Trendar: InredningMat och dryckResor

Boken alla tonåringar borde läsa – läs Pernilla Anderssons text

12 jan, 2017 
AvFemina
I antologin Saker som jag hade velat veta när jag var 15 skriver några av Sveriges främsta kulturpersonligheter om skeva självbilder, prestationskrav och sexuell objektifiering. Här kan du läsa artistens Pernilla Anderssons bidrag, och i Femina nummer 2/17, texter av Alexandra Pascalidou och Lo Kauppi.
Annons
Saker jag velat veta när jag var 15

I antologin Saker som jag hade velat veta när jag var 15 skriver några av Sveriges främsta kulturpersonligheter och skribenter om allt från osunda ideal och prestationskrav, skeva självbilder och sexuell objektifiering. Medverkar gör bland andra Bodil Malmsten (det sista hon skrev innan hon gick bort), Ebba Witt-Brattström och Lena Andersson.

Här kan du läsa artistens Pernilla Anderssons bidrag, och i Femina nummer 2/17, kan du läsa texter av Alexandra Pascalidou och Lo Kauppi.

UTDRAG UR BOKEN
Smalare, snyggare, tystare, gladare

PERNILLA ANDERSSON, musiker och producent

Ser du mig? Se mig vid fönstret. I fåtöljen på Café Fenix. Ser du att jag tryckt på precis alla finnarna i ansiktet så att de har blött?

Annons

Jag blev så förbannad på de där skitfinnarna, varför skulle just jag få sådana, som redan har ”glepan” och för stor rumpa. Jag tryckte rejält. Skönt. Jävla skitfinnar. Och ingen kille vill ha en ”glepa” med fet rumpa och skitfinnar som bor på Österäng. Särskilt inte om man är så jobbig som jag. Det förstår jag mycket väl. Så jag är ledsen för att jag inte räcker till eller får bo i villa längre som alla andra. Som tur är kan jag ”massor på piano” och jag kan sjunga.

Det vet jag att jag kan, men jag kan inte göra något vettigt med det än. Så det spelar ju ingen roll då. Jag undrar om jag är den enda som tänker så mycket på det där svarta inne i hjärtat som gör en gråtig hela tiden. Som snör ihop strupen på kvällarna. Jag lyssnar på The Smiths, för det hjälper. Eller för att pappa hatar dem. Så när jag spelar dem högt de gånger han är hemma får jag en reaktion. ”STÄNG AV!”

Jag blir glad över den reaktionen. Då kan jag öppna min dörr och skrika tillbaka och ställa till ett jävla liv så att lite av det där svarta inne i hjärtat försvinner ett tag. Ibland blir jag så arg så det svartnar, på riktigt, framför mina ögon. Jag vet att det måste ut, men inte riktigt hur. Så jag funderar. Och grubblar. Och funderar ännu mer. Jag förstår att jag inte passar in eller är som man ska vara.

Läs även

Boktips! Här är pocketböcker värda ett köp

Annons