Sorg och ljus med Martina Müntzing
Där finns en stor målning, ”Farväl till en utsikt”, Martina har målat sig själv och sin man Lars Arrhenius framför en vidsträckt sjö som förlorar sig i ett dis vid horisonten. Maken Lars gick bort för några månader sedan, i sviterna efter en svår operation. Lars Arrhenius, också han konstnär, hade sedan ett drygt år tillbaka gjort en ”Greta Thunberg”, som en av initiativtagarna till ”Artist for Future”, med återkommande demonstrationer framför statsministerns bostad Sagerska Palatset, vid Strömbron i Stockholm.
På marken framför Martina (i målningen) ligger en död liten sparv med benen i vädret, mannen hon var gift med i trettio år är på väg att lösas upp i konturerna, Martina själv blickar ut över sjön, in i diset. Tiden står stilla, men ingenting kommer att bli som förut. Det är mycket sorgligt, och mycket vackert.
Det blev svårt för Martina att slutföra målningen.
– Den första tiden var det svårt att ens gå in i ateljén och se på honom. Jag fick springa i väg för att kräkas. Efter en tid lyckades jag börja måla lite grand i nederkant utan att titta upp. Och sedan mina gympaskor. Successivt tog jag mig igenom det. Jag försökte måla vidare på Lasse ett par gånger men det gick inte, det var helt omöjligt.
Lars Arrhenius röst finns också med, han har skrivit förordet till utställningskatalogen, han skriver att målningarna är ”att likna vid tidlösa bilder som rör sig i olika tidzoner” och om ”Världen som rusar mot katastrofen; vi har fått allt vad vi önskat oss men inte förmått ta in konsekvenserna.”
Det är ändå en utställning som inger hopp och ljus genom själva utförandet, Martina Müntzigs måleri är fantastiskt. Trots den personliga katastrof som drabbade henne målade hon vidare, för barnen Olle och Elsas skull (som också finns med på några målningar), för sig själv, för livet som måste levas vidare trots all sorg.
Världen kan räddas om vi hjälps åt, coronan kan besegras om vi hjälps åt, det finns bara en väg och den är framåt. I diset bakom sjön finns framtiden, det är upp till oss att forma den som vi vill ha den.
Så, gå och se, möt Martina Müntzing målningar, möt hennes sorg och ljus. Och till det ett par snögubbar, som man kan fundera mycket över, i målningen ”Sista snön”. Det kan vara de enda snögubbar vi får uppleva i år, åtminstone för oss som bor söder om Dalälven.
