Bokredaktören: Därför borde du läsa Alla måste söderut!
Nu är det guldrush i norr med byggandet av jättelika batterifabriker och nyupptäckta mineralfyndigheter med sällsynta mineraler som är perfekta för just tillverkning av batterier.
En flyttvåg är på gång, eller åtminstone önskad, det kommer att behövas massor av arbetskraft. Det är inte längre som i Ida Lindes roman ”Norrut åker man för att dö” (som kom ut 2014), nu reser man norrut för att få jobb.
Men det fanns en annan tid då den stora flyttvågen gick från norr till söder, och om den handlar Marie Lundströms nya roman ”Alla måste söderut”.
Tider komma och gå, blott litteraturen bestå!
Alla måste söderut, Marie Lundström (AB)
Den stora flyttvågen från norr till söder under senare delen av nittonhundratalet, handlades av Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS i förkortning – i folkmun ”Alla Måste Söderut”.
Eva, 38, är en av dem som flyttade som ung, ”Vi fixade inte tristessen. Inte den långa, kalla vintern. Inte mörkret. Inte närheten till människorna som känt oss jämt”.
Men det hon flyttade till var inte heller så roligt, ”Vi fick chansen att torka skit ur Stockholms äldsta stjärtar och få långvårdslön. Så att vi kunde ligga en stund i en park vi inte visste namnet på när vi blev lediga”.
Nu arbetar hon som kommunikatör på ett företag, lever ensam och är ganska så vilsen i tillvaron. Då dör den älskade pappan hastigt, han som stannade kvar långt där uppe i norr, barndomen faller över henne, med huset långt in i skogen som hennes farfar byggde och hon nu ska ärva.
Samtidigt kommer en man in hennes liv, femton år äldre, gift med två barn.
Marie Lundström lodar djupt i norrländsk längtan, kärlek med förhinder och konsten att älska en hemort där solen bara lyser några månader på året (med mygg och knott nitiskt närvarande). Det gör hon dock så innerligt och vackert att man nästintill lustfyllt känner skaren brista under fötterna för ett fruset fall ner i det norrländska mörkret.
