Malin Wollin: Så ska jag börja mitt nya liv
Jan Guillou dissar höstens självbiografier: "Förstår egentligen inte den stora nyheten här"
Aldrig är jag utomlands längre. Aldrig ligger jag vid en pool och funderar på vilken för liten klänning som jag inte skulle våga bära i Sverige som jag ska ta på mig till middagen. Leka lite rik i klackaskor under femhundra kronor. Aldrig längre luktar jag pool och solskydd.
Men jag minns känslan och jag minns alldeles särskilt vad allt jag drömde om mitt liv vid hemkomst. Alla vilda vackra idéer som föds på en semesterresa. Nu ska jag sola fotsulorna, men när jag kommer hem.
Så är det med poolen långt bort och så är det med helgerna.
Helgen är de två dagarna då jag målar min framtid med penslar breda som Vintergatan.
Om söndagen gör jag vegetariska biffar i ugnen och har det mysigt, men i morgon. Jag ska börja veckan så storslaget!
Jag vaknar klockan sju och plockar upp telefonen, ser en reel om att man kan programmera sin hjärna till att tänka att man kan.
A precis! tänker jag för mig själv, kliver upp och möter Joachim i köket.
”Det här låg i lådan, tömde du den inte i fredags?”
I handen håller han ett kuvert från ett parkeringsföretag.
För ett par veckor sedan kom det ett sms som sa ”Hej, i dag skickar vi en faktura till dig”.
Eh, jag betalar för min parkering med en app så det där sms:et är ett felskick, tänkte jag då, men nu är fakturan här. Med fingret jag inte trätt genom ett kaffeöra river jag upp och läser att jag har parkerat för tjugo kronor i maj.
Fakturaavgift 29 kronor.
”Nu ska jag bråka om 49 kronor som om en miljon står på spel”
Den storslagna planen och min fantastiska framtid ligger vid mina fötter, vi skulle ju sikta mot stjärnorna i dag? Bliv still mina drömmar, för nu brinner en eld, en låga äter mitt inre och nu ska jag bråka om 49 kronor som om en miljon och mitt goda namn står på spel.
Medan jag står i kö till ett av Sveriges åttahundra parkeringsföretag kontrollerar jag appens historik och hittar ett kvitto från parkeringen i maj.
BEVISMATERIAL A.
Vilken vinst smakar godast? Den du redan tagit ut i förväg. Varar längre, namnam.
”Välkommen till parkeringsföretaget”, säger kvinnan på parkeringsföretaget.
Jag förklarar att jag har fått en faktura som är fel.
Hon förklarar att jag inte har gått in och ändrat i inställningarna och att jag därför har fått en pappersfaktura.
Mitt psyke slokar.
”Så du menar att ert defaultläge är pappersfaktura i stället för att pengarna dras från ett kort eller Swish?”
Ja, säger hon och då säger jag, medveten om att samtalet kan komma att användas i utbildningssyfte eller som underhållning vid nästa personalfest:
”Det här är inte ditt fel, det förstår jag, men det är ju HELT SINNESSJUKT.”
Hon är bra, kvinnan som arbetar för parkeringsföretaget, för hon håller mig på gott humör men hon håller sig samtidigt fortsatt anställd genom att inte kasta parkeringsföretaget under bussen. Hon är lika underbar som sulsol i solstol vid en pool.
”Jag drar av fakturaavgiften”, säger hon.
”Tack, och förresten så börjar mitt nya liv i morgon tisdag.”
”Okej då vet jag”, säger inte hon.
Nyhetsmorgon-profilen som hade klarat Robinson bäst
