Mina 5 föraktade felköp ligger bland menstrosorna
Man ska vara snällast mot de som förtjänar det minst.
Har jag fått det från Bibeln och berättelsen om den förlorade sonen eller har jag fått det från en serie på Netflix? Men viktigare ändå: Stämmer det?
Jag har tänkt på det ett tag, detta att ge sin kärlek och omsorg till människor när de verkligen inte har gjort sig förtjänta av den. Jag menar, det vore ju förskräckligt synd om den inte lönade sig i slutändan, snällheten man ödat.
Häromdagen gick jag igenom mina anteckningar i mobilen. Sedan jag petat mig igenom romanidéer blandat med köplistor, presenttips, möten och receptlänkar i ett oorganiserat och icke-kronologiskt gytter så låg den bara där: noteringen om att köpa en behå.
Köpa behå.
Inget akut alls förstås. Om jag lever hela mitt liv utan att köpa en behå till så kommer ingenting hända. Även om alla behåar jag äger skulle smula sönder, och här måste du som läsare ställa dig i ett av två läger: de som vet att en behå smular sönder eller de som inte visste att under-kläder kan vittra.
Även om allt var stoft en dag när jag drog ut översta lådan så skulle jag kunna fortsätta topless, kvinnor på film gör det hela tiden. Alla scener där kvinnan måste skynda sig från sängen eftersom hon har försovit sig, när hon drar golvtröjan över huvudet och är alldeles naken under. Så bråttom har jag aldrig haft och då är jag ändå sen som en djävul.
Jag tror att Köpa behå har funnits i mina anteckningar i minst två år
Och ändå händer det inte. Ändå gör jag det inte. Jag går runt på mina fyra favoriter och fem föraktade felköp som ligger bland menstrosorna.
En svart trekantsbehå i spets vill jag ha. Men spetsen får inte vara för spetsig och brösten måste bli rundade, inte toppiga och inte intryckta och det får absolut inte finnas en söm på tvärsen. Handtvätt, jag handskrattar ihjäl mig. Banden får inte vara för smala. Bara för att kvinnor med stora bröst behöver breda axelband så betyder inte det att vi i andra änden av skalan kan ha sytråd: om vi så har tepåsar till bröst så har våra axlar också känslor, och de blir sårade.
Dyr får den inte heller vara. Jag betalar inte sjuhundra för en behå när jag redan har kille. Men betalar jag tvåhundra så får jag en behå för tvåhundra kronor.
Om jag inte redan hade kille så skulle jag inte ha Köpa behå i mina anteckningar. Jag hade byggt en walk in-closet med bara underkläder. I åttahundrakronorsklassen.
Jag skulle alltså ha en ljuvlig uppsättning underkläder för människor som inte hade gjort något för att förtjäna det.
Jag visste att jag skulle få ihop mitt resonemang i slutet.
Nu ska jag leta upp en trekantsbehå för femhundra kronor.
För Joachims skull.
