När vattnet gick för Margaux Dietz plockade hon fram kameran – och resten är så att säga historia. I sin uppmärksammade förlossningsvlogg fick tittarna hänga med hela vägen in till bb, ett klipp som fått över en miljon visningar på Youtube.

I dag är sonen Arnold två år gammal. Likt många andra barn i den åldern skippar han gärna vagnen för att i stället pröva sina promenadfötter, något Margaux skriver om i ett nytt blogginlägg:

”Här är vår nya grej, promenader. Det är det roligaste Arnold vet just nu och jag älskar det också, speciellt i det här vädret. Det var förskolan som upptäckte hans nya passion först då han hade promenerat fler kilometer en dag istället för att ha suttit vagnen. Så nu går vi på ett äventyr om dagen när vi är lediga.”

”Jag får sådana panikkänslor”

Men vårpromenaderna är inte helt oproblematiska. Bloggerskan berättar att hon ofta upplever en stark rädsla för att sonen ska springa ut i trafiken, särskilt efter att ha bevittnat en skrämmande incident nyligen:

”Jag får sådana panikkänslor att han ska springa rakt ut i gatan. Jag såg det hända en mamma för någon vecka sedan på Odengatan. Hon blev så rädd och skrek och i sista sekund så vände barnet tillbaka skrattandes. För han förstod ju inte allvaret, det var verkligen två sekunder ifrån bussen. Jag håller såklart Arnold stenhårt i handen och är försiktig, men jag blir ändå livrädd för att det ska hända och det kan hända den bästa. Som tur är så är han väldigt försiktig av sig och inte alls hetsig, men det är inget som jag tar för givet”, skriver Margaux och tillägger:

”Igår kväll bestämde vi ska försöka göra är så att han tills vidare inte får gå på trottoarer där det är mycket trafik men samtidigt är det svårt för hela Stockholm har mycket trafik.”

Nu funderar mamman på att införskaffa en barnsele till Arnold:

”Jag vet att det är debatt kring att koppla barn men för mig är det en no brainer i det här fallet.”

Läs mer:

Djungeltema och pyjamasvigsel – 7 höjdpunkter från Margauxs bröllop

Malin Olssons tuffa tid efter graviditeten: ”Jag blev likgiltig”

Varför tar vi pojkars smärta på större allvar än flickors?

Foto: TT//Peter Wixtröm