Musse Hasselvall har skrivit en bok om sorg.

Musse Hasselvall har alltid äcklats av sorg. Ändå var det något som fick honom att plötsligt, sommaren 2018, börja dela med sig av den avgrundsdjupa sorg som han själv kände efter att ha blivit lämnad av sin flickvän. En önskan om att bryta tabun och att få bekräftelse.

– Jag hade jobbat så mycket med programmet PK-mannen för Utbildningsradion och tillsammans med Riksidrottsförbundet. Och jag har så många gånger stått och nickat när någon har sagt att män är dåliga på att prata om känslor och tänkt att jag inte är det. Det jag har förstått nu är att jag bara kunde visa arg och glad, det var jag skitbra på, men sorg och rädsla var jag livrädd för och därför också äcklad av, säger han.

Sorgen som för ett och ett halvt år sedan kastade ner Musse i en avgrund kom också ut på sociala medier, i långa inlägg med titeln Sorgen, som också ligger till grund för boken med samma namn som just har kommit ut.

De långa inläggen beskrev i detalj hur ont det gjorde i sorgen och hur nattsvart livet tedde sig efter uppbrottet. Naturligtvis bemöttes inläggen av en uppsjö av hjärtemojis och styrkekramar, men också av förakt och oförståelse, framför allt från vissa män. Var han tvungen att få likes på sin sorg? Vore det inte bättre om han bara ryckte upp sig, det här hjälpte ju inte. Och en del kvinnor undrade om inläggen var ett sätt att hämnas på ex-flickvännen.

– Det är ju uppenbart att jag ville ha bekräftelse, det ser jag ju nu. Dessutom slapp jag be en specifik person om hjälp. Jag la snarare ut det på kontrakt, ”Jag mår dåligt, är det någon som vill hjälpa mig?” och fick hjälp av jättemånga människor. Men det var en feg väg att gå, jag behövde inte visa mig sårbar för någon, öga mot öga, säger han.

Pappan begick självmord

För att förstå hela bilden av vad som hände sommaren 2018 måste man backa bandet lite längre än att det tog slut med flickvännen. För tre år sedan begick Musse Hasselvalls pappa självmord efter ett liv som präglats av sorg och alkoholism grundat i skilsmässan från Musses mamma. Pappan kunde inte släppa sorgen efter misslyckandet, men kunde inte heller släppa ut den och komma vidare.

Musse säger själv att mycket av hans sorg handlade om bagaget, att det var det som var problematiken i grunden. Han letade efter något erkännande, det erkännande han aldrig fick från sin pappa och senare ett erkännande från flickvännen som lämnat honom.

– Jag ville att hon skulle höra av sig, att jag på något sätt skulle få upprättelse, men egentligen låg allt i den där gamla skitsorgen. Och sorg som får ligga till sig och ruttna blir jätteofräsch och liksom koncentrerad.

Ända sedan han var liten har Musse varit livrädd för att bli som sin pappa, och varit rädd för sorg eftersom det var sorgen som gjorde pappan till den han var. Den som aldrig såg eller lyssnade utan bara var begravd i sin egen sorg och sina egna misslyckanden.

Inte kommit någonstans när det gäller manlig sorg

Hästar och ridning blev en viktig väg tillbaka för Musse Hasselvall.

Hästar och ridning blev en viktig del av vägen tillbaka för Musse Hasselvall. Foto: Från Musses eget Instagram @mussehasselvall

Men har vi inte kommit längre? I åratal har det ju pratats om att män har svårt att uttrycka känslor och att det resulterar i våld, alkoholism och en hisnande självmordsstatistik. Har detta inte tagit oss någonstans?

– Nej, vi har nog inte kommit längre, utan vi upprätthåller den synen av någon jävla anledning. Vi konstaterar att det är så och så går vi vidare, utan att det har hänt någonting, säger Musse Hasselvall.

Han märkte själv att det finns ett uppdämt behov hos män att söka sig till honom när han hade öppnat upp för sorgen. Förutom de som tyckte att det var jätteobehagligt med de nakna känslorna så var det många som ville veta mer. Män som kom fram och gav honom en kram, nickade stilla mot honom eller skickade långa meddelanden om hur de själva mådde.

– Det blev som en liten klubb av skadeskjutna män som skrev och hörde av sig, säger han och visar ett par av meddelandena i telefonen från män han inte känner, men som hittat en ventil där de kan öppna upp sig helt och dela med sig av sin egen sorg över kraschade äktenskap eller andra motgångar.

– Det sjuka är ju att jag som man återigen blev priviligerad, en kvinna som hade gjort samma sak och delat med sig hade inte alls fått samma uppmärksamhet. Då hade många bara reagerat med hon var en lipig brud, säger han.

Men samtidigt som han inser att uppmärksamheten är ett manligt privilegium som i sig speglar en snedfördelad samhällsordning, så tror han att personliga berättelser är det enda sättet att få män att börja vara öppna med känslor. Man måste få en personlig koppling till hur det kan se ut för att fler ska öppna upp sig och att det till slut ska bli ok att prata öppet om hur man mår.

– Många män har ingenstans att ta vägen med sin sorg. De går in i en relation och då försummar de alla sina andra relationer. Och så tar relationen slut och då har de ingen, och så är de för stolta för att gå tillbaka till sina gamla relationer. De är kränkta, börjar supa och tar livet av sig.

Blev kränkt av att bli lämnad

Arbetet med boken fick Musse Hasselvall att gräva djupt i sig själv, vilket ledde till flera insikter, både önskade och oönskade. En kompis fick honom till exempel att förstå att en del av hans reaktion på uppbrottet handlade om att han var kränkt över att ha blivit lämnad.

– Hon frågade mig ”Handlar det inte lite om stolthet och att du är ovan att bli lämnad att du nu känner dig kränkt?”. Det stämmer, jag har varit jättearg och visst finns det en liten kränkthet i det här. Och det har varit i vägen för läkandet. Jobbigt att inse, men också skönt, säger han.

Musse säger själv att han är förändrad i grunden efter det han har gått igenom. Men han är inte färdig med sorgen. Man får aldrig tro att man är färdig. Om man tror det är det lätt att bara ramla tillbaka i gamla invanda beteenden, till det som känns tryggt, och bara låtsas att man har förändrats på riktigt.

–Jag har förändrat min inställning till sorg, men jag får aldrig tro att jag är klar, utan måste hela tiden vara medveten och upprätthålla idén om att det finns saker jag måste förändra. Annars blir jag bara en duktig posör och det är inget man vill att det ska stå på ens gravsten: ”Musse Hasselvall – En duktig posör”.

 

Musse Hasselvalls bok Sorgen.

Här kan du läsa mer om, och köpa (reklamlänk från Adtraction) Musse Hasselvalls bok Sorgen.

Foto: Brombergs

 

Läs mer:

Emma Hamberg lämnade sin svårt sjuka man

Isabella Löwengrip: ”Mina barn ska inte behöva bära min sorg”