Första gången journalisten Magda Gad kom till ett krig insåg hon ”krig är det värsta för människan” och att det inte fanns något viktigare än att vara just där och rapportera om det.

– För det handlar om liv och död och om saker som i allra högsta grad förändrar vår värld. Samtidigt kan jag tycka att det är ett konstigt jobb att stå och berätta att folk dör i krig. Det vet ju alla redan. Det måste handla om något mera. Det måste handla om att ställa de skyldiga till svars – helst innan de tänker gå till krig och döda människor! Ibland tänker jag att vi journalister borde bli bättre på att rapportera från länder som är på väg in i krig, för att ge världen en chans att stoppa dem innan det händer.

Magda Gad jobbar för Expressen och på sitt CV har hon reportage om kriget i Jemen, om kriget mot IS, barnsoldater och Ebola i Liberia – och mycket mer. Att leva ett ”vanligt” liv och jobba måndag-fredag har aldrig varit något för henne.

–Jag har aldrig levt 9-5. Jag har aldrig varit en sådan människa. Redan innan jag blev journalist reste jag som ensam kvinna till länder långt bortom turiststråken. Min omgivning har vant sig med åren och även lärt sig lita på att jag klarar av det. Men det är klart att min mamma inte tyckte det var kul när jag första gången sa att jag skulle till Kongo. Eller till Irak. Vi har vant oss att leva med det. Hon brukar säga att: ”Det är klart att jag oroar mig men jag kan inte oroa mig jämt.” Hon är också stolt över det jag gör, berättar Magda Gad.

Hon berättar att hon redan som barn förstod att det fanns något mer och något större än det som fanns i Falun. Magda Gads pappa var läkare och cancerforskare och föreläste på konferenser utomlands, resorna som Magda brukade följa med på.

– Jag reste med honom som barn och såg tidigt att Sverige är som en liten avkrok i en väldigt stor värld. Och jag ville upptäcka hela den världen. Jag ville också visa att det ser helt annorlunda ut på andra platser och när jag såg orättvisor blir jag galen. Jag ville nog kort sagt rubba om svenskar i deras ”bubbla”. Jag ville att mina berättelser om utsatta skulle nå fram och jag ville att mina berättelser skulle göra en skillnad.

Att rapportera från krigshärdar och genomföra intervjuer med den utsatta befolkningen är ett stort risktagande som kan få fatala konsekvenser, men det har blivit hennes vardag. Under flera års tid har hon rapporterat om kriget i Syrien och har blivit omringad av IS där skottlossning med handeldvapen och granater sedan pågick i flera timmar, hon har färdats på vägar där fordonet framför exploderat av en vägmina, sprungit över korsningar där den som sprang bakom henne sköts till döds av prickskyttar.

– Jag kan känna mig spänd när jag står inför beslut som jag vet innebär att jag kan komma att fängslas eller dödads. Men det är mitt jobb. Det är min vardag. Det är något som är normalt för mig. Och jag har stor erfarenhet när det gäller att hantera dessa saker. Man väger risker mot nytta och hittar sätt att genomföra jobbet på ett sätt man anser vara säkerhetsmässigt acceptabelt.

Journalister som rapporterar om känslomässigt svåra händelser såsom krig, terroristdåd och svåra naturkatastrofer brukar ofta säga att de går in i yrkesrollen och fokuserar på att skildra händelsen. Känslorna tar de hand om efteråt när de kommit hem. På frågan om Magda Gad också känner så ”att hon går in journalistrollen” berättar hon att det är annorlunda för henne – för hon brukar bo mitt i konflikterna.

– Jag åker ju inte dit ett par veckor par utan ofta många månader eller till och med år. Jag har fått hantera alla känslor på plats och skaffat mig sätt att vila på där jag jobbat. Till exempel gör jag yoga även vid frontlinjerna i krig. När jag väl kommer till Sverige brukar det inte finnas så mycket ”jobb” kvar att fundera på.

Många, för att inte säga de flesta, av Magda Gads berättelser från frontlinjerna och behandlar tunga och fruktansvärda händelser. Om kvinnor som blir utsatta för grova sexövergrepp i krig, barn som svälter om död och om sorg.

Hur orkar du berätta om det här gång på gång? 

– Jag mår bra av det! Det är det viktigaste i mitt liv. Att vittna om det som händer i världen. Varje röst och varje livsöde jag lyckas förmedla vidare till läsarna är viktig.

Läs även:
Bildjournalisten Eman Mohammed: Jag kan komma nära en värld som männen inte har tillgång till

Ida Sjöstedt: Det är omänskligt att aldrig tvivla

Oprah Winfrey: Ditt arv på den här jorden ligger i alla andra människor som du gjort skillnad för

Camilla Läckberg: Kvinnor som tar plats får alltid kritik

Se mer inspirerande innehåll från oss på Femina: