JOANNE ROWLING

ÅLDER: 52 år.
GÖR: Författare till böckerna om Harry Potter. Skriver även vuxenromaner under pseudonymen Robert Galbraith.
BOR: London, Aberfeldy och Edinburgh.
FAMILJ: Dottern Jessica

sedan ett tidigare äktenskap. Numera gift med Neil Murray, tillsammans har de en son och en dotter.
VÄLGÖRENHET: Grundat och driver organisationerna Lumos och Volant. Är president för Gingerbread, med fokus på ensamstående föräldrar, och engagerad i Comic Reliefs välgörenhetsshower. Stöttar forskning kring ms sedan hennes egen mamma gick bort

i sjukdomen.
VARFÖR J K: När första boken om Harry Potter kom var det med namnet J K Rowling på omslaget, eftersom förlaget Bloomsbury Children’s Books inte trodde att en kvinnlig författare skulle locka målgruppen pojkar.
MOTTO: ”Det vi uppnår inuti oss själva förändrar även verkligheten omkring oss” efter den grekiske författaren Plutarchos.

SÄG NAMNET J K Rowling och alla tänker omedelbart på böckerna om Harry Potter. Pojken som går på Hogwarts trollkarlsskola för barn och som strider mot ondskan med enbart ett gott hjärta och en ovanlig stor skopa mod i ryggsäcken. Och lojala vänner vid sin sida, förstås.

Att vara fattig föder rädsla, stress och ibland även depression

Harrys resa från ensam och fattig till att få kärlek och framgång i livet liknar på ett sätt författarinnan Joannes egen, även om hon tycker att media alltför ofta romantiserat hennes bakgrund som arbetslös och ensamstående mamma.

Bilden vi fått av den lite mystiska J K Rowlings liv pre-Potter är den kämpande kvinnan som under flera års tid satt på ett kafé och skrev för hand på en underlig barnberättelse, och som knappt kunde betala hyran eller hade mat för dagen till sin lilla dotter. Med pennans raspande över papperet skapade hon däremot odödliga figurer och karaktärer som skulle komma att älskas av en hel värld.

Hennes egen version är en aning tuffare.

– Att vara fattig föder rädsla, stress och ibland även depression. Fattigdom betyder tusentals små stunder av förödmjukelse och hårda törnar. Att ta sig ur situationen på egen hand är något att vara stolt över, men det är bara dårar som gör saga av verklig fattigdom. Sju år efter min fina universitetsexamen i klassisk litteratur var mitt liv ett enda stort misslyckande. Jag hade ett kort, imploderat äktenskap bakom mig, inget riktigt jobb, jag var ensamstående förälder och så fattig som man kan vara i det moderna Storbritannien utan att vara hemlös. Mina föräldrars största fasa över hur det skulle gå för mig i livet hade slagit in. Det var en mörk period i mitt liv och jag kunde inte ana att den skulle bli en sådan lockelse i framtida personbeskrivningar av mig, sa hon i ett tal till avgångseleverna vid Harvard University 2008.

Människor som inte fantiserar ser fler monster än oss andra

MED SJU BÖCKER om Harry som sålt i runda slängar 450 miljoner exemplar (!) och en filmatisering i åtta delar som blivit framtida klassiker är Joanne nu en av de mest förmögna och mest berömda personerna i världen, med en status som få författare når upp till. Vem glömmer till exempel scenen i storfilmen Djävulen bär Prada, där Anne Hathaways karaktär får i uppdrag av Vogues chefredaktör (spelad av Meryl Streep) att skaffa fram det outgivna manuset till den kommande Harry Potter-boken? Det var som att be henne hämta den heliga Graal. Och allt tack vare förmågan att fantisera, något Joanne Rowling värdesätter på ett helt annat sätt än pengar.

– Fantasi är inte bara den unikt mänskliga förmågan att visualisera det som inte finns, vilket i sig är grunden till all innovation. Det är också förmågan som möjliggör för oss att empatisera med människor som upplevt saker som vi själva inte har en aning om.

Varje dag såg jag bevis på hur människor beter sig ondskefullt mot andra människor

I talet till sin unga Harvardpublik fogade hon också in att människor som de – som redan med sin blotta examen kunde ses som ”lyckade” – stod inför ett ansvar i livet: Hur skulle de med sina kunskaper, sina hjärtan, sina rättigheter och sin ekonomiska makt välja att påverka andra, mindre lyckligt lottade?

SOM UNG ARBETADE Joanne Rowling som forskare på Amnesty International i London. Där fick hon dagligen se bevis på människors ondska och resultatet av den, flyktingars hjärtskärande historier som grep henne så att hon fick mardrömmar om nätterna.

– Jag påmindes om hur lyckligt lottad jag var som fick bo och leva i ett land där vi har demokrati och där alla har rätten till juridisk hjälp och en offentlig rättegång. Varje dag såg jag också bevis på hur människor beter sig ondskefullt mot andra människor för att skaffa eller behålla makt. Jag läste vittnesmål från tortyroffer och såg bilder på deras skador, jag läste handskrivna rapporter om avrättningar, kidnappningar och våldtäkter.

Erfarenheterna präglade henne för livet, samtidigt som hon också lärde sig om människors godhet och unika position på jorden.

– Vi kan som ingen annan varelse lära oss och förstå sådant som är nytt och okänt eftersom vi har förmågan att fantisera. Men många människor använder inte sin fantasi. De stannar hellre i sina egna bekväma rutor av erfarenheter och tar sig inte tid att sätta sig in i hur det skulle vara om de hade fötts in i en helt annan verklighet. De blundar för dem som lider och för det som inte rör dem själva personligen. Jag kan avundas sådana människor på ett sätt, men jag tror inte att de har mindre mardrömmar än jag har. Människor som väljer att inte fantisera ser fler monster än oss andra och de är ofta mer rädda.

JOANNE VÄLJER ATT SE. Och hon väljer att handla. Sedan hennes barnhjälte Harry inspirerat miljoner och åter miljoner barn och unga att läsa och drömma och skriva egna historier – att tro på magi igen! – så har hon startat   två välgörenhetsorganisationer och skänkt bort en stor del av sin förmögenhet i andra sammanhang.

Jag valde att inte kanalisera min ilska i örfilar utan att göra gott

Det sägs att endast sir Elton John skänker mer pengar än vad J K Rowling gör, åtminstone i Storbritannien. (För sakens skull bör väl tilläggas att det inte går någon som helst nöd på någon av dem, de är båda miljardärer. Men beslutet att dela med sig är ju trots allt inte något som alla krösusar tar.)
Lumos är en internationell icke-statlig och ideell organisation som bistår och hjälper de cirka åtta miljoner funktionshindrade barn som bor på barnhem i världen genom att antingen komma tillbaka till sin familj eller få en ny.

Sin andra organisation, Volant Trust, startade Joanne i sin mammas flicknamn år 2000, för att stötta områden som hon har egna erfarenheter av och känner stark passion för.

– Vi har donerat pengar till otaliga välgörenhetsmål, både stora och små, för att hjälpa kvinnor och barn som är utsatta för risk eller som befinner sig i situationer som de känner att det inte finns någon väg ut ur.

GÅR VI TILLBAKA till den blivande författaren på kaféet så var det också den perioden i livet som fick Joanne Rowling att bli president för Gingerbread, en organisation som sedan 1918 har stöttat, gett råd och kampanjat för ensamstående föräldrar för att hjälpa dem nå sina mål.

– Stämpeln som ensamstående mamma följde mig så länge, den följde mig fortfarande när jag blev ekonomiskt oberoende och när jag gifte om mig och när jag fick priser och utmärkelser. Det har stundtals gjort mig så förbluffad och vissa frågor från journalister om varför jag till exempel inte skaffade mig ett jobb för min dotters skull i stället för att sitta och skriva har gjort mig så arg. Men jag valde att inte kanalisera min ilska i örfilar utan göra gott via Gingerbread. Arbetet som vi gör där är lika viktigt nu som i början av förra seklet, och ensamstående föräldrar har det ännu tuffare i dag än vad jag hade på 1990-talet.

JOANNE ROWLING lever efter den grekiske klassiske författaren Plutarchos ord: ”Det vi uppnår inuti oss själva förändrar även verkligheten omkring oss.”

– Det bevisas varje dag, tusentals gånger om. Vi människor vidrör andra människors liv enbart genom vår existens, genom alla de val vi gör. Vi behöver inte magi för att förändra världen. Vi bär redan på all den kraft vi behöver i våra inre – för att vi har makten att fantisera fram det som är bättre.

AV KATARINA DANIELSSON

FOTO IBL

 

Källor: Harvard magazine,

wearelumos.org, volanttrust.org,

gingerbread.org.uk

Läs fler artiklar ur vår serie om kvinnor som förändrar världen här:

Gunhild Stordalen: Vad vi äter är den viktigaste frågan för vår framtid 

Bildjournalisten Eman

Mohammed: ”Jag kan komma nära en värld som männen inte har tillgång till”

Chimamanda Ngozi Adichie: Feminismen är en del av de mänskliga rättigheterna

Fotografen Angélica Dass: Vi måste jobba hårt – diskriminering försvinner inte av sig självt

Parterapeuten Esther

Perel: Så kan du hålla lusten levande i din relation

Maria Strømme: Nanoteknik kan bli vår räddning

Advokaten Polly Higgins: Hur kan det inte vara kriminellt att massförstöra jorden?

Kelly McGonigal: Så blir du vän med din stress

Sheryl WuDunn: ”Studier ger hopp och en tro på framtiden”

Se mer inspirerande innehåll från oss på Femina: