Rolf Aggestam


I dikten ”Man kan ju undra hur det hela hänger ihop” står poeten och rakar sin spegelbild när en vindpust krånglar sig ned genom skorstenspipan och ur badrumsventilen ”sveper en ljummen bredstark vind över ryggen” och för poeten sextio år tillbaka i tiden då han står femton meter upp i luften på en H–balk på ett varv i Helsingborg (den varma vinden kommer från Helsingör) och dirigerar en kranskötare att släppa ner några acetylen–gasbehållare på rätt ställe. Poeten känner återigen svindeln därunder fötterna, femton meter är långt ner till marken, om än med ett badrumsgolvet emellan.

Aggestam skriver om tidens och livets gång som ingen annan, men nu kommer han alltså inte att skriva någonting mer. Han drömde en gång att han var en hink vatten som hämtats ur havet, och att han sedan blev hälld tillbaka. Det är en vacker tanke att tänka så, att efter livet på land bli ett med det stora blå.

Nu finns han alltså inte längre bland de levande. Men läsa honom kan man göra. Gör det, det kommer ni inte ångra!

Läs mer:
Bäst 2020 – Feminas profiler listar
Zadie Smith – nya noveller med glöd!
Bästa böckerna att ge bort i present – 10 läsvärda köp!

Se mer inspirerande innehåll från oss på Femina: