Så mår Sveriges kulturliv i dag – egentligen

Den finns omkring oss hela tiden: i våra hem, i våra städer – över hela vårt land. Den roar och oroar, berör och upprör. Kulturen genomsyrar oss människor och det vi gör, varje dag. Den betyder också olika saker för de flesta av oss. Vissa kopplar den till Melodifestivalen, Allsång på Skansen eller Svensktoppen, andra till lokala teaterscener. En tredje hör ordet kultur och tänker på Sveriges kultur, vår identitet samt våra seder och normer, i stort.

Alla tolkningar är rätt. Kultur är både kreativitet och estetik men också något socialvetenskapligt eller antropologiskt. Ett samhälles, ett lands, kultur består av både underhållning och värderingar. Dessa kan antingen verka var för sig, hand i hand, eller, som det brukar vara: ibland på det ena sättet, ibland på det andra.

Kulturen är viktig för oss människor, så långt är nog alla överens. Men exakt hur viktig är den och av vem ska kulturen bekostas? Trots att man ofta talar om att en armslängds avstånd (eller mer!) bör hållas mellan kultur och politik – för att kulturen ska få vara så fri som det bara går – står det klart att dessa två ändå hänger samman. Inte minst ekonomiskt. Kulturen verkar i ett slags samspel med staten, vårt civilsamhälle och, inte minst, marknaden. Den är därmed, ofta, beroende av statligt stöd.

Detta blev tydligt i höstas, då den nytillträdda regeringens kulturbudget presenterades, en budget som mottog en del kritik då den minskades med en miljard kronor, från 2022. Att budgeten minskar handlar delvis om att tillfälliga pandemistöd till kulturverksamheter antingen har blivit mindre – eller upphört helt. Beskedet väckte känslor.

–Jag är bekymrad både över den offentligt finansierade och den privata scenkonstens framtid, och verksamheternas möjlighet att komma igen efter krisen. Är det någon gång man verkligen skulle behöva göra satsningar på kulturlivet så är det nu, slog Mikael Brännvall, vd för Svensk Scenkonst, fast i ett officiellt uttalande.

Hur mår Sveriges kultur 2023?

Men hur mår då Sveriges kultur och vad har den för förutsättningar 2023? Budgeten presenterades i november och det stod, som sagt, klart att den var mindre än både förra året och 2021. Det som uppmärksammades lite extra var beslutet att slopa den fria entrén på statliga museer samt det minskade stödet till kulturskolorna.

I talarstolen för att presentera kulturbudgeten stod Parisa Liljestrand, Sveriges kulturminister.

–Kulturen är en omistlig del av det demokratiska samhället, sa kulturminister Parisa Liljestrand, då.

Att Parisa Liljestrand kopplade samman kulturen med demokratin är inte förvånande. Hur ett lands kultur utvecklas går ofta hand i hand med landets statsskick. Det märks inte minst om man ställer in siktet på andra delar av Europa.

–Jag tror att vi alla måste slå vakt om vår demokrati. Blickar man ut i vårt närområde ser man hur krig och kris skapar en otroligt trängd situation för många kulturarbetare som inte längre kan utöva eller uttrycka sig fritt, har Parisa Liljestrand sagt i en intervju med Dagens Nyheter.

För att ta ett exempel: i december skrev den ryske presidenten Vladimir Putin under en lag som gör det olagligt att sprida ”hbtq-propaganda”. Lagen innebär, bland annat, att allt från informationsmaterial om sexuella läggningar, utöver den heterosexuella, till filmer, böcker samt reklam rörande hbtq är bannlyst i landet.

I slutet av december 2022 kom en rapport från facket för kultur, kommunikation och kreativ sektor, DIK. I enkätsvaren som ligger till grund för rapporten märks en genomgående oro för hur stabil principen om en armslängds avstånd är. Av de offentliganställda DIK-medlemmar som svarat på enkäten uppger cirka 200 personer att de blivit uppvaktade av politiker eller tjänstemän, vid sidan av ordinarie beslutsvägar, med krav eller önskemål om förändringar i verksamheten. Och det finns ett aktuellt exempel på något liknande detta, direkt från verkligheten. Nyligen stoppades ett arrangemang på ett bibliotek i Trelleborg, där dragshowartister skulle berätta sagor för ortens barn, av en ledande SD-politiker i kommunen.

DIK presenterar, i ett pressmeddelande, fem förslag för framtiden. Bland annat att den offentliga grundfinansieringen måste stärkas.

Det är viktigt att hålla i tanken att kulturen med ett annat statsskick kan spela en helt annan roll än den gör i Sverige, i dag. I icke- och antidemokratiska styrelseskick kan kulturen i stället bli ett slags vapen.

–En liberal demokrati med yttrandefrihet och skydd av minoriteter är en förutsättning för att konst och kultur ska kunna utvecklas fritt. De politiska partierna i Sveriges riksdag har stött tanken om att offentligt finansierad kultur behövs så att kultur med hög konstnärlig kvalitet ska kunna överleva och möta en publik, säger Kajsa Ravin, Kulturrådets generaldirektör, till Femina.

Hon fortsätter:

–Konst och kultur bidrar till ett fritt och kritiskt tänkande samt till att skapa engagemang som stärker demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter. De kulturpolitiska mål som riksdagen har beslutat om sätter yttrandefriheten i centrum, främjar kulturell mångfald och stipulerar att alla invånare ska kunna ta del av konst och kultur av hög kvalitet. Konstnärlig frihet, principen om armslängds avstånd mellan politiken och det konstnärliga innehållet och att alla ska ha rätt att vara delaktiga i kulturlivet är särskilt viktiga demokratiska processer.