Feminas kulturredaktör Emma Gray Munthe om remake-trenden

1:24

Efter reklamen: 5 klassiska MTV-serier du garanterat såg på som ung

(1:24)

Som om det inte vore nog att ABBA twittrar mystiskt om att något nytt händer nästa vecka på torsdag, och att det ryktats länge om att en virtuell ”ABBA experience”-turné med ”ABBA-tars” ska vara på ingång – de kommande veckorna och månaderna kommer fler nyversioner av svenska filmer och böcker än vad många svenskar förmodligen är kapabla att hantera.

Om drygt en vecka kommer en ny film baserad på 90-talsungdomsboken Vinterviken till Netflix (2022 till SVT), några dagar senare landar en nutida adaption av Ingmar Bergmans klassiska serie Scener ur ett äktenskap på HBO och på juldagen kommer nya Utvandrarna-filmatiseringen till svenska biografer.

Ulf Brunnberg muttrade över nya Vi på Saltkråkan

I våras debatterades om det verkligen behövdes en ny version av Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan, men redan 2019 kom faktiskt ett slags remake i form av en bilderbok för 3–6-åringar. Debatten uteblev, landets 3–6-åringar tog det hela med ro och verkar överhuvudtaget vara i mindre behov av snuttefiltar än till exempel Ulf Brunnberg och tusentals andra vuxna svenskar. När SVT släppte nyheten att de skulle spela in en ny version av serien och placera handlingen i svensk nutid muttrade Ulf Brunnberg som Ulf Brunnberg gärna gör och på Twitter och Facebook stormades det i dagar. Kanske veckor.

John Cleese utforskar cancel-kulturen – kritiserar politisk korrekthet

Mutter nationalklenod mutter mutter PK och varför måste de förstöra allt och särskilt min barndom och det svenska?

Och nej, givetvis kommer inte virtuella ABBA-versioner, eller nya versioner av Saltkråkan, Vinterviken, Scener ur ett äktenskap eller Utvandrarna att se likadana ut som dem som kom för 60, 25, 50 år sedan, eller vara en ordagrann tolkning av Vilhelm Mobergs 70 år gamla roman.

Remakes ett försök att uppdatera till här och nu

Man kan tycka vad man vill om alla remakes, reboots, nyadaptioner eller vad man nu helst kallar dem, men standard är ändå att någon allra minst försökt uppdatera och modernisera så att det ska funka bättre här och nu. För en ny publik.

Spelfilmsvarianten av Skönheten och odjuret för några år sedan var ett bisarrt undantag, där de mer eller mindre gjorde en blåkopia på en film där en kidnappad kvinna faller för besten som kidnappat henne. Annars brukar ju de nya versionerna rent generellt faktiskt bli just mer PK.

Ombytta könsroller, modernare kvinnoroller, kvinnoroller där det från början inte fanns några. Färre stereotyper, mer mångfald, mindre rasism. Andra perspektiv. Den elaka styvmodern, den onda fen eller dalmatinkidnapparen kanske visar sig vara relativt god.

Man kan nästan få för sig ibland att många av dem som muttrar och stormar har problem med själva samtiden, snarare än med nya versioner av gamla filmer och serier.

I veckan släpptes en teasertrailer till Utvandrarna, och jag tycker inte att det ser så pjåkigt ut alls. Jag tror kanske inte heller att någon – utöver möjligen dem som uttryckte sin besvikelse över att skådespelarna inte pratade med tillkämpad småländska – ska behöva plocka fram sin snuttefilt, trots att de som står bakom har pratat om att den kommer att ha mer av ett kvinnoperspektiv än vad Jan Troells filmatisering hade. Puh.

Utvald läsning

Femina