1:28

Efter reklamen: 6 enkla hacks för att maxa julstämningen hemma

(1:28)

Det är en av våra första jular efter skilsmässan och det dåliga samvetet sitter som bränd gröt i grytan. Det är inte deras fel att deras föräldrar inte kunde i hålla ihop och att alla jultraditioner fick skrivas om, men hey. Är det något den här tomtemor kan så är det att koka mys. Här behövs ingen man, mina barn skola sakna intet, come on julen!

Det är dagarna före dopparedagen och vi laddar för den stora pyntarkvällen med lussekatt och pepparkakor på fik, när sms:et plingar: "Din julgran är på väg". Va? Klockan är 16, jag har beställt leverans till mellan 18-20 och fått bekräftelse på tiden två gånger. Jag försöker ringa leverantören, kommer inte fram. Försöker ringa tretton gånger till, kommer fortfarande inte fram.

Nytt sms: ”Nu är din gran på väg”.

Lämnar kaffe och lussekatter på bordet, köper med pepparkaksdeg och lovar att ”vi bakar hemma istället”. Ännu godare ju och perfekt till klä-granen-myset! Kommer hem i samma sekund som granbudet. Snabbt ner i källaren för att rota fram foten som alltid är borta, får fram foten och måste pressa mig mot väggen när trädet gör entré. Ser direkt: detta är ingen gran, det är ett monster.

Jag har uppenbart klickat hem en minst två nummer för stor gran.

Malin Roos: Allt var sämre förr – men jag sörjer vägatlasen, smörgåsarna och livet utan solskydd

Det ser de två nissarna som bär också och tipp-tappar bakåt i hallen. Året innan har jag hyllat samma företag och den trevliga Kalmar-killen som bar in, högg fot, satte till rätta och tog med skräpet till och med. Årets budbärare muttrar ljudligt och hjälper motvilligt till att lyfta roten i foten. Det går inte. Den är för tjock.

"Helvete, kan ni hjälpa mig att hugga till?"

"Nej, vi gör inte det".

"Fast det gjorde ni förra året..."

"Ja, men i år är det ett tillägg man måste betala för".

"Ok, då gör jag det"

"Fast det går bara innan, när man beställer".

Orden i hög på tungan, vill ut, vill skrika, det fullständigt orimliga i hur man ska kunna veta innan hur tjock stammen är. Men det gör jag inte. Istället frågar jag vänligt om de har verktyg i bilen som man kan få låna. Ja, de har verktyg, säger de men:

"Vi lånar inte ut sågen".

FÖRIHELSKOTTA! Ner i källaren igen och leta såg. Hittar ingen såg. Testar brödkniven, brödkniven går sönder. Sågar som besatt med trasig brödkniv, sågar mig blodig, sågar mig sånär till en hjärtinfarkt, samtidigt som jag tvingar ungarna att sitta på granen för att hålla den stilla. Stickor i rumpan, barr överallt.

Men se där: Vi har en gran! Vi kan allt! En och en halv timme senare men halleluja - den står upp. Fastsurrad i bokhyllan förvisso och farligt framtung efter att ha lemlästats på alla sina grenar på ena sidan för att få plats. Men det kan vi fixa till efteråt. När vi har satt i ljusen. Var är de förresten? Där, längst ner i lådan, farmors gamla fina slinga, köpt på EPA, ärvd i generationer. I en enda trasselhög.

Fem orsaker till julstress – och vad du kan göra åt det

Biter i kinden och tänker "inte tappa tålamodet". Inte som med pappstjärnorna senast, eller lusselinnena som var spårlöst försvunna kvällen innan förskolans tomteparad. Inte svära, gråta och knyckla ihop. Talar lugnt, fjäskar för ljusen, lirkar, kämpar. I en timme. Sen åker farmors ljus i väggen.

"På med jackorna, vi ska ut och köpa ljus!"

"Men vi skulle ju ha mysigt hemma ju".

”Ska vi ha en gran eller inte?” (falsett nu).

Hej Clas Ohlson i Kungens Kurva fredag kväll innan jul. Var har ni ljusen? Jaha, de är slut. Men då tar jag väl den här skitvarianten då. Tack, för inget. Seså, hopp in i bilen. PUH. NU. BÖRJAR MYSET. Men först, va mat? Oj, är klockan redan åtta, när åt ni lunch sa ni? Säger ”rör inget”, ska bara sjussa i ugnen. Det tar fyra minuter. Tillbaka, har de rört. Trassel. Hela vägen. Igen.

Det brinner, men inte i ljusen.

"När ska vi baka pepparkakor?"