Björn Ranelid: ”Jag försöker ta ut examen i tålamod”
– Vi har en enorm skatt av litteratur i Sverige, säger Björn Ranelid som snart ger ut sin trettiosjunde roman.
Hur har dina planer och jobb förändrats av coronakrisen?
– Ja, det har jag mycket att säga om. Jag ska vara komprimerad och slipa fram en diamant till dig så du får ett koncentrerat citat. Jag och min fru iakttar de rekommendationer som har kommit. Jag följer CNN, jag följer BBC, och jag har tagit in enorma mängder material. Vi är försiktiga och jag handlar en gång i veckan, jag städar och lagar mat. Vi sitter på gården här och njuter, då har vi tre, fyra meter mellan oss och kan träffa vår son och hans familj. Mitt lilla barnbarn Rosa får krypa på gräsmattan. De andra barnen skypear vi med. Vi tränar. Jag ägnar tre timmar varje dag åt att ringa vänner som är sjuka och försöker stötta dem.
– Nu är det en tid av besinning och eftertanke. Det blir en unik världsordning, inte bara ekonomiskt, utan även i människors förhållningssätt till varandra. Fundamentalt handlar det om att vara aktsamma om varandra, äldre och sköra människor med underliggande sjukdomar. Allt det där kommer att bli den nya världsordningen. Då är det inte bara ekonomi och det materiella det handlar om, utan det är andligt och själsligt och mentalt.
Är du orolig för konsekvenserna – både för dig personligen och för hela kulturbranschen?
– Jag har ställt in fem av mina sex framträdanden, och när det gäller Skåne blev Litteraturrundan inställd. Även Påskveckan och mycket annat. Detta berör ju verkligen kulturlivet i och med att mängder av författare är beroende av sina inkomster. Jag behöver inte tänka i de banorna, jag har gjort snart 4000 framträdanden under åren och behöver inte detta nu ekonomiskt. Dessutom har jag inget behov att synas – tv-reklamen jag är med i tio gånger om dagen – men jag tänker framförallt på mina medmänniskor och kollegor i författarvärlden. Det slår hårt mot unga författare och människor som är väldigt beroende av inkomster.
Vilka är dina bästa kulturtips?
– Åh herregud, du skulle bara veta. För det första lyssnar jag på en professor i matematik som heter John Lennox som jag följt i många år. Men sedan läser jag ständigt böcker. Jag återkommer både till Tranströmer och Kerstin Ekman. Jag läser om Simone Weils Tyngden och nåden. Jag läser om Berättelser om natten av Peter Hoeg. Jag har ju ständigt böcker på gång.
Foto: Fredrik Persson/TT
Finns det någon särskild kulturpersonlighet du skulle vilja lyfta?
– Många, många, många. Jag tycker att det är fantastiskt med författare som har gjort så mycket för svensk litteratur. Kerstin Ekman är en av dem. Theodor Kallifatides – en av mina bästa vänner. Och även de som inte finns i livet: Tranströmer, Lars Gustafsson, Sven Delblanc, Sara Lidman. Vi har en enorm skatt av litteratur i Sverige.
Har du några speciella planer för framtiden?
– Jag släpper min trettiosjunde bok i augusti – Bill Nilssons sista vita skjorta på Albert Bonniers Förlag – och jag skriver på en annan nu. Jag är ständigt på gång. Jag ska framträda, skriva mina böcker och fortsätta att ringa vänner.
Du verkar inte vara någon som enkelt blir uttråkad?
– Jag blir aldrig uttråkad! Jag förstår det inte. Jag försöker ta ut examen i tålamod.
Foto: TT
Läs mer:
–––––––––––––––––––
KULTURSVERIGE I KARANTÄN – ALLA DELAR: