JOHANNA SKANTZE

ÅLDER: 39 år.
FAMILJ: Anders Fritzon, 57, och sonen Walter, 4.
BOR: I Portugal i oktober, på Gotland i november, i Schweiz december till april och på Gotland maj till september.
GÖR: Entreprenör, skidlärare och livscoach. Medgrundare till bolaget We are Laja och InnSaei Academy. Anders är entreprenör, extreme ski coach, golftränare och livscoach. Tillsammans driver de bloggen Life of Magic.

Livet kan vara magiskt. Det är inte bara en floskel. Men vad innebär det egentligen? Många tror att det handlar om att allt ska vara perfekt hela tiden. Nej, det handlar snarare om en livsinställning att söka det magiska i tillvaron. Att varje dag göra det man verkligen brinner för och inte bara springa på enligt de normer som man så lätt kan lura in sig själv i.

För min sambo Anders, en sportkille som älskar att utmana sig själv och sin kropp, har den inställningen varit rätt självklar. Ja, ända sedan hans mamma en gång sa att ”det du håller på med går inte att leva på, du måste studera” har han sporrats i att bevisa motsatsen. Långt innan jag träffade honom var hans primära sysselsättning hans största intressen: åka skidor, surfa och spela golf. Jag insåg att Anders livsstil med låga fasta kostnader och en stark drivkraft att utvecklas har gjort att han har blivit framgångsrik på sina stora passioner.

”Något började skava”

För mig är det däremot en relativt ny livsfilosofi. Jag har också alltid trivts med kroppen i rörelse, framför allt genom skidåkning som jag sysslat med sedan jag var liten. Men efter gymnasiet blev det mer fokus på att karriärklättra än att sporta. I linje med att jag alltid varit en typisk ”duktig flicka” var framtidsplanerna lika klassiska som tydliga: studera ekonomi för att det ger breda möjligheter, göra superkarriär, skapa en stabil ekonomisk grund, skaffa ett ordentligt boende, träffa drömmannen och sedan kanske bilda familj. För det är ju så man ska göra, eller hur?

För nästan exakt sex år sedan hände dock något som helt ritade om planen.

Johanna Skantze hoppade av ekorrhjulet och lever som en modern nomad.

Jag levde då med en kille i Stockholms innerstad och arbetade som verksamhetsansvarig för en nationell ideell förening. I min bransch var jag ”någon”. Samtidigt gick jag igenom en rörig period och något började skava inom mig. Kanske var det avsaknaden av skidåkningen, naturen och att röra på kroppen? Kanske var det min sambo? Eller känslan av att livet skulle kunna innebära något mer, något större?

”Hans liv provocerade mig”

Det var vid den tiden jag träffade Anders för första gången. Ett skidnätverk hade bjudit in oss båda till en träff ute på Sandhamn. Vi dansade mer än vi snackade den kvällen, men jag hade ingen aning om att livet snart skulle förändras i grunden. Under hösten blev olustkänslan allt mer påtaglig och trots att jag så småningom gjorde slut med min kille ekade en fråga vidare inom mig: vad går livet egentligen ut på?

När vintern kom bjöd samma nätverk in till träff i Åre. Då visste jag lite mer om Anders: att han var mycket äldre än jag och att han levde ett liv med golf på somrarna, surfing på höstarna och skidåkning på vintrarna. Och det provocerade mig faktiskt. Hur kan man leva så när man är vuxen? Ett möte och en diskussion i baren blev upprinnelsen till ett djuplodande samtal om vad som betyder något på riktigt och en reflektion kring frågor som: Vem är jag, vad vill jag, vad gör jag här under min korta tid på jorden?

Senare den vintern möttes vi på 3 300 meters höjd i Verbier i Schweiz. Efter flera månaders mejlväxling hade jag bestämt mig för att hälsa på Anders. Nu ville han guida mig till ett fantastiskt lössnöåk på andra sidan bergskammen. ”Fixar du det här?” frågade han. Jag svarade bestämt ja och efteråt kände vi nog båda att det här med oss två kunde bli något.

Tillsammans insåg vi hur vi ville leva: med så mycket lätthet och glädje som möjligt

Johanna Skantze med sonen Walter och sambon Anders.

Väl tillbaka i vardagen blev det än mer angeläget för mig att ifrågasätta min livsstil. Om jag inte behöver leva efter den ”vanliga” mallen, vad kan jag göra då? Anders blev inspirationskällan – han levde ju det fria livet så konkret. Han utmanade mig till att göra en resa inåt för att våga välja ett liv utifrån det jag verkligen vill.

Har en svensk bas

Hösten därpå beslutade jag och styrelsen att lägga ner organisationen som jag jobbade i, vilket passade perfekt. Jag var nämligen gravid. I juni 2014 kom vår älskade son Walter.

Tillsammans insåg vi hur vi ville leva: med så mycket lätthet och glädje som möjligt och genom att använda och utmana våra kroppar. Utan någon större skillnad på vardag och helg, och där jobb inte baseras på prestige, status eller pengar utan är en del av vår livsstil. Det är då vi kan uppleva gränslösheten, friheten och magin.

Rent konkret utgår vi alltid från platser som vi tycker är vackra, nära hav och berg – och sammanhang där människor delar vår livsinställning.

På somrarna älskar vi att vara på Gotland där vi i våras köpte ett hus som nu är vår svenska bas. På hösten trivs vi i Portugal och under vinterhalvåret älskar vi att bo i Verbier där jag arbetar som skidlärare och Anders som extreme ski coach. De senaste somrarna har Anders jobbat på Visby golfklubb och jag har gjort alltifrån att driva en liten stuganläggning till att frilansa åt en eventbyrå.

Johanna Skantze med familjen i Verbier, där de brukar tillbringa vintermånaderna.

”Det handlar om att våga”

Ihop med två andra tjejer har jag ett företag som jag kan sköta var som helst i världen. I somras jobbade jag även i kiosken på golfklubben, på Almedalsveckan, samt på Medeltidsveckan. Dessa olika uppdrag öppnade upp för många nya perspektiv och möten och en större förståelse för andra.

Vi skapar vårt liv. Ingen annan.

Walter går sedan två vintrar tillbaka i en förskola nära den mysiga lilla studion som vi hyr i dalgången i Verbier. Nu i december börjar han skolan där nere. Vi tänker skapa en skolgång för honom där vi väljer att bo, med fokus på att han mår så bra som möjligt. Eftersom han snart är trespråkig (svenska, engelska och franska) kommer han att kunna gå i skolan på de flesta platser i världen, till exempel i Schweiz, om vi skulle vilja fortsätta att leva så här.

För att bevara den här inställningen och inte låta oss påverkas av hur man ”borde leva” har jag och Anders ständigt en öppen kommunikation och är framför allt noga med att skapa tid för reflektion.

Det kan handla om något så enkelt som att byta ut en tv-kväll mot en stund till att skriva ner det jag gillar mest i mitt liv just nu, vad jag upplever mindre bra och vad jag vill utveckla. Det går att göra medvetna val genom att vara närvarande, reflektera och se helheten. Det krävs nyfikenhet och mod som är större än rädslan för att söka sanningen hos sig själv. För det är alltid rädslan som stoppar oss.

När vi verkligen ser möjligheter – då kan livet te sig magiskt!

Berättat för: Elin Liljero Eriksson

Foto: Privat

Denna artikel publicerades först i Femina nr 14/2018. 

Läs även:

Ulrika sa upp sig från toppjobbet – för att starta ett nytt liv i Indonesien

Claudia Galli Concha är Feminas nya bloggare: Lever mitt drömliv

Så lyckas du njuta av livet trots att du är stressad

Se mer inspirerande innehåll från oss på Femina: