Emma Gray Munthe: ”När stjärnorna vågar berätta går idrottsvärlden framåt”
I onsdags tog två idrottande män, oberoende av varandra och var för sig, ett stort steg – och tillsammans knuffade de idrottsvärlden ännu några kliv framåt.
Den ena är fotbollsspelaren Josh Cavallo. I ett lite lökigt, lite överdramatiserat och aningen för sociala medier-snyggt klipp kom han ut som homosexuell, och det vore lätt att avfärda det just så, som lite lökigt, lite överdramatiserat och aningen för sociala medier-snyggt – om det inte vore så att reaktionerna på klippet så tydligt visade att varenda idrottande man som kommer ut är av helt oerhörd betydelse.
För väldigt, väldigt många människor.
Och, att modet som krävs för att komma ut som homosexuell i fotbollsvärlden år 2021 fortfarande är enormt, oavsett vad man kan förledas att tro i vårt lilla nyhetshörn av världen.
Storklubbar och världsstjärnor tackade Cavallo
Man blev gråtfärdig av att se hur en mängd storklubbar och världsstjärnor tackade för Cavallos mod och backade den australiske toppspelaren med hjärtan, applåder och regnbågsflaggor.
Marcus Rashford: ”I know this took a lot of courage Josh. Know that the entire football community stands with you. Enjoy this freedom now, enjoy your peace. So much respect for you brother.”
Arsenal: ”Thank you @JoshuaCavallo for your strength and bravery... You are an inspiration to millions. Everyone deserves the right to be themselves. The world of football is a better place today, because of you.”
Och så Zlatan: ”You are a Champion. Fotball is for everybody. Big respect.”
Och där, under de självklara, stöttande och i många fall säkert sociala medier-vältränade tweetsen: en massiv matta av homofobi och hat, så tjock att man har svårt att tro på det man ser.
Då först känner man i hela kroppen att Josh Cavallos beslut måste ha varit som att hoppa utför en klippbrant.
Hockeyspelaren Kyle Beach berättade om övergreppen
Den andra idrottande mannen som tog ett stort steg i onsdags var hockeyspelaren Kyle Beach. I en lika känslosam som plågsam TSN-intervju kom han ut offentligt som den hittills anonyme spelaren som i våras anklagade klubben Chicago Blackhawks för att ha tystat ner att en tränare förgripit sig på honom när han var i 20-årsåldern.
Allt för att lagets spel inte skulle störas. De hade för viktiga matcher att spela.
Nu, 11 år efter händelsen har huvuden börjat rulla – och fler lär det bli.
I tisdags kväll offentliggjordes utredningen som avslöjar hur det gick till när övergreppet tystades ner av huvudtränare och ledare, och hur tränaren som begått övergreppet fick jobba kvar inom organisationen.
Beach själv säger att han är hundra procent säker på att de andra spelarna i laget visste vad som hänt, eller åtminstone hade hum om vad som hänt. Hur han kunde veta det? På grund av de homofobiska kommentarer och skämt han fick ta emot av andra spelarna. På isen. I omklädningsrummen. Av de egna lagkamraterna.
Övergreppen har fortsatt
Det är svårt att föreställa sig sådan utsatthet.
Men nu är det 2021, och det som händer och sägs i omklädningsrummen stannar inte nödvändigtvis i omklädningsrummen. Inte ens om det är stora hockeyspelare som blivit utsatta för övergrepp, och som känt sig små och rädda och blivit paralyserade av skräck.
Det är hjärtskärande att höra Beach prata i intervjun om hur han tvingats förtränga vad han varit med om. Hur rädd och ensam han varit.
Och mest hjärtskärande av allt: när han får frågan om vad han skulle vilja säga till den tonåring som några år efter honom blev utsatt för samma tränare.
”Förlåt” och ”Tack”.
Förlåt, för att han inte kunnat förhindra att det som hänt honom också hände någon annan.
Tack, för att det att han läste om det fallet gjorde att han fick modet att gå vidare med sina egna anklagelser.
Tack vare Kyle Beach och Josh Cavallo vet många tusentals sedan i onsdags att de inte är ensamma, och tillsammans knuffade de idrottsvärlden ännu några kliv framåt.
