Telegram Ulf Lundell

Det må låta dystert, men det känns ändå på något märkligt vis uppmuntrande, Ulf Lundell har gnällt och klagat länge nu över tidens gång, över kroppens och världens förfall på tusentals sidor i dagböckerna ”Vardagar 1”, ”Vardagar 2” och ”Vardagar 3” och vill det sig väl lär han nog hinna med ett dussin till innan det är dags att ta farväl på allvar.

Klagosången håller honom uppenbarligen vid liv, och vi med den (andras elände piggar alltid upp). Han sjunger ”jag har ingenting att säga, orden faller platt till marken”, men det gör ju orden inte alls, de får vingar, far iväg med musik landet över. Den lundellska kreativa källan är ett väldigt flöde, en framforsande flod – allt tycker han dock inte är bra ”tre pärmar i kaminen, tusen sidor upp i rök”.

Lundell har hunnit fylla sjuttioett, blickar ut över havet från huset, har sett oräkneliga årstider komma och gå, fågelsträck vända fram och åter, nyss klippte han gräset, plötsligt är det vinter, ”snart har du levt ett helt liv, vad är det du gör, vad vill du göra, var har du gjort?”. Det är frågor många av oss ställer sig i den tid som är – coronans tid – om framtiden vet man ingenting om, ”ingen vet vad som väntar bakom nästa krök”.

Ulf Lundell sätter ord på sitt liv, som också blir till en del av vårt liv, i konsten finns någonting för alla lika. Rädslan för döden, krossade kärlekar, meningen med det hela; som författare, konstnär, musiker formulerar han det som vi bär inom oss, skänker glädje och tröst. Det är också någonting att tänka på i den tid där kulturarbetare av alla de slag håller på att gå under ekonomiskt – ett samhälle utan kultur är ett dött samhälle.

Så lyssna på Ulf Lundell, hör denne buttre men ändå så brinnande och snart riktigt gamle man, krängande kämpa sig fram genom tillvaron med de vapen han har till hands; skrivmaskinen, penseln och gitarren. Här och där är det lika ödesmättat som i Leonard Cohens sista album, ”You Want It Darker”, men Lundell har andra planer än att för evigt försvinna ner i en svart sjö, ”om en vecka bär det av, jag ska ta full kontroll i ett varmt land/ lägga mig ner och hålla min käft/ en pool mina böcker/ mina bara fötter/ jag ger fan i alltihop, goodbye och so long …”

Faen tro´t – snart lär nog ”Vardagar 4” dyka upp. Men längtan efter ett varmt land, och att få ligga med bara fötter vid en pool – där sjunger Lundell med full kraft fram en längtan nog många kan dela i midvinterns mörka natt.

Trevlig helg på det!

Läs mer:
Kenneth Gysings boktips: Ulf Lundells ”Vardagar 3”
Persbrandts och Sanna Lundells uppgörelse om pengarna och gården
Kenneth Gysings boktips: Sen for jag hem av Karin Smirnoff

Mer läsning

Femina