Har du någonsin dejtat eller varit ihop med någon som står väldigt långt ifrån dig politiskt? Det har jag. Och det gick faktiskt inte så bra. Faktum är att attraktionen liksom försvann lite mer för varje gång vi pratade om politik.  Jag trodde inte att det skulle vara så avgörande för mig, men tydligen var det så. Ungefär så här gick det till:

Fas 1: Nyheten

Efter ett par veckors dejtande släpptes bomben: han röstade på ett annat block än jag. Instinktivt obehag infann sig, kanske mest för att jag blev så förvånad. Det var helt enkelt otänkbart för mig att denna person skulle kunna rösta så långt ifrån min egna ideologi. Och så blev jag besviken.

Fas 2: Skammen

Jag skämdes. Dels för att jag utgått från att han röstade på ett visst sätt enbart baserat på hur han såg ut och vad han hade för intressen. Och dels för att jag inte längre tyckte att han var lika attraktiv på grund av hans politiska övertygelse.

Fas 3: Försök till förståelse

Jag försökte prata med honom om politik. Kanske kunde jag acceptera det om jag bara förstod hur han tänkte? Det gick inte. Allt han sa lät så oerhört apart från mina egna tankar.

Arnold Schwarzenegger var aktiv republikan medan han var gift med exfrun Maria Shriver som var demokrat och dessutom släkt med Kennedy-familjen.

Arnold Schwarzenegger var aktiv republikan medan han var gift med exfrun Maria Shriver som var känd demokrat. Foto: IBL

Fas 4: Ny taktik

Attraktionen var nu i princip borta. Vi slutade prata om politik, och jag tänkte att jag säkert skulle bli attraherad på nytt om jag bara inte tänkte så mycket på det. Han kanske bara inte var så insatt?

Fas 5: Tveksamheten

Jag kunde inte släppa det. Jag talade om att det var ett problem och han sa att han kunde tänka sig att rösta på samma som jag istället, om det fick mig att må bättre. Det ville jag inte. Han hade ju så klart rätt till sin egen röst. Och det var inte heller det som var det viktigaste, det var att han verkade ha helt annan grundsyn än jag.

Fas 6: Slutet

Efter två och en halv månads dejtande tackade jag för mig – mycket på grund av våra politiska skiljaktigheter.

***

Jag tänkte mycket på det här när allt var över. Mina föräldrar har ju alltid röstat olika, och det har ju gått bra ändå. Är det konstigt av mig att lägga så stor vikt vid politiken?

Vi skickade ut en enkät som 1092 kvinnor i åldrarna 16 till 80 år fick svara på, och där svarade fler ja än nej på frågan om de skulle kunna leva med någon som stod långt ifrån deras egna politiska övertygelser. Men om man bryter ut den yngre skaran av de svarande, närmare bestämt de i åldersspannet 16 till 39, svarade majoriteten tvärtom: de ville inte gänga sig över blockgränserna.

De allra flesta, oavsett ålder, svarade dock: ”jag vet inte”. Sunt, kanske. Hur ska en kunna veta förrän det händer?

Undersökningen är baserad på 1092 svar från Aller Medias kvinnliga läsare i åldrarna 16-80 år. Grafik: Rodrigo Soto Diaz

Jag tog frågan vidare till Facebook-gruppen Heja Livet! för att se om kvinnorna där delade mina erfarenheter, eller om de tyckte att politik och kärlek var två vitt skilda ting. Så här svarade kvinnorna:

”Skulle du kunna bli ihop med någon som står långt ifrån dig politiskt?”

Kajsa, (M):

”Helt ärligt? En liberal socialdemokrat skulle fungera även om vi skulle ha våra dunster ungefär jämt. Men någon som röstar på Vänsterpartiet? Jag tror inte det – då är vi för olika i hur man ser på världen och människan. Och någon som röstar på Sverigedemokraterna? Aldrig!”

Camilla (Mp):

”Jag reflekterade ganska mycket kring det här senaste gången jag var singel, och jag kom fram till att jag skulle ha väldigt svårt att dejta/bli tillsammans med någon som står långt ifrån mig politiskt. Mycket för att det handlar om värdegrund och hur man tycker att samhället bör fungera. Så för mig var det egentligen ett krav för nästa person jag skulle träffa att vi stod någorlunda lika i politiken. Kanske låter hårt men det är så jag känner.”

Madde (S):

”När jag träffade min man kallade han sig nazist, jag var engagerad socialdemokrat. Jag kände äckelkänslor mot mig själv som kunde falla för någon som hade så vidriga åsikter. Idag har vi varit tillsammans i över 15 år. Vi diskuterar mycket och gärna. Nu har vi påverkat varandra under åren, och han är inte längre där han var. Genom att diskutera och vrida på hans argument har han nu en sund inställning till människor och finner glädje i kulturella utbyten. Någonstans insåg jag att jag föll för en fantastisk person och genom hans politiska utveckling har vi vuxit tillsammans!”

Lisa (L):

”Jag var tillsammans med en som röstade på SD, ett parti som står långt ifrån mina grundläggande värderingar. Jag tvekade innan jag gick in i relationen men tänkte: ‘vi har ju demokrati och alla röstar som de vill’. Men efter ett tag märktes våra skillnader i värderingar och människovärde och det blev ett problem. Till på köpet var det valår och våra diskussioner tog mycket energi när jag försökte försvara varför jag inte kunde tänka mig att rösta som han. Av den relationen lärde jag mig hur viktigt det är att ha liknande grundvärderingar – men det behöver inte innebära att man röstar på samma parti.”

Minna (S):

”Min man röstar på KD. Det låter kanske banalt men det funkar till och med riktigt bra då båda får pröva argument utan att bli dömda. På många sätt gör vi vår egen version av vår respektive politik i familjelivet. Till exempel vill vi ha barnen hemma och inte på förskola före en viss ålder (i vårt fall är han hemma). Vi delar inte lika på allt i hushållet men tar olika stora delar på andra områden. Vi delar inte alltid samma synsätt men i grunden har båda en god människosyn. Jag tror man måste dela samma önskan om livsstil och värderingar, och inte försöka övertyga den andra om att en själv har rätt. Det här är absolut inget facit och jag skriver det med stor ödmjukhet i hjärtat.”

Anna (L):

”Jag är sedan tre år ihop med en kille som är 10 år yngre. Jag visste från början att han var vänster men vi pratade inte om det. När vi sedan blivit förälskade fick jag reda på att han var radikal antifascist. Hade jag vetat det innan jag förälskade mig, och hade han vetat att jag var liberal, så hade vi aldrig släppt in varandra i våra liv. Men nu var vi redan förälskade och vi lever fortfarande ihop. Ingen har ändrat åsikt, däremot har vi närmat oss varandra och öppnar upp ögonen för saker man aldrig tänkt på förut. Det funkar bra i de flesta fall, även om vi undviker vissa diskussioner. Men vi hyser stor respekt för varandra.”

Lina (V):

”Min blivande man röstar blått. Vi är överens om att vi vill samma saker, vi har bara olika sätt att se på problemen. Många av mina vänster-vänner menar att blåa personer har dålig människosyn, men det verkar inte riktigt gå hand i hand med att min sambo är en av de mest godhjärtade jag vet. Sedan är det klart att vissa hjärtefrågor, som i mitt fall skolpolitiken, skaver när vi diskuterar. Men mer än så blir det sällan. Innan jag träffade honom sa jag att jag aldrig skulle kunna vara tillsammans med någon som röstar blått. De orden har jag fått äta upp och jag lever i den mest sunda relationen jag någonsin haft med förståelse, samtal och kärlek.”

Maja (S):

”Min sambo är moderat. Vi har varit tillsammans i en MASSA år men vi diskuterar bara politik under valår. Så länge min partner inte anser att någon är sämre eller bättre på grund av ekonomi, hudfärg, sexualitet eller religon så kan jag leva med det mesta. Med det sagt, när det ÄR valår så tror ungarna att vi ska separera…”

Artikeln publicerades först på ELLE