Jag förstår att du grubblar. Jag förstår att du är rädd. Jag förstår att du för varje år som passerar tänker ”om”. Jag förstår, eftersom jag också varit där.

Men vet du vad som kändes mest? Att jag trodde jag var ensam.

Som i en bubbla gick jag omkring och tänkte att det bara var jag som stod inför valet att göra abort. Bara var jag som hade slarvat. Som misslyckats med att skydda mig.

Det var tusen känslor varvat med ångest och panik i en stressad kropp.

Idag vet jag att om jag bara hade vågat öppna mig om allt som hände just då, så hade jag förstått hur många vi är. Varje dag genomförs 100 aborter i Sverige. Jag var aldrig ensam.

Jag vet att det är svårt. En abort är bland det mest intima och privata. Men jag vill att du är modig. För i samma sekund som du släpper in andra i din historia, så kommer du få ta del av deras. Du kommer få se att din lärare, din chef, din bästis och din mamma kanske också varit där. De förstår dig likväl som jag, men de har kanske aldrig vågat säga det högt förut.

Vi lever långt ifrån varandra idag. Med mobiler, skärmar och husväggar mellan oss. Men jag vill att du ska veta att du är inte ensam i att känna allt det du känner. Vi är hundratusentals kvinnor som gått igenom precis det du gjort och därför måste vi idag börja prata med varandra. Finnas där. Stötta.

Idag är abortdagen. Låt den inte bli som alla andra dagar. Var den som bryter mönstret och låt din historia hjälpa din medsyster.

Vågar jag så vågar du.

Av Johanna Bladh