Emma Gray Munthe: Kommer Cissi Wallin sluta sitt drevande även mot transpersoner?

What we do in life, echoes in eterni

När Banksy gjorde gatukonst av Russell Crowes pampiga Gladiator-replik målade han dit någon som hade gnuggat bort de två sista bokstäverna med en tvättsvamp. Inget är ju särskilt beständigt. Allra minst Cissi Wallins offentliga persona, visade det sig i veckan.

I Expressen försökte hon gnugga bort delar av sitt förflutna med en tvättsvamp i krönikeform. Hon gör avbön, och tar lika mycket avstånd från tidigare drevbeteende som distanserar sig från det och förklarar att det faktiskt var någon annans fel.

Wallin ondgör sig över hur unga kvinnor enligt henne omfamnat någon form av offerkoftsideologi – och utmålar sedan sig själv som någon form av raseri-Jesus som självmant klättrat upp på korset och hängt där och drevat. Mot alla principer och mot bättre vetande, för någon annans skull.

Att erkänna fel, byta åsikt och svänga i frågor då och då är förstås bara sunt, men man behöver inte vara särskilt cyniskt lagd för att läsa krönikan som ett sätt att kratta för återuppståndelsen. Sopa framför curlingstenen som är framtida jobbuppdrag och den kommande me too-dokumentären.

Cissi Wallin jämförs med Alexander Bard

Någon på Twitter beskrev Wallin som Alexander Bard med långbyxor, och förutom att det är väldigt roligt finns det också något gemensamt i driften att dyka upp här och där och gyckla och bjällra med sina lustiga mössor och häckla det som för tillfället ger mest uppmärksamhet.

På senaste har Cissi Wallin utmålat sig själv som verklighetens folk. Anti-pk. Den som pratar om allt det som man inte får prata om i det här jävla landet, och står utanför etablissemanget trots att hon inom loppet av 24 timmar fått uttala sig överallt och fått samtliga medier att uppmärksamma en icke-ursäkt.

Allt det här vore väldigt lätt att skratta åt, gå vidare och glömma bort – man behöver ju som hon själv skriver inte bry sig om eller agera mot allt dumt som skrivs.

Men. Bland Instagramaktivismen och hennes civila olydnad i sociala medier kring frågor som sexuella övergrepp och våld mot kvinnor – som jag personligen tycker ofta har varit helt proportionerligt rasande och i flera fall berättigad – också stött på en hel del transfobi av så grov art att jag faktiskt inte förstår hur hon efter detta kan ha upplåtits utrymme i etablerade medier.

Hets mot transpersoner på Instagram

Mycket av det här ligger kvar på hennes Instagram, och det mildaste har hon behändigt samlat i höjdpunkterna ”Transfobi” och ”Transfobi 2”. Betyder det att hon inte tar avstånd från just det drevandet?

Hon har hetsat om att transkvinnor utgör ett hot i omklädningsrum och på kvinnojourer. Raljerat över transkvinnor med ”penis, pung och basröst” och jämställt dem med könsförvirrad ungdom som byter könsidentitet lika ofta som de byter hårfärg och inte vet sitt eget bästa. Påstått att transrörelsen är misogyn, sprider kvinnohat och cementerar stereotypa könsroller. Att transkvinnor överhuvudtaget inte alls är kvinnor. Piskat upp en stämning i inlägg och kommentarer som är i princip exakt likadan som den man skulle kunna hitta i internets smutsigaste hörn.

Allt det där står i skarp kontrast till det hon skriver i krönikan om att det är snett hur unga kvinnor ser sig som ”ständiga offer för förtryck” och läser in ”utsatthet och ’kvinnohat’ i alla livets alla situationer”.

Om man denna fredag för ett litet ögonblick väljer glädjen får man anta att Cissi Wallin faktiskt menar allvar i sin krönika och kommer att sluta sitt drevande också mot transpersoner.