NONHLE MBUTHUMA

ÅLDER: 40 år.
BOR: Xolobeni, Pondoland, Sydafrika.
FAMILJ: Svenske maken Dick Forslund, ekonom bosatt i Sydafrika, 5-årig son.
GÖR: Ansikte utåt och talesperson för ACC, Amadiba Crisis Committee, som bekämpar planerna på en stor titangruva i området. Ett arbete som hon utför trots fara för eget liv. 2017 blev hon nominerad till Front Line Defenders pris för försvarare av mänskliga rättigheter.

NATUROMRÅDET I SYDAFRIKANSKA Pondoland har länge ansetts vara en av världens vackraste platser, både av det bofasta mpondo-folket, av glossiga resemagasin och allmänna vagabonder. Här möts man av vidsträckta kustslätter, klippor, brusande vattenfall och de otroliga röda sanddynerna vid floden, så olika alla andra stränder.

Människorna i byarna försörjer sig enligt traditionen som boskapsskötare och fiskare och de bär på en stark stolthet över naturarvet, de medicinska växter som ingår i floran och sina uråldriga och heliga gravplatser.

Det låter till en början som ett avlägset paradis, men samtidigt är arbetslösheten enormt hög och mpondofolkets önskan har länge varit att utveckla jordbruket och satsa på ekoturism. Båda hållbara alternativ för naturen som dessutom skulle kunna lyfta folket ur den mest akuta fattigdomen.

Det är tack vare jorden som vi får vår identitet, det är den som visar oss vilka vi är

ALLT FÖRÄNDRADES för lite mer än tjugo år sedan då det australiensiska gruvbolaget Mineral Commodities fick kännedom om att den röda sanden innehåller en naturligt hög mineralhalt och de började förhandla med myndigheterna om tillstånd för en gruva med syfte att utvinna titan. (Titan används bland annat i legeringar inom flyg- och rymdteknik och som implantat

i människokroppen.) Ett dagbrott av den storleken och kalibern skulle ödelägga de vackra vyerna för evigt och driva bort mpondofolket från marken de bott på i århundraden.

– Om vi hugger ner träden, om vi förorenar luften och vattnet, då kan vi inte leva ens en sekund på den här jorden. Därför behöver vi som människor stå upp för och skydda naturen, säger miljöaktivisten Nonhle Mbuthuma till svenska Naturskyddsföreningen, vars samarbetsorganisation Legal Resources Centre arbetar tillsammans med hennes motståndsorganisation Amadiba Crisis Committee (ACC) för att bevara området.

Gruvbolaget har för avsikt att utvinna titan ur Pondolands röda sand.

NONHLE HAR VIGT sitt liv åt att försöka skydda Pondoland och sin hemby Xolobeni mot gruvplanerna – Xolobeni ligger närmast sanddynerna och har blivit ett centrum för konflikten. Hennes uppdrag är både komplicerat och farligt eftersom folket har delats i två läger i den segslitna tvisten, och polisen har flera gånger använt brutalt våld för att trycka ner demonstranterna.

Journalister på plats har dessutom attackerats av okända gärningsmän och aktivister har utsatts för knivattacker och förgiftningar. Det är inte säkert att gå ensam i mörkret längre. Bakom allt pågår ett politiskt och ekonomiskt spel, menar Nonhle.

– Regeringen och gruvbolaget arbetar tillsammans och i maskopi för att försäkra sig om att gruvan blir verklighet, säger hon. Men jag tänker inte ge upp. Det är tack vare jorden som vi får vår identitet, det är den som visar oss vilka vi är. Det är budskapet jag vill ge till min lille son.

Precis som Nonhle och hennes anförvanter av miljökämpar tror att gruvan skulle förstöra naturen och deras liv så finns det andra som vill offra miljön för chansen till ett jobb i underjorden.

Jag vet att jag är ett öppet mål och att jag är jagad

XOLOBENI och närliggande byar tillhör de allra fattigaste i Sydafrika med en arbetslöshet på över 70 procent, och i första hand längtar många efter en inkomst så att tillvaron blir dräglig. Gruvbolaget har lovat att erbjuda arbeten till lokalbefolkningen och att de ska ta en ”särskild miljöhänsyn” – men det är inte alla som litar på löftena.

I andra sydafrikanska gruvområden har luftföroreningar och försurning av marken blivit stora problem, och gamla nerlagda gruvor står och läcker gift rakt ut i grundvattnet. Kampen vid Xolobeni följs därför med stor uppmärksamhet av många andra små lokalsamhällen som för länge sedan förlorat sina strider mot de stora bolagen. Det här fallet är också extra känsligt, eftersom det handlar om det sista vilda kustområdet i landet. Det är Sydafrikas största

botaniska reserv för 200 unika arter som bara växer just här.

Mpondofolket vill utveckla jordbruket och satsa på ekoturismen i det natursköna området.

HUR HET FRÅGAN verkligen är visade sig i mars 2016. Då mördades ACC:s ordförande Sikhosiphi ”Bazooka” Rhadebe kallblodigt hemma på sin egen uppfart, skjuten med åtta skott av två män utklädda till poliser. Hans 15-årige son gömde sig inomhus under sängen. Bara några timmar tidigare hade Rhadebe ringt till Nonhle och en annan kollega och sagt att han hittat alla deras namn på en dödslista.

 Den här tvisten har förstört hela familjer, även min

Kort efter mordet gick ACC ut med sin

respons: ”Det australiensiska gruvbolaget MRC och alla de kriminella maktens män som vill hugga bitar av vårt land och fylla sina fickor med blodspengar ska veta detta: Vi kommer inte att låta oss skrämmas till underkastelse.”

Ingen har dömts för mordet på Rhadebe, och Nonhle lever nu med ständigt livvaktsskydd och ser sig om över axeln vart hon än går. Hon flyttar från plats till plats för att hålla sig gömd och hon känner stor oro för sin make och son.

– Jag gömmer mig inte för att jag är rädd, utan för min familjs skull. Jag vet att jag är ett öppet mål och att jag är jagad. När de dödar mig så måste jag vara ensam så att inte min familj också råkar illa ut, säger hon i en intervju med The Daily Maverick.

Att hon väljer ordet ”när” och inte ”om” är omskakande, som om Nonhle redan accepterat att hon kommer att mista livet.

– De trodde att lösningen var att döda

Bazooka men det hade bara motsatt effekt. Vi kommer aldrig att tillåta någon gruva här. Jag önskar så att vi kunde gå tillbaka till det härliga, fina liv vi levde tidigare. Då kände vi tillit och kärlek till varandra. I dag är den tilliten borta och vi litar inte ens på våra egna släktingar. Den här tvisten har förstört hela familjer, även min.
I SEPTEMBER 2016 utlyste regeringen på grund av oroligheterna ett tillfälligt uppskjutande av alla gruvplaner, något som först sågs som en stor seger för miljökämparna. Hoppet har dock nu bleknat i takt med att nya bevis dyker upp som visar att gruvbolaget ingalunda gett upp. Bland annat förbereder man för en stor väg genom Pondoland, något som i princip bara gynnar den hårda trafiken till och från gruvschaktet.

Krig skyddar inte marken vi lever på

Nonhle Mbuthama besökte Sverige och Umeå förra året för att delta i Naturskyddsföreningens seminarium Rätten till marken och bytte då erfarenheter med svenska miljökämpar.

– Vi i Pondoland anser att det finns bättre

alternativ än en gruva. Både ekoturism och jordbruk är bättre. Bättre för oss, för naturen och

för kommande generationer, sa hon i samband med besöket.

Sorgen efter hennes gode vän gjorde henne först hämndlysten, berättar hon för The Guardian, men hon kom snabbt på andra tankar:

– Bazooka brukade säga till oss att behålla fokus på kampen, att aldrig bli splittrade av lusten att ge tillbaka eller hämnas. Om vi börjar strida öppet mot varandra så kommer det att bli slutet för vår sak. Krig skyddar inte marken vi lever på. Innan han dog tog vi ed på att vi skulle slåss till slutet. Vi kommer att fortsätta framåt, även om vi förlorar soldater på vägen.

Detta har hänt

• 1996 började ett australiensiskt gruvbolag, MRC, visa intresse för att utvinna titan ur de mineralrika röda sanddynerna i sydafrikanska naturområdet Pondoland och framför allt byn Xolobeni. Förslaget väckte starkt motstånd hos befolkningen.

• 2002 tog MRC ett nytt steg genom att lämna in en ansökan till Department of Mineral Resources med avsikten att påbörja gruvarbetet 2007. Amadiba Crisis Committee, ACC, bildades då av motståndarna för att motarbeta de fortskridande planerna.

• Spänningen och oroligheterna steg snabbt och kampen för att bevara området har nu pågått i över tio år. Protester och demonstrationer har mötts av våldsamt polismotstånd.

• 2016 hindrade en stor mängd människor inom ACC en planerad provborrning i sanddynerna, en insats som tros ha lett till mordet på deras ordförande, Sikhosiphi ”Bazooka” Radebe, som kort därefter sköts ihjäl. Ny talesperson blev hans vän och kollega, Nonhle Mbuthuma.

• Sommaren 2017 utlyste regeringen ett tillfälligt förbud mot gruvplaner i området för att lugna ner situationen,

men ACC misstänker att perioden är till för att få bukt

med motståndet och förbereda gruvstart.

• Förutom ACC:s miljökämpar finns också de som är för en gruva och tror att den kommer att leda till välbehövliga arbetstillfällen och en chans att lyfta folket ur fattigdomen.

Källor: Naturskyddsföreningen, The Guardian,

nyhetsbyrån GroundUp (med fokus på

mänskliga rättigheter och sårbara samhällen), Centre for

Civil Society/South Africa (CCS), dailymaverick.co.za

AV KATARINA DANIELSSON

FOTO IBL

Denna artikel publicerades först i Femina 04/2018.

Läs fler artiklar ur vår serie om kvinnor som förändrar världen här:

Oprah Winfrey: ”Ditt arv på den här jorden ligger i alla andra människor som du gjort skillnad för”

Petra Wadström: ”Rent vatten är källan till allt gott”

Christy Turlington: ”Organisationen förändrar livet för en halv miljon födande kvinnor om året”

Mariet Ghadimi: ”Jag får kraft och energi när en lycklig ung kvinna gått vidare i livet”

Så vill DJ:n Varnika Kundu förändra kvinnosynen i Indien

J K

Rowling: Vi behöver inte magi för att förändra världen

Gunhild Stordalen: Vad vi äter är den viktigaste frågan för vår framtid 

Bildjournalisten Eman

Mohammed: ”Jag kan komma nära en värld som männen inte har tillgång till”

Chimamanda Ngozi Adichie: Feminismen är en del av de mänskliga rättigheterna

Fotografen Angélica Dass: Vi måste jobba hårt – diskriminering försvinner inte av sig självt

Parterapeuten Esther

Perel: Så kan du hålla lusten levande i din relation

Maria Strømme: Nanoteknik kan bli vår räddning

Advokaten Polly Higgins: Hur kan det inte vara kriminellt att massförstöra jorden?

Kelly McGonigal: Så blir du vän med din stress

Sheryl WuDunn: ”Studier ger hopp och en tro på framtiden”