Kenneth Gysings boktips: Sen for jag hem av Karin Smirnoff
Med ”Sen for jag hem” avslutar Karin Smirnoff sin trilogi böcker där urkraften och konstnären Janakippo har huvudrollen. Hon tar sig ner till Stockholm där hon ska ha en utställning på ett galleri på Östermalm. Men samtidigt händer det mycket dramatiskt upp i Smalånger långt däruppe i norr, döden far hårt fram med lien och Janakippo får fara tillbaka uppåt igen och lägga nära och kära i jord.
Så dyker Nikki upp, en kvinna mycket lik Janakippos tvillingbror Bror, som får Janakippos hjärta att slå extraslag. Och Nikkis pappa, den otyglade, försupne och livsfarlige skulptören Mikkelräv, som bor ensam på en karg liten ö i Bohuslän, lär Janakippo hur man hamrar och slår fram gestalter ur sten. Janakippo vill lämna leran hon tidigare arbetat med, vill få stenen att släppa taget om marken, sträcka sig tyngdlös mot himlen.
Karin Smirnoffs språk liknar ingenting annat, det är norrländsk dialekt och talspråk med en rytm som är Smirnoffs alldeles egen, och en fröjd att läsa; starkt, roligt, drastiskt. Och som vännen ”göstagrönlund” på frågan om vad han kan lära Janakippo om livet får svaret, ”Allt som inte har med världen att göra, svarade jag. Omtanke närhet respekt”. Det kan man nog också säga att Karin Smirnoffs böcker lär oss om livet. Omtanke, närhet, respekt. Det är som stort, som man säger däruppe i norr.