Nino Ramsbys svåra livsmotgång – lämnar inte lägenheten
I sitt sommarprat berättar han om sina problem med depressioner – och reflekterar över hur han förhåller sig till mansrollen.
– Jag vet vad jag som man kan signalera bara genom att gå på en gata. Mina erfarenheter som kvinna kan inte suddas ut, säger han i Sommar i P1.
Nino Ramsby har varit verksam som artist under flera årtionden – redan på 90-talet slog han igenom med bandet Salt, men då som Nina Ramsby. Efter två album med Salt, och en begynnande karriär i USA lades bandet ner, och Ramsby fortsatte i stället i band som Baxter och Grand Tone Music. Under 2000-talet har han dock främst uppträtt och släppt album som soloartist, inom en rad olika genres.
Men trots den mångfacetterade karriären har Nino Ramsby kämpat länge med psykisk ohälsa, och långa perioder av depressioner. I sitt första sommarprat i Sommar i P1 på onsdagen berättar han hur det kan gå långa perioder då han knappt kan lämna sängen, och inte orkar göra mer än att lägga ut en bild på Instagram.
– Jag har legat ner så länge nu, i flera veckor. Sovit, vilat, accepterat, att så här får det vara nu, för jag kan verkligen inget annat. Jag har en paralys i kroppen, i hjärnan, och jag har glömt att det finns en värld utanför, för den tillhör inte mig ändå. Förut när jag var yngre och hörde om människor som var deprimerade och bara låg i sin lägenhet med fördragna gardiner så förstod jag inte riktigt vad som var så svårt med att bara gå upp. Det är nästan så jag fortfarande inte förstår det. Jag förstår inte mig själv, även om jag har levt så här i många och långa perioder av mitt liv, säger han i Sommar i P1.
Nino Ramsby om sin könskorrigering
2015 kom Nino Ramsby ut som transperson, och berättade att han bytt pronomen från hon till han, och namn från Nina till Nino. Men att komma fram till att han ville göra en könskorrigering var något som tog lång tid för artisten.
– Tankar är en sak. Att känna är en annan. Jag kan i efterhand se att jag länge känt att jag inte är tjej. Men jag har inte uttalat det i mitt huvud. Fysiskt kände jag tydligt att det inte stämde för mig när brösten kom. Samma med mensen. För mig är det väldigt tätt sammankopplat med kroppen, berättade han för Göteborgs-Posten 2016.
Nino konstaterade att han själv hade behövt någon som han när han växte upp, och att det är en av anledningarna till att han valde att berätta om sin transition.
– Att vara transsexuell är att hela tiden bli pockad på. Dels av samhället som vill veta vad du är. Dels av kroppen som inte är rätt. Man blir lugnare ju mer förändringarna landar. Som det här med brösten, att de är borta är så skönt för mig att det inte går att beskriva. Folk kan fråga om jag inte ångrar mig men de förstår inte att jag aldrig ville ha dem, utan tvärtom mådde fruktansvärt dåligt över dem varje sekund av mitt liv.
I Sommar i P1 pratar Nino Ramsby om hur hans forna erfarenheter av att bli kodad som kvinna påverkar hans eget beteende som man i dag – och att han fortfarande beräknar risker på samma sätt som tidigare, men nu av andra anledningar.
Han berättar om en situation där han går bakom en kvinna på kvällen, och märker att hon kanske blir rädd för honom.
– I 43 år var jag hon. Nu kodas jag som man. Jag vill inte att hon ska vara rädd för mig, så jag gör det som jag tror hade gjort det lättare för henne, som hade gjort det lättare för mig. Jag saktar ner och byter riktning, för då slipper hon eventuellt känna sig hotad. Jag vet vad jag som man kan signalera bara genom att gå på en gata. Mina erfarenheter som kvinna kan inte suddas ut, jag är kvinna i mina erfarenheter. Även om jag kodas som man nu slipper jag inte riskkalkylerandet, det sker bara i andra situationer. Våldet som så snabbt kan uppkomma om man säger ifrån till fel person, fel man på fel plats.
