ske samma kväll som dokumentären sändes. När hon steg ur bilen iklädd en svart klänning med bara axlar och ett litet släp, stod mängder av fotografer utanför. Det visste hon. De 30 sekunder det tog för henne att gå från bilen till ingången blev legendariska. Klänningen som designats av Christina Strambolian fick genast epitetet ”revenge dress”, hämndklänning. Och så var plagget som många kvinnor skulle komma att bära döpt.

I veckan har det pratats om en helt annan hämndklänning.

Amerikanska rapparen Kanye West har dominerat rapporteringarna när han efter separationen från Kim Kardashian började dejta skådespelaren Julia Fox strax efter nyår. Deras relation fungerade i princip som en realityshow och delades på Instagram och i pressen. Det tog knappt en och en halv månad innan Kanye West i en mängd Instagraminlägg skrev hur mycket han ville ha tillbaka Kim Kardashian. Så var virvelvindromansen över och USA undrade hur ledsen Julia Fox var efter att hon bekräftade uppbrottet på alla hjärtans dag.

Inte alls visade sig. I stället klev hon ut på catwalken under New Yorks modevecka i ”den ultimata hämndklänningen”, som New York Times skrev. Iklädd en svart, tajt klänning med stora cutouts designad av LaQuan Smith blev bilderna veckans mest uppmärksammade.

Det är kanske så enkelt som Rihanna sa i en Vogue-intervju: ”För varje gång en man är otrogen mot dig eller behandlar dig illa behöver du en revenge dress”.

Frågan är om det är exet eller offentlighet som är mottagaren av den signal man vill sända ut: jag sitter inte hemma och gråter och proppar i mig pizza i mjukisbyxor - jag är ursnygg och väljer glädje. Hämndklänningen handlar nog mer om att återupprätta sin värdighet inför världen och kanske sig själv än att försöka få tillbaka en kille.

Men är det så hemskt att förlora sin värdighet ett tag? Det är i den sörjande fasen man får tid att utvärdera vad som gick snett, slicka sin sår och stanna upp ett tag. Att krångla på sig sexig klädsel och verka oberörd två dagar efter en relation tar slut gör teatern ännu mindre trovärdig. Men främst är det elakt mot sig själv att göra så.

Har någon hört talas om hämndbyxan? Nej, just det. För män som tagit sig igenom en separation behöver inte rasa i vikt, sätta på sig sexiga jeans och gå ut och bevisa för omvärlden att de är oberörda. De kan sörja eller festa med sina vänner eller titta på fyra säsonger av The Wire utan att någon överanalyserar dem .

Den bästa hämnden är inte att se sexig ut sekunden någon har skrikit ”det är slut”.

Den är att strunta i vad både expojkvännen och omvärlden kommer att tycka om en.

Det är ju ändå slut – med eller utan hämndklänning.

Och tids nog kravlar vi oss tillbaka och då är vi redo på våra egna villkor iklädda en helt normal vardagströja.