Carola Häggkvist hemma i Steninge.

Carola Häggkvist tar bladet från munnen om metoo och skilsmässan som söndrade.

Det är bråttom. Trots att Carola och 11-åriga Zoe har råkat ställa klockan en timme för tidigt är de ändå sena till bussen som ska ta dottern till skolan.

De hoppar upp på Carolas svarta elvespa och river iväg, genom ägorna och uppför den branta backen vid Steninge slott norr om Stockholm. Och där tar det stopp. Elen är slut.

– Haha, vilken syn. Men det bjuder jag på. Vi hade roligt och Zoe hann med bussen till slut ändå.

Vespan lämnas i gräset hos musikern Jimmie Källqvist som även han bor i området, Carolas före detta pojkvän som hon i dag är god vän med. Nu får den ligga där.

– Visst, jag är en riktig bulldozer. Varför inte? På med hjälmen, kom igen! Let's get the job done. Det ger mig energi.

Carola Häggkvist på bryggan hemma i Steninge.

Att vara Carola med ett helt svenskt folk har inte alltid varit lätt, konstaterar sångerskan.

Några timmar efter motorstoppet i backen har Carola slagit sig ner vid sjön i närheten av slottet. Luften är stilla och några änder glider långsamt över vattenytan. Trots den hektiska morgonen berättar sångerskan att hon känner sig fridfull på insidan. Kvällen innan vi ses fick hon ett videoklipp skickat till sig från ett fan; ett uppträdande på Cirkus i Stockholm 2003 – något som genast tog henne tillbaka till en bra tid i hennes liv.

– Det var en av mina första riktigt snygga shower. Ingen kunde bestämma vad jag skulle göra. När jag såg videon kände jag att jag måste damma av mig lite grann. Jag måste braka igenom några bord till, haha. Jag får inte glömma det med ålder, säger Carola.

Zaras uppkäftighet i feminismens framtoning behövs

Zaras uppkäftighet i feminismens framtoning behövs

I somras fick hon förfrågan om att göra en duett på Säg mig var du står tillsammans med Zara Larsson, låten som under de senaste åren har börjat spelas på klubbar och hemmafester bland de yngre generationerna, en publik som inte ens var född vid det omvälvande genombrottet 1983.

Jag vill så gärna ha en tro på framtiden, en tro på sanningen, en tro på gemenskapen, någon gång, någonstans, någon dag.

Att få sjunga tillsammans med den unga stjärnan beskriver Carola som ett magiskt ögonblick.

– Jag gick igång och kände att jag måste göra mer pop. Hon var så trygg och säker i sin roll. Jag kan inte allt om Zara, men hennes uppkäftighet i feminismens framtoning behövs. Musikbranschen i dag går inte ens att jämföra med hur det var när jag var ung. Det är som natt och dag… fast det får gärna bli ännu mer dag.

– Ännu starkare, betonar Carola och berättar att det var nära att Säg mig var du står inte kom med på debutalbumet.

Skivbolagsdirektören Bert Karlsson var nämligen av en annan åsikt, hävdar hon.

– Han ville inte ha den. Fast jag kände starkt att det var den snygga låten. För mig var den tvungen att vara med.

Carola Häggkvist hemma vid i Steninge slott.

Då låg hon lågt, nu medger Carola att branschen verkligen behövde metoo-upproret.

Det har snart gått 40 år sedan hon 16 år gammal slog igenom i den gula, ikoniska byxdressen med vinnarlåten Främling i Melodifestivalen, och kastades in i en värld av fans, höga försäljningssiffror och intensivt turnerande.

Sedan dess har hon varit på förnamn med hela svenska folket.

Silvia, Zlatan, Carola.

Även om hon gärna lyfter fram de positiva delarna av livet, medger hon att det inte har varit lätt alla gånger.

– Det har blåst mycket mot mig, har det inte varit media är det andra bitar som har varit tunga. Jag har gått igenom ångest några gånger i mitt liv. Det är förfärligt och jag känner med dem som drabbas. Man har svårt att orka finnas till, för det går ut i fibrerna. Den biten önskar man ingen. Men i dag känner jag mig väldigt stark.

Det har varit väldigt mycket “lilla gumman” och klapp på huvudet.

Enligt Carola befinner hon sig i en kamp av frigörelse, en frigörelse från män som har velat dra nytta av henne och styra henne, och i vissa fall gjort henne ont.

I samband med metoo 2017 var en av landets största artister försiktig med att uttala sig om personliga erfarenheter, men i dag säger Carola att uppropet behövdes. Hon beskriver 80- och 90-talet som a man’s world. Redan i tonåren bar hon på en längtan efter att tas på allvar i professionella sammanhang, att själv få bestämma över sitt liv, men det var inte direkt välkommet i musikindustrin.

– De som har betett sig kränkande mot mig är det äldre gardet, utan att förstå det. De tycker att jag behöver någon som ”kan säga ifrån”. Det har varit väldigt mycket ”lilla gumman” och klapp på huvudet.

Carola Häggkvist hemma i Steninge.

37 år efter Främling-genombrottet befinner sig Carola Häggkvist i en frigörelseprocess.

Hur mycket det har påverkat hennes karriär och de drömmar hon hade kan hon inte rakt säga, men hon medger att hon ibland kan känna sig otillfredställd med hur vägarna ibland tog stopp.

Kanske av en musikindustri som tidigt hade bestämt sig för att hon var Carola med hela svenska folket? Hon ger ett exempel:

– På den tiden kunde Bert inte engelska och hade inte muskler att ta mig vidare internationellt, i stället fokuserade han bara på Sverige. Utlandet har alltid legat i mitt hjärta och egentligen ville jag ha gjort inte bara dubbelt så mycket – men väldigt mycket mer. Men jag var tvungen att fokusera på att orka jobba, på att stå på scen och göra det bra. Jag har velat vara till lags och har blivit lurad men vem ska jag vara snäll för egentligen? Vem hjälper det?

– Ingen, svarar hon själv och konstaterar att hon har sett en välkommen förändring efter den omvälvande metoo-hösten inom musikbranschen.

– Männen satte sig verkligen i baksätet. Även under möten där många annars har kunnat styra hårt och säga en del saftiga grejer. Bara om det varit en man som har tagit ledarrollen och styrt har det ansetts okej.

Du har uppfattats som ”för bossig”?

– Ja, det låter kanske inte så positivt men samtidigt, då är jag väl det. I’m a boss! Någon måste ju göra arbetet, annars kommer vi ingen vart. Jag tycker om att delegera, men jag bollar gärna och ofta med andra människor. En ödmjukhet behöver inte betyda långsamhet eller mesighet, som hon uttrycker det.

Jag var tvungen att skydda mitt barn och blev den där lejoninnan

Privat var Carola Häggkvist i ett äktenskap som skulle komma att bli vida omskrivet och skapa rubriker, inte minst efter att paret gick isär. Länge fanns inte skilsmässa i Carolas tankevärld, men så småningom efter att de fått barn tillsammans upplevde hon situationen som ohållbar.

– Jag var tvungen att skydda mitt barn och blev den där lejoninnan. Men jag förstod inte att det skulle bli sju resor värre för mig efteråt. Det har jag inte pratat om så mycket, men det har varit helt obegripligt svårt.

Carola berättar att hon var så stressad i realtionen med ex-mannen att hon drabbades av ansiktsförlamning. ”Allt droppade", säger hon.

I samband med intervjun i Femina är ex-mannen aktuell med en självbiografisk bok som bland annat säger sig skildra relationen med Carola. Carola säger att hon inte vill sjunka så lågt att hon ens läser boken och vill inte heller gå in på några detaljer om relationen. When they go low, we go high.

Däremot konstaterar hon att hon i efterhand, och ännu mer med åren, har insett vidden av vad hon har varit med om.

– Min sköld är uppe. Det finns mycket jag hade kunnat säga men jag gör inte det. Jag läser inte tidningarna och får bara reda på saker när reportrar ringer och ber om en kommentar. För några veckor sedan var jag på restaurang med barnen och hade supermysigt på min födelsedag när jag fick ett sms från Expressen via mitt kontor. De ville att jag skulle besvara något mitt ex hade sagt om mig. Eh, det var typ det sista jag skulle vilja göra? Lämna oss ifred. Kontentan var att de skulle skriva ändå, säger hon.

Min frigörelse har varit lång, den håller fortfarande på

20 år efter sitt genombrott med Främling och i samma veva som jubileumsshowen på Cirkus 2003 kände Carola att hon äntligen kunde andas igen. Nu ville hon börja om på nytt och lägga grunden rätt för framtiden. Hon bröt upp med sin dåvarande manager för att istället vända sig till den egna intuitionen, och har sedan dess byggt ett team hon litar på och finner trygghet hos.

Enligt Carola är förlåtelse otroligt viktig för att kunna gå vidare. Däremot ser hon en fara i att förlåta och ta tillbaka, att inte hålla på sina egna gränser.

– Man vill ha ett mjukt hjärta men samtidigt inte göra om samma misstag. Man måste helt enkelt inse att en del personer bara använder sig av andra människor – av framgångsrika kvinnor, makt, och pengar. Det är helt förfärligt. Och ännu värre är det när man klär in det i andlighet, säger hon.

– Jag vill inte bli ägd. Min frigörelse har varit lång, den håller fortfarande på och kommer att hålla på länge. Jag är självständig men samtidigt behöver vi människor varandra. Jag vill inte vara själv, varken professionellt eller privat, medger sångerskan.

Carola Häggkvist är beredd att öppna hjärtat på vid gavel igen - om den rätte kommer in.

Enligt Carola är hon en stor romantiker. En person som hade kunnat hyra ett flygplan bara för att skriva ”I love you” till sin älskade över himlen.

Som 14-åring rodde hon en båt med havererad motor över Mälaren i spöregn bara för att få träffa sin ungdomskärlek.

– Att vara ”Carola” har för det mesta varit bra, men rent romantiskt kanske det har legat mig i fatet. Det krävs en snubbe som inte vill synas men som samtidigt är beredd att göra det. I samband med mitt genombrott var jag ihop med en väldigt snäll kille. Kanske skulle jag ha fortsatt att vara det.

Jag vill ha en trygg man med erfarenhet

Hon ler och fortsätter:

– Om jag älskar någon är det all in. Jag är orädd av mig och vill behålla mitt hjärta, varmt och ärligt. Jag vill ha en trygg man med erfarenhet, någon som kan ta initiativ, för mig och för oss. Som kan titta i kalendern och planera för middagar, resor, livet. Jag fixar så mycket inför mina olika projekt, därför vore det härligt att hitta en man som gillar sådant.

Under hela hösten förberedde sig Carola för sitt tredje års uppsättning av julkonserter i Steninge slottslada, någon kilometer från hennes hem.

En ny våg av coronasmitta förstörde planerna helt. Men under den mörka filt som lagt sig över hela kulturbranschen under pandemin, kan hon ändå sträcka på ryggen över att hon regisserade konserterna med musiker, barn och gospelkör, på egen hand.

– Jag kan jättegärna giga på festivaler och jobba med konsertarrangörer men efter 37 år ville jag se hur många som skulle komma om jag bjöd in själv. Jag ville ta mitt oberoende ett steg till och göra en julkonsert utan ett turnébolag i ryggen, och titta – det gick, utbrister hon.

Carola Häggkvist förberedde för julkonserter i ladan hemma i Steninge, som dock blev isntällda på grund av corona.

Regisserade sina konserter "hemma i ladan" på egen hand.

För Carola har effekterna av corona inneburit att hon har sett sitt kall att sprida musik och hopp, som ännu viktigare.

– I tider när det gungar är det viktigt att hålla fast vid traditioner som är betydelsefulla för oss och att inte lämna rodret. Jag kvicknar till när det blåser, säger hon.

Nästan fyra decennier senare har Carola inga planer på att sänka vare sig garden eller sina ambitioner.

– Jag tror att den bästa tiden ligger framför.

Carola Häggkvist

Ålder: 54 år

Bor: Steninge Slottsby norr om Stockholm.

Familj: Dottern Zoe och sonen Amadeus.

Gör: Artist.

CAROLA OM…

… SÅ MYCKET BÄTTRE 2014:

”Äntligen fick jag ett porträtt bortom sensationsjournalistiken. Det var en viktig vändning för mig. Folk förstod att ’Shoot, hon är ju normal! Hon är skön och det finns massor av musikalitet här’. I och med programmet fick även min publik en revansch. Plötsligt vågade de säga att ’jag har alltid gillat Carola’”

… SIN FAMILJ:

”Jag är en folklig tjej som kommer från en skön, svängig familj där man inte har gjort allt så himla komplicerat. Vi var ett järngäng, mina föräldrar, min syster och jag. Det har betytt väldigt mycket för mig och något jag har känt att jag vill ge till mina egna barn också. Jag är jättestolt över Amadeus som börjar bli vuxen nu, och jätteglad över att jag tog beslutet att adoptera Zoe. Hon är i en väldigt härlig ålder.”

… OM ATT JOBBA HÅRT:

”Jag drivs av en stor kärlek och passion och har inte känt någon press från varken mig själv eller Gud. Men ibland har det varit för mycket. Jag fick till exempel en ansiktsförlamning när jag väntade Amadeus och åkte i en Cabriolet och var stressad över relationen med exet. Allt droppade. Jag hade tur, allt kom tillbaka efter en månad, men i vissa situationer kan jag fortfarande ibland känna av det.”

På egna ben mot nya mål.

LÄS MER:

Josephine Bornebusch: ”Jag har gråtit över jobb sen jag var 13”

Gunilla von Platen: Jag vägrade låta mig giftas bort

Titiyo om kärleken till 15 år yngre Viktor: ”Står aldrig med ryggen emot”




Se mer inspirerande innehåll från oss på Femina: