Emma Gray Munthe: Finns det något självhjälpsläger vi kan skicka Bard till

I veckan kritiserade Alexander Bard gymnasten Simone Biles för att hon beslutat att ta hand om sig själv och sin mentala hälsa. Detta strax under hans uppmuntrande tweet om att anmäla sig till European Men's Gathering – ett självhjälpsläger för män som vill vara manligare män, och som tillsammans vill "möta rådande kaos" och "skapa en solid grund efter 16 månader av pandemi och oro".

"Breakdown Biles" döpte han henne till, efter att storfavoriten med allas ögon riktade mot sig fattat beslutet att hoppa av lagfinalen i OS. Hon prioriterade sitt mående, och var rädd att pressen och hennes mentala tillstånd skulle kunna leda till allvarliga skador.

Bard gillar det inte. Inte alls.

"På 2020-talet får olympiska idrottare mer uppmärksamhet för sina mentala sammanbrott än vad de skulle ha fått om de tog guld. Vad skulle människor från 1920-talet ha tänkt om oss? Svaghet är tydligen den nya dygden".

Man undrar stillsamt vad människor från 1920-talet skulle ha tänkt om European Men's Gathering. Eller för den delen om Alexander Bard. Men han nöjde sig inte, utan fortsatte lite till på Twitter:

"En gång i tiden var Simone Biles världens största kvinnliga gymnast efter Nadia Comaneci. Men nu kommer hon att bli ihågkommen som det största mentala sammanbrottet i idrottshistorien".

Låt oss för ett ögonblick komma ihåg att Comaneci inte bara var helt fantastisk. Bakom kulisserna försökte hon också som 15-åring ta sitt liv genom att dricka klor, fick ätstörningar, var stenhårt kontrollerad och exploaterades av en kommunistdiktatur i ekonomiska och politiska syften. Hade hon tävlat 2021 är chansen stor att hon hade sagt stopp. Kanske hade hon då också tagit färre medaljer. Vem vet?

En av de många som öppet stöttade Biles beslut var den amerikanska gymnasten Dominique Moceanu som 14 år gammal tog olympiskt lagguld i Atlanta 1996. Hon postade ett klipp från när hon föll otäckt under OS, och skrev att hon sedan tvingades tävla vidare. Aldrig i sin karriär kände hon att hon hade något att säga till om kring sin egen hälsa på samma sätt som Biles nu gjort.

Tiderna har förändrats. I gymnastik är marginalerna små. Om man känner sig lite off, om pressen tärt på psyket, om man landar fel när det handlar om moment på Biles nivå kan det få enorma konsekvenser. Livslånga skador, förlorade karriärer och krossade framtidshopp.

1980 pressades Comanecis kollega Elena Mukhina till att göra ett farligt moment som hon inte kände sig redo för, landade fel och blev förlamad från nacken ner. Ändå har människor som sannolikt inte når sina egna tår åsikter om Biles beslut.

Visst kan man vara besviken över att inte få se mer av hennes oerhörda prestationer i Tokyo, men att kräva?

Inte förvånande var Piers Morgan en av dem som stämde in i kritiken. Själv kunde han inte hantera pressen av några minuters livesänd kritik utan att storma ut från Good Morning Britain-studion som ett tjurigt barn, men nu kallar han Biles självisk och svag. Skriver att hon svek sitt lag, sina fans och sitt land. Kallar dem som hyllar hennes beslut för mesiga snöflingor.

Han hade "föredragit den gamla Biles, som gjorde vad som helst för att vinna".

Han avslutade med en riktigt het take: riktig press upplever man i krig, inte i gymnastik.

En annan man som i veckan hade åsikter om kvinnor och idrott och våra nya mesiga tider var Donald Trump som på ett möte menade att det amerikanska damfotbollslagets förlust mot Sverige berodde på att de var... woke.

"Wokeism makes you lose, ruins your mind, and ruins you as a person. You become warped. You become demented. The US women's soccer team is a good example of what's going on", som Trump uttryckte det.

Finns det inget självhjälpsläger man kan skicka den här trion på?