Malin Berghagen: "Jag kände mig som en utbränd yogi"
Tess har börjat löpträna och hon känner att hon mår bra i hela kroppen och psyket. Malin är lite skör, hon är i sin lägenhet på Mallorca som hon är glad för att vara tillbaka i för att bara få vara sig själv. För hon berättar att hon i all omsorg om familjen och sina yogaelever glömt bort sig själv.
— Jag har kommit bort mig lite grann. Jag har känt ända sedan tidigt i våras att det är något som inte stämmer. Men jag har liksom inte hittat vad det är som är problemet, säger Malin Berghagen.
Hon berättar för Tess att hennes kropp under våren har sagt ifrån, med ihållande magkatarr och dubbla hjärtslag. Det var helt enkelt något som inte stämde, hon vaknade på nätterna med magont. Efter en vecka på Masesgården i Dalarna där hon åt bra mat och körde yoga hela dagarna började hon känna att allt på banan igen med magen. Men när hon gick på ett boxningspass kände hon hur ilskan sköljde över henne.
— Jag var så arg och ville bara gråta. Men jag härdade igenom hela passet, gick in på rummet och började tokgrina och jag bara kände så här: ”men lilla fröken Berghagen”. När man får en stund av tystnad, det är därför meditation är det bästa — det är precis som med löpning, man får en stilla stund med sig själv. Det är jättebra att vara analytisk som jag är och det är jättebra att ha ett andligt perspektiv på allting. Men ibland måste man få säga ”Aj som fan” eller ”du är så jävla dum i huvudet”.
Malin berättar att hon känner att hon inte riktigt hunnit med sig själv efter en lång period med mycket sorg och känslomässigt trauma, hennes vuxna barns pappa gick bort, en påfrestande ex-pojkvän och sedan chocken och kaoset som uppstod när mamma Barbro ”Lill-Babs” Svensson dog.
— Vi som är så rädda för att vara offer, vi som inte gillar offermentalitet, vi glömmer ibland bort att när det gör ont, att det inte är att vara ett offer, det är bara att vara i nuet och säga ”aoch”. Det är ju när man börjar älta saker längre fram, det är då man blir offer ju mer du går med det. När det gör ont här och nu, vilket det kan göra, lite då och då för man är sårad, ledsen och arg, det måste ju finnas, annars bygger det en molande känsla inom mig.
