Så bra är Klara och solen av Kazuo Ishiguro
Klara står utställd i en butik i en stor stad i en obestämbar men inte alltför avlägsen framtid. Utanför fönstret till butiken sträcker höga byggnader upp sig mot himlen, men ibland kan hon skymta solen och några timmar per dag slår också några strimmor solsken in i butiken. Då sträcker alla AF i butikerna fram sina händer för att få lite extra energi i sina kroppar.
Klara och de andra AF väntar och hoppas på att någon kund ska komma in och visa intresse för dem, hoppas på att bli utvalda, hoppas på att få ett hem. Det känns lite som gamla tiders barnhem, dit barnlösa par åkte för att välja ut ett passande föräldralöst barn. Men Klara är inte mänsklig, hon är en android, byggd och programmerad av människor för att vara människor till lag, en mekanisk slav prisgiven åt sina ägares nycker, en maskin som man kan behandla hur som helst, med kärlek – eller med våld.
En dag kommer tonåringen Josie in med sin mamma i butiken. Josie dras till Klara, ber sin mamma om att hon ska köpa Klara. Mamman tvekar, Klara är en något äldre modell, saknar en del färdigheter (klarar inte akrobatiska övningar) men hon går till slut med på att köpa Klara. Josie bor med sin mamma i ett hus på landet, det visar sig att hon är mycket sjuk, oklart på vilket sätt, men kanske kommer hon att dö som hennes syster har gjort.
Kazuo Ishigoro antyder bara den värld som Josie lever i, men man förstår att den inte mår bra, ibland täcks himlen av moln från föroreningar som gör det svårt för AF att alstra solkraft. Det är också en värld där skillnaderna mellan rika och fattiga har blivit alltmer påtagliga, man måste tillhöra en viss klass för att få möjlighet till utbildning. Det är en hård värld, en mörk dystopi Ishiguro skriver fram. Samtidigt är den en berättelse om kärlek, om olika sorters kärlek. Självisk, beskyddande, ängslig kärlek i förhållande till generös, öppen och välvillig kärlek. Och vidden av den kärlek en AF, en av människor skapad maskin, kan tänkas utveckla.
Det är en fin roman Kazuo Ishiguro kommer med; stark, vacker, mörk – men ändå på något märkligt vis hoppingivande. Kärleken tar sig alltid nya vägar, oavsett sammanhang. Strax efter att Ishiguro satte punkt för manus, bröt coronapandemin ut över världen. Det är bara att hoppas att det här är mer av en roman än en förutsägelse om den framtid som väntar oss. En varning om att mänskligheten måste ta sig samman – det är allvar nu!
Här kan du köpa boken. (reklamlänk)
