Jag är en stolt, soldyrkande 80-talsälskare
Solen strålar från en klarblå himmel. Efter åtta månader av kalla vindar och piskande regn är det nu jag börjar leva. Eller ska vi säga tina upp.
Jag älskar solen.
Jag älskar värme.
Det kan inte bli för varmt.
Helgen tillbringades vid vattnet med några av mina bästa väninnor. När SMHI spådde en stor sol och värmerekord gick jag igång. Jag hetsade för att komma iväg så tidigt som möjligt, jag ville maxa min tid i solen!
Väl på plats dyker jag ner i bikinin och solstolen direkt. Känner hur värmen ger hela kroppen energi. Stela vinterleder och stressade nackmuskler slappnar av direkt. Men bara för en stund, för snart kommer frågan ingen soldyrkare vill ha.
”Vad använder du för solskyddsfaktor?”
I samma stund som jag svarar inser jag att det är helt fel svar: ”Ingen.”
SPF, UVA, UVB är sommarens hetaste bokstavskombinationer. När jag var barn fanns inte dessa ord. Nu är de heliga. Siffran på SPF ska vara så hög det bara går. Lagret med solkräm ska vara så tjockt på huden att man kan skriva i det. Nätproffsens recept för ansiktet är cirka 10 centimeter kräm som ska smörjas in på den lilla ytan.
”Du är en 80-talsmänniska”, säger en av mina fina väninnor. ”Det så ute att sola!”
Jag är brun om benen, precis som det ska va, sjunger Pippi i sin sommarvisa, och jag håller med. Jag tycker att det är snyggt att vara brun. Som den 80-talsmänniska jag är så ser jag min bränna som ett mått på hur lyckad sommaren och semestern varit.
När jag var ung var alla som jag. Man pressade i solen för att få till den rätta, jämna brännan. De riktiga pressarna adderade olja och Hawaiian tropics söta kokosdoft låg som ett stekos över stränderna.
Men det var inte bara brännan som var eftertraktad, även det rätta, solblekta håret. Att saltvatten påskyndar hårblekningen var en sanning för alla, och den som ville ha snabbare effekt tog till citronvatten!
Många kanske skrattar åt minnet medan jag saknar den trenden. Det var tider det, då vi brunbrända 80-talsmänniskor var inne. Min neonfärgade bikini (så snygg mot en härlig solbränna) och soldyrkande lekamen är passé. Men jag tänker göra revolt. Jag är en stolt, soldyrkande 80-talsälskare. Kanske ska jag löpa linan ut? Efter helgen funderar jag på att addera en kruspermanent, leta fram de färgglada tightsen och axelvaddarna för att riktigt leva ut i den underbara solen hela sommaren – utan ett uns av skugga!
