Sofia Ståhl: Sluta ursäkta dig för vad du äter

Julen, och alla högtider, har en tendens att spåra ur. Sättet som det pratas om mat på blir osunt i alla led. Tidningar skriver spaltmeter om hur man ska hålla igen, tipsar om att gå på någon ny högtidsdiet och människor går med konstant dåligt samvete.

Jag tänker på hur vanligt det är att kommentera mat – eller snarare skuldbelägga mat och ätande. Hur ofta vi hör människor ursäkta sig för att de väljer att äta något som innehåller socker/fett/kolhydrater/annat än luft eller har en stämpel att vara ”onyttigt”. Hur ofta vi hör någon säga något ursäktande när hen väljer att äta något som kanske inte är det mest näringstäta som finns.

Orden ”unna mig” och ”jag borde inte äta det här men” eller ”på måndag blir det nyttigt igen” och ”jag ska skärpa mig” är någon sjuk standard när det ska ätas (eller inte ätas). Ständigt detta skuldbeläggande av mat, ätande, sig själv och andra.

Jag funderar på vad som skulle hända om alla slutade att prata om mat på det sättet. Tänk om vi slutade ursäkta oss för vad man väljer att äta och inte. Tänk om vi slutade att prata nedvärderande om oss själva när det kommer till mat och ätande. Tänk om vi slutade säga allt det där som gör att någon känner sig dålig för att den väljer att äta den där bullen eller att inte äta den där bullen. Tänk om vi slutade att prata om – och nedvärdera – våra val för att i stället låta beslut runt mat och ätande få vara i fred. Jag tror att mycket oro och press skulle släppa. Att många som förknippar mat och ätande med ångest och prestation skulle bli lite mer befriade.

Vänta inte till sen

Förutsättningar kan på­verkas, inget kan kontrolleras. Om något kontrolleras är det på bekostnad av något annat. Kontroll är ett försök att skapa trygghet. Trygghet som önskvärt ­borde finnas inuti men gör den inte det så försöker man skapa den i form av att kontrollera det man kan. Livet är så mycket hela tiden och en viktig lärdom är att leva i det som är när det är, inte vänta till sen. Vara nu. Göra nu. Känna nu. Det blir aldrig lugnare, det blir ­aldrig som vi tänkt oss.

Stanna upp och ta in

Ett minne från sommaren att längta till: ”De senaste kvällarna har jag gått ut i solnedgången. Prome­nerat, traskat, stått stilla, pratat i telefon, blickat ut över åkrarna och njutit av allt det vackra som omgivningen bjuder på. Det är lätt att glömma sommarkvällarna om det inte är något speciellt. Lätt att fastna inne med någon serie, måsten eller att man bara ’gått in för dagen’. Att bara stå och ta in tavlan som naturen målar om kvällarna gör något med en. Andetaget fördjupas. Närvaron är total. Livet känns i en på något sätt.”

Livet börjar nu

Kokar pasta och slås av en tanke. För att på riktigt kunna komma i kontakt med känslan av att må bra på riktigt, hela vägen in, behöver man befria sig från att bestämma allt hela tiden. Att våga vara i det som Är, i stället för att hela tiden bestämma hur det borde eller ska vara. Det gör hela skill­naden, för allt. Pastan är klar, jag är det inte. Har precis börjat. Livet börjar nu, och nu och nu.