Lena Bivner blev utsatt för psykisk misshandel under fem års tid, i Helvet jag kallade kärlek berättar hon sin historia

”Han ligger bredvid dig i sängen med varm blick och mjuka händer och säger att han älskar dig, bara för att en stund senare bli alldeles mörk i ögonen och felaktigt anklaga dig för någonting du ska ha gjort eller klandra dig för att du underlåtit att göra något. Nästa dag funderar du på hur samma person som i går sa att han ville dela sitt liv med dig nu står och vrålar att du ljuger, är elak och fruktansvärt opålitlig.”

Så inleder debutförfattaren Lena Bivner sin bok Helvetet jag kallade kärlek. En sann berättelse om Lenas femåriga relation med en man som misshandlade henne psykiskt – och i vissa fall även fysiskt. En bok om skammen, smärtan och sönderfallet som kommer med att dela livet med ett monster som sakta men säkert tar makten över ens känslor och existens.

– Jag blir fortfarande arg när jag tänker på honom. Hur han lyckades manipulera mig till att tro att det var jag som saknade empati och inte skulle klara av att leva i en relation. Han bröt ner mig bit för bit och även om jag har gått vidare känner jag fortfarande smärta över vad han orsakat.

Bokaktuella Lena Bivner har skrivit "Helvetet jag kallade kärlek"

I boken Helvetet jag kallade kärlek berättar Lena Bivner om hur det är att bli utsatt för psykisk misshandel.

Relationen blev snabbt passionerad och kärleksfull

Lena Bivner beskriver sig själv som en stark och självständig kvinna med ett bra jobb, en hög utbildning och ett stort socialt umgänge. Bortsett från att hon nyligen hade separerat från sina barns pappa och att hennes mamma tragiskt gått bort ett par månader tidigare rullade vardagen på i den takt den brukade. Fram till att hon träffade mannen hon i boken kallar för Peter*. De kom i kontakt via en dejtingsida och efter ett par veckors skrivande bestämde de sig för att ses på ett café strax utanför Stockholm. Lena beskriver Peter som ganska olik de män hon vanligtvis brukar attraheras av, och förklarar att det absolut inte var kärlek vid första ögonkastet.

– Till en början var jag osäker på om vi ens skulle ses igen. Men efter vår dejt fick jag ett sms av Peter som fick mig att känna mig upprymd. Känslan höll i sig och jag kom på mig själv med att tänka på honom flera gånger dagen efter. Så vi sågs igen.

Från trevande samtal till het passion och nyvunnen romans. Peter blev snabbt en självklar del av Lenas liv och bara tanken på att de inte skulle vara tillsammans fick blodet att isa i hennes ådror. Då var hon lyckligt ovetande om att det här var början på ett helvete. Helvetet hon kom att kalla kärlek.

– Min tidigare relation med barnens pappa var, som för så många andra, ganska kärlekstrött på slutet. Men så träffade jag Peter och det var så mycket passion och känsla. För honom var kärlek en religion och till en början kände jag att det här var allt jag hade önskat.

”Hans ord blev min sanning”

Men även om allting verkade bra medger Lena att hon tidigt märkte att det var någonting med relationen till Peter som inte stämde. Hon kunde inte sätta fingret på vad, men det fick magkänslan att reagera. Och visst hade hon rätt. Den heta passionen övergick snabbt i svartsjuka, kontrollbehov, förolämpningar och isolering. Lena beskriver hur hon tidigt lärde sig att tolka Peters humör och anpassa sitt sätt att vara för att inte irritera honom i onödan. Han kunde gå från noll till hundra på en sekund­ – från att älska passionerat till att utan förvarning ställa sig upp och gå. I värsta fall till och med bli våldsam. De hade mycket sex i början och hon gillade det men ganska snart förstod Lena att hon inte kunde säga nej till det intima umgänget. Ibland kunde de ha sex fem gånger per dygn, vilket till slut kändes helt absurt. Om hon råkade somna i soffan innan de haft sex, kunde Peter besvara hennes ”svek” med att vara sur i timmar eller till och med dygn, så för att slippa det ställde hon alltid upp.

– När man lever i ett passionerat kärleksrus är det svårt att förstå hur relationen plötsligt kan övergå i knuffar, skrik och hot. Från att få höra att man är det bästa som hänt någon till att den personen blir galen och ursinnig. Det bidrog till att jag tog på mig skulden för Peters humörsvängningar och ifrågasatte mig själv och mitt sätt att vara. Hans ord blev min sanning. Och det var den sanningen som bröt ner mig totalt.

Lena beskriver psykisk misshandel som misshandel som inte syns. Och i och med att det saknas yttre tecken på våld kan det vara svårt för omgivningen att förstå att någon är utsatt. Det i kombination med att den som lever under förtryck tappar tilltron till sig själv gör det svårt att bryta sig loss, be om hjälp eller hjälpa. Lena beskriver det som ett passionsmissbruk och förklarar hur hon mer eller mindre blev besatt av att tillfredsställa Peter – i alla lägen.

– Man tror att om man är snäll och visar de här personerna hur mycket man tycker om dem, så kommer de automatiskt att bli snälla tillbaka, men så fungerar det inte. De är inte som oss andra och det är det som är svårt att förstå.

Boken Helvetet jag kallade kärlek är en sann berättelse skriven av Lena Bivner

Helvetet jag kallade kärlek finns bland annat på Adlibris och Nextory.

Psykisk misshandel går att likna vid ett sjukdomsförlopp

Nu i efterhand har Lena förstått att psykisk misshandel ofta följer liknande mönster och att det nästan går att beskriva som ett sjukdomsförlopp. Många Lena mött delar hennes historia om hur het passion övergår i ett extremt kontrollbehov – som i sin tur leder till isolering.

– Anledningen till att det tog mig flera år att lämna Peter berodde delvis på att jag inte kunde förstå hur någon kunde bete sig så illa mot mig. Han fick mig att tro att allt var mitt fel och till slut gav jag honom nästan rätten att bli arg på mig. Dessutom sker psykisk misshandel etappvis vilket gör att det onormala till slut blir det normala.

Lenas sätt att berätta är utelämnande och gripande. Även om hon emellanåt får pausa sitt berättande och ta några djupa andetag känns hon stark. Lena är en förebild, för barn och vuxna, män och kvinnor.

– Jag är stolt över att jag vågade skriva den här boken. För mig själv och för alla andra. Det har varit som terapi och det är faktiskt boken som på riktigt har fått mig att förstå vad jag har varit med om och hur illa det har varit.

Lena poängterar flera gånger hur viktigt det är att vi börjar prata om psykisk misshandel och förstår hur många det drabbar. Det var genom att läsa om, och höra, andras berättelser om psykisk misshandel som Lena förstod att hon var ett offer – och hennes förhoppning är att Helvetet jag kallade kärlek ska fungera som en ögonöppnare för andra som är utsatta. Psykisk misshandel är ofta en inkörsport till fysisk misshandel och genom att prata om problematiken tror Lena att det går att stoppa mycket lidande.

– När man pratar om relationer brukar man säga att man ska gå vid första slaget. Men jag håller inte med – du ska lämna så fort du känner att någon inkräktar på ditt livsrum och du slutar vara dig själv. Annars blir kärleken ett helvete.

* Peter heter egentligen någonting annat. 

Vanliga varningstecken på att du är utsatt för psykisk misshandel:

  • Din partner agerar kontrollerande.
  • Din partner tvingar dig att ha sex fast att du inte vill.
  • Din partner undanhåller sina känslor och känner ingen empati för dig.
  • Din partner tillrättavisar sig hela tiden och menar att du har fel i allt du gör.
  • Din partner kritiserar och anklagar dig och kan få dig att känna dig dum.

Utsatt för psykisk misshandel?

Känner du igen dig i Lenas historia eller vet du någon som du tror behöver hjälp? Det finns hjälp att få och du är aldrig ensam. Både som utsatt och anhörig kan du kontakta Kvinnofridslinjen (020-50 50 50) eller RSK/Nolltolerans.

 

T-shirt med trycket: We-are-all-sisters, säls i Feminas shop och ger bidrag till utsatta kvinnor.

Feminas t-shirt We are all sisters ger bidrag till utsatta kvinnor. Läs mer och köp i Feminas shop.

Foto: Adrian Leopoldsson

Läs också:

Veronika levde med en fullblodspsykopat i 12 år

Isabel Boltenstern: ”Jag blev psykiskt nedbruten av min chef”

Ingrid levde i destruktiv relation: ”Många år var ett töcken av rädsla”