Vi skulle inte gå in en andra våg, vi skulle inte ha översköljts av den första ens.

Det var så det lät. Medan resten av världen stängde ned, litade vi i Sverige på att varje persons eget ansvar skulle skydda mot viruset.

Medan personalen på landets IVA-avdelningar slet dygnet runt för att blåsa liv i säckade skrikande lungor, rensade vi lagerhyllorna på toalettpapper och torrjäst. Men fortsatte att leva våra oinlåsta liv.

Vi reste till sommarstugan på Gotland, släkten i Bohuslän och tog ut svängarna som fria individer i trängseln på Ullared.

Med julen en månad bort står vi inför en helt ny situation, eller tillbaka till samma, men tonen är ny.

Redan förra veckans besked om stängda vattenhål efter klockan 22 kunde inte tolkas som annat än en underminering av den svenska strategin, även om ingen med ansvar säger det rakt ut.

Måndagens presskonferens med halva regeringen var en 49 minuter lång pingpong-match där alla såg bistra ut men ingen ville kännas vid några misstag, och där statsministern fördelade bollen – med förvisso myndig stämma:

Det kommer bli värre innan det blir bättre.

Det är prövningens tid.

Det är nu det avgörs.

Det spelar ingen roll hur många ministrar som skickas fram. Med politiker går det hur man än räknar, inte att bortse från politiska intressen. Och nu när vi uppenbarligen inte lyder längre behövs en ny, helt annan röst.

Landsfader är inget man är. Det är något man blir.

Jag säger inte att Anders Tegnell sökte ”jobbet”, men när ett rysligt virus med bokstavskombination flög in över landet sattes hoppet till en lågmäld man i vanliga kläder – som till skillnad från myndigheterna i Italien litade på oss och lät oss dricka bärs på krogen till och med.

Nu har bokhandeln i mitt kvarter plockat bort tygväskorna och t-tröjorna med Tegnell-tryck på från skylten och vi behöver en ny person som kan formulera vad som behöver sägas:

Gå inte och handla i onödan. Stå emot lockpriser. Begär hemkörning av maten.
HÅLL AVSTÅND. HÅLL ER HEMMA NI SOM KAN.

Fundera redan nu över alternativa sätt att fira jul.

Någon som den Lottie Knutson blev efter tsunamin 2004.

Man kan inte jämföra katastrofer och kriser. Coronapandemin har hittills tagit mer än tio gånger så många svenskars liv, men Lottie Knutson, då kommunikationschef på resebolaget Fritidsresor, klev fram och blev en landsmoder efter den förödande flodvågen.

Hon lyckades samla oss, få oss att lyssna.

Vem skulle kunna ha den rollen i Sverige, i dag?

I nådens 2020 skramlar det ekande tomt i Astrid Lindgren-lådorna.

Kulturen har nog med att överleva, näringslivet dräller av tunga pjäser men ingen med folklig förankring, och sporten har inte haft en riktig folkhemsfavorit sen Magdalena Forsberg vann Jerringpriset fyra gånger.

Zlatan Ibrahimovic? Ja, vi älskar Zlatan. Men nej, han är för polariserande. Bara det faktum att han har investerat i Hammarby Fotboll skulle få hela Malmö att löpa gatlopp till Hemköp och hosta i salladsbuffén av ren trots.

Greta Thunberg? Har fullt upp med att rädda klimatet, vi kan inte lägga detta på en 17-årings redan tyngda axlar.

Leif GW Persson? GW är ett landskap i Sverige men den här gången är det vi som ska skydda Leif från buset.

Kanske Agnes Wold om hon varit mer förankrad och inte vevat så friskt på twitter, kanske Sven Wollter, om han hade fått överleva skiten.

Ju mer jag famlar desto mer självklar känns den aspirant som utkristalliserar sig.
Prins Daniel, såklart!

Prins Daniel är njurtransplanterad och därmed i riskgrupp. Han är gift med vårt lands tronföljare och brinner för hälsofrågor och har världens chans att stärka den positionen. Framförallt är han från Ockelbo, en av oss.

I England har (ingifta) prinsessan Kate Middleton skapat uppmärksamhet kring covid-19 genom en stor foto-utställning på National Portrait Gallery, där britterna har fått bidra med sina tusentals bilder från tiden i lockdown.

Om det har räddat några liv är mycket sagt och trott men inte har Kate fått skit för att hon vill stötta ett Storbritannien i kris.

Kungligheter ska inte blanda sig i politik, men det här är inte politik.

Det handlar om liv och död och vanligt simpelt bondförnuft; tvätta händerna och var rädd om våra äldre och sjuka.

Det behövs bara en kunglig man av folket som uttrycker det.

Kom igen prins Daniel, det är läge nu.

* * *

Av: Malin Roos
[email protected]

Läs mer:
Så kan du fira jul 2020 – då kommer besked från Folkhälsomyndigheten

Malin Roos: ”När får jag krama min mamma igen?”

Nya restriktionen: Max 8 personer på allmänna sammankomster