Bokredaktören: Därför måste du läsa Leva lite till av Cecilia Davidsson
Det våras för 2023, dagarna sträcker ut sig, ljuset alltmera lysande, fast skulle man sätta sig på en soffa i en park med ambitionen att under en längre sittning läsa en tjock bok är risken dock stor att man (s a s) fryser rumpan av sig. Men en liten bok kan gå an, och än bättre en novellsamling, med små korta berättelser att ta till sig en i taget samtidigt som huden omvandlar den bleka vårvintersolens glans till livsbejakande D–vitamin.
Så bra är Cecilia Davidssons novellsamling Leva lite till
För detta ändamål passar Cecilia Davidssons nyutkomna novellsamling ”Leva lite till” alldeles utmärkt, bara titeln får väl också sägas vara kongenial till det tillstånd som många av oss befinner sig i efter att ha uthärdat ännu en vinter i den höga nord. Den här gången också en vinter utöver de vanliga, med galopperande inflation, stötande elpriser och ett förfärande krig i Ukraina som aldrig tycks ta slut. Men lite sol och lysande litteratur kan sparka igång livsandarna igen!
Det gör Davidssons noveller med besked, totalt arton stycken, ofta med alldeles vanlig vardag i fokus men där handlingen gradvis, med mycket små förskjutningar lockar läsaren in i situationer där plötsligt allting är möjligt.
Där finns kvinnan som står och håller en stege som maken klättrar upp på, och som när mannen sysslar med det han föresatt sig att göra högt däruppe i stegens topp, börjar ifrågasätta varför hon ska stå där och hålla i stegen.
Där finns en farmor som börjar tänka mindre farmoderliga tankar (rentav mordiska) när sonen kommer oanmäld på besök med barnbarnen i släptåg för hon vet inte vilken gång i ordningen, och räknar med att det skall bjudas på nybakat. Till det den alldeles enastående absurda novellen där en ensamstående tonårsmamma gläds över sonens sätt att slänga använda kalsonger på golvet (sådant hör verkligen inte till vardagen)!
Vardagen är ett gungfly, tro inte annat, och till det kan man förhålla sig med förtjusning eller förskräckelse. Cecilia Davidsson är en mästare på att skapa oreda i denne (bedrägliga) vardag, får läsaren att betrakta det mesta som mycket märkligt. Livet är en kort blixt mellan två ogripbara mörker (som någon upplyst filosof uttryckte det), i Davidssons sällskap blir man kanske inte så mycket klokare men man har definitivt inte tråkigt. Snarare tvärtom – med Davidssons noveller (och lite D–vitaminberikande sol) vill man gärna leva lite till!
