Därför måste du läsa dessa 3 böcker av Sara Danius
Hon gick bort i en aggressiv bröstcancer i oktober, bara femtiosju år gammal.
Men hennes ord kommer att leva kvar. Danius var inte bara en lysande professor i litteraturvetenskap, hon var också en mycket fin författare.
Sara Danius skrev inte skönlitterärt, hon skrev essäer. Essä, som kommer av franskans ”essai” (försök), brukar stå för en kort avhandling över ett vetenskapligt ämne med populärt framställningssätt. Det låter kanske en smula torrt, men det behöver det inte vara och det är det definitivt inte i Sara Danius fall.
Klok och kunnig och knivskarp, är hon också ofta hejdlöst underhållande. Och det där med att avhandla ett ”vetenskapligt ämne” är ett ganska så vitt begrepp när det kommer till essäer. Som i Sara Danius essä om Bob Dylan, ”Om Bob Dylan” (AB förlag), som fick fem av fem möjliga hjärtan på Feminas boksida i augusti 2017 (bara en sån sak!). Om den skrev jag så här:
”Det är med en viss förväntan jag öppnar Sara Danius Om Dylan, det har ju varit rätt så turbulent kring Svenska Akademien senaste året och det stormade också rätt ordentligt om Bob Dylans värdighet som nobelpristagare i litteratur. Ska vi nu få veta sanningen om allt? Nej, det får vi inte. Danius skriver mycket vackert och övertygande om Dylan som vissångare och poetiskt geni, men inget om Akademiens diskussioner om den s k kulturprofilen. Möjligen kan Dylans skiva Blood on the tracks säga något om den saken”.
Det är en alldeles underbar liten bok om hur det gick till när Dylan fick nobelpriset, och samtidigt en kärleksförklaring från Danius till Dylan, vars texter betytt för mycket henne i livet.
Sara Danius är farlig läsning
I essäsamlingen, Husmoderns död och andra texter (AB) som kom ut 2014, skriver Danius en slags samtidshistoria med utgångspunkt från recept i Bonniers kokböcker från 1960–2010. Hon tar sig an recept på ål, hummer och hare på ett underbart underhållande och mycket lärorikt vis. Hon skriver om flera av favoritförfattarna, bland dem Marcel Proust, vars romancykel På spaning efter den tid som flytt jämförs med hur man reder till en majonnäs.
Men det är också farlig läsning, det är så lätt att smittas av Danius entusiasm, rätt vad det är sitter man där med alla Proust sju böcker i famnen (och de är tjocka) inköpta på till exempel Bokbörsen – då gäller det att ha gott om tid över.
I essäsamlingen Den blå tvålen – Romanen och konsten att göra saker och ting synliga (AB, 2013) funderar Danius över romankonstens utveckling och hur den tog en dramatisk vändning på artonhundratalet. Den blå tvålen dyker upp i en berättelse av den franske författaren Gustave Flaubert, ”Ett enkelt hjärta” (1877).
Det är första gången i den västerländska litteraturens historia som en tvål beskrivs så detaljerat, att den är blå, och det är en stor sak, menar Danius, plötsligt dyker det upp en massa romaner som vill lära oss att se realistiskt på världen, se den i detalj. Allt detta kopplar Danius till vår egen samtid; till mode, dagspressens utveckling, varusamhället, och det är mycket spännande.
Hon gav knytblusen ett ansikte
Sara Danius intresse för mode var omtalat, de klänningar hon bar på nobelfesterna var specialdesignade av kläddesigner Per Engsheden och på olika sätt inspirerade av litterära förebilder, som Marcel Proust, Flaubert, Virginia Woolf. Hon var också kvinnan som gav knytblusen ett ansikte i samband med kaoset kring Svenska Akademien.
Årets nobelfest kommer att bli en blekare tillställning utan Sara Danius lyskraft, det är sorgligt men det är som det är, och livet går vidare. Hon var själv mycket klar över hur kort tid vi har på jorden, något hon talar om då hon medverkar i radions Sommar i augusti 2013.
Hon berättar om hur hon får samtalet från dåvarande ständige sekreteraren i Svenska Akademien, Peter Englund, som frågar om hon kan tänka sig att bli medlem i Akademien. Hon tackar genast ja, men efteråt känner hon bävan. Är hon verkligen lämpad för uppdraget? Men så finner hon tröst i att se sig själv som en i ledet, den stol hon får i Akademien har någon suttit på tidigare, och en dag kommer någon att ta platsen efter henne. Hon berättar om hur hon nått livets middagshöjd, men ser fram mot många år av skrivande och läsande.
Nu blev det inte så och när nu återigen lyssnar på Sara Danius (Sommar finns att ladda ner på SR:s hemsida), skär det i hjärtat. Hennes röst är så lugn, orden så kloka och exakta när hon berättar om sin livsresa. Ack detta livet, så försvinnande kort.
Men läs Sara Danius, lyssna till henne. I orden kommer hon alltid finnas kvar!
Läs mer:
Foto: Thron Ullberg