Pascal Engman

Pascal Engman, 33, möter upp i bokförlagets lokaler på Kungsgatan i Stockholm, det är bråda dagar inför jul. Pascal tänker dock inte sitta av julhelgen i ett snöblaskigt Sverige, några dagar efter intervjun ska han åka med flickvännen Linnéa till en liten fiskeby i norra Chile vid Stilla havets kust och stanna där i tre månader. Där tänker han skriva, löpträna under en klart lysande sol, dricka vin och äta gott på kvällarna – och leka med sin hund.

För en medmänniska fastfrusen i frosten här hemmavid ligger det nära till hands att falla ner i en avgrund av avundsjuka. Men det är som det är, har man inte som Pascal gjort knallsuccé som författare till kriminalromaner så får man skylla sig själv. För tre år sedan gjorde han debut med Patrioterna, nu är han översatt till femton språk och har nyligen kommit ut med tredje romanen Råttkungen.

Sa upp sig från Expressen

I samband med bokdebuten sa han upp sig från ett välbetalt och profilerat jobb som reporter på Expressen.

– När det började ramla in utlandsförskott på min första bok innan jag ens blivit utgiven i Sverige, vågade jag satsa allt på skrivandet. Jag hade det jättebra på Expressen, men jag har alltid haft en frihetslängtan, en dröm om att kunna styra min tid själv.

I Råttkungen rör sig berättelsen runt så kallade incels (involuntary celibats/ ofrivilligt celibat), en rörelse av i huvudsak unga män som hatar kvinnor för att de förvägrar män deras ”naturliga” rätt till sex. Incels anser att kvinnorna har tagit makten i samhället, och måste bekämpas på alla sätt.

De kränker och trakasserar kvinnor på nätet och i vardagen. Under senare år har män kopplade till rörelsen genomfört flera massmord i USA.

– Jag hade läst en del om bittra manliga oskulder på nätet som talade illa om kvinnor, säger Pascal, men till en början tyckte jag det mest var ett bisarrt fenomen. Det var fruktansvärda inlägg av män som skröt om hur de antastade kvinnor ute på stan, och tips på hur man våldtar kvinnor och kommer undan med det.

– Jag trodde det handlade om några enstaka galningar, men när jag undersökte det lite närmare började jag förstå omfattningen av fenomenet, vidden av hatet, hur organiserat det var. Det finns siffror som pekar på att över en miljon unga män kan kategoriseras som incels, bara i Nordamerika.

”Skapar frustration hos männen”

Pascals flickvän Linnéa har berättat om olika upplevelser som hon och hennes väninnor varit med om.

– Linnéa är väldigt bra på att förklara hur det är att vara kvinna i dagens samhälle, saker som jag som man aldrig kommer i kontakt med. En dag när hon var på väg hem från jobbet bromsade en bil full med killar in bredvid henne, och började ropa en massa saker. När de såg att hon blev obekväm och rädd blev de extra triggade. Hon upplevde det som oerhört förnedrande, säger han och fortsätter:

– Vid ett annat tillfälle var det en tjejkompis som var på väg hem från krogen en kväll, då en kille som står i ett gathörn ropar efter henne. Hon blir rädd men tänker att hon ändå måste kunna stanna och fråga vad han vill, så hon går fram till honom och frågar. ”Jag vill bara säga att du är så jävla ful”, får han ur sig med ett hånfullt skratt.

Pascal tror att mycket av det kvinnohat som blossat under senare år har att göra med en mansroll i gungning.

– Det finns ingen som helst ursäkt i det, men jag tror att väldigt många män känner sig bortglömda idag. Massor av traditionella mansyrken har försvunnit, kvinnorna är på frammarsch i alla sammanhang. Förr var en kvinna i princip tvungen att gifta sig med en man för att kunna försörja sig, tack och lov är det inte så längre. Men det skapar en frustration hos de här männen, och jag tror att incelrörelsen är någon sorts klimax på det kvinnohatet som finns i samhället idag.

Inte självklart att bli författare

Upptakten till Råttkungen är mycket otäck, en ung kvinna hittas mördad. Hon har en dotter ihop med en grovt kriminell man, vid ett besök i fängelset har hon försökt göra slut med honom, hon har träffat en annan man och vill börja ett nytt liv. Polisen drar snabbt slutsatsen att mordet är en hämnd av mannen hon varit tillsammans med, han hade permission från fängelset vid tidpunkten för mordet.

Men polisinspektören Vanessa Frank hittar saker som visar på att det är något som inte stämmer, och när ytterligare en kvinna mördas anar hon att en seriemördare är i farten. Med vännen (och möjligen blivande kärleken) Nicholas Paredes vid sin sida (f d elitsoldat, halvt chilenare, numera flyttkarl och vansinnigt snygg), gräver hon vidare i fallet och ser snart konturerna av en sammanslutning av män som hatar kvinnor över allting annat.

– Där finns också en sidoberättelse om en ung kvinnlig journalistvikarie på en stor kvällstidning, som får kämpa hårt mot kvinnoförtryck på redaktionen, säger Pascal. Hon är oerhört duktig och ambitiös men fastnar i gamla patriarkala strukturer, och råkar även riktigt illa ut vid sidan av jobbet.

Två andra starka karaktärer i berättelsen är Börje och Eva, ett uteliggarpar i femtioårsåldern som trots den misär de lever i blivit djupt förälskade, de får stor betydelse i handlingen. Allting sammantaget, med fullt fokus på samtiden levererar Pascal Engman rafflande spänning i högt tempo.

Det var dock inte självklart att han skulle bli författare till just kriminalromaner när han tog tjänstledigt tre månader från jobbet på Expressen 2016, för att försöka skriva en bok.

– Jag hade fått låna ett hus i en fiskeby i norra Chile av en bekant till vår familj, min pappa kommer från Chile, jag tyckte jag befann mig i ett vägskäl i livet. Jag var i ett förhållande som höll på att ta slut, och tänkte att jag skulle skriva någon slags feelgood-bok, kanske för att muntra upp mig själv.

Pascal Engman Ann-Marie Skarp

– Men när jag började skriva blev det till någonting helt annat. Jag skrev på förmiddagarna, spelade fotboll med byggarbetare på en dammig fotbollsplan på eftermiddagarna och tittade ut över havet och drack en massa vin på kvällarna, och efter tre månader hade jag manuset klart till första boken Patrioterna.

Väl hemma skickade han in manuset till två förlag, varav det ena, Piratförlaget, nappade.

– Det ena förlaget tackade nej, men när jag ringde upp Piratförlaget för att höra hur det gick, svarade Anne-Marie Skarp (förlagschefen) att Jan (Guillou, som hon är gift med) hade vägrat att släppa manuset ifrån sig. Då förstod jag att det skulle gå vägen. Och efter det strömmande utlandskontrakten till.

Åker till Chile

Nu har han som rutin att åka till Chile tre månader om året för att skriva, och då följer flickvännen Linnéa med.

– Hon är min supporter och mitt bästa stöd, men hon får ju också försaka sig själv en hel del, det är svårt för henne att hitta något arbete där. Det skulle ju kunna bli till en typisk kvinnofälla, men vi har en ekonomisk uppgörelse där hon får en viss procent av mina inkomster.

– Hon är den första som läser det jag skriver, och med ett ekonomiskt kontrakt vågar hon ju också säga vad hon tycker, ha, ha. Linnéa betyder väldigt mycket för mig, det hon läser och inte gillar slänger jag. Hon är den finaste relation jag har haft till någon människa.

Pascal Engman Stefan Sauk

Pascal är född och uppvuxen i Stockholm, och började skriva som bloggare.

– Jag fick jobb på Trelleborgs Allehanda efter att jag skrivit en krönika som jag skickat runt. Ingen ville ha krönikan, men chefen på Trelleborgs Allehanda sa att jag kunde komma förbi på en lunch. Så jag körde ner sextio mil från Stockholm till den där lunchen. Chefen sa det var knepigt att anställa mig eftersom jag inte hade någon utbildning, och undrade om jag bodde i Malmö. När han förstod att jag åkt hela vägen från Stockholm för lunchen, fick jag jobbet.

Två månader senare blev han erbjuden jobb på Nyheter24 och efter det Expressen, och resten är svensk kriminalromanhistoria. Nu rullar pengarna in och friheten är total. Men Pascal tar inget för givet.

– Jag har blivit översatt till femton språk och sålt filmrättigheter till Hollywood, men man kan aldrig vara säker. Jag är sparsam och försiktig, men planen är att vi så småningom ska köpa ett hus i Spanien. Jag vill bo i ett hus där jag kan ha min hund. Nu tar min syster som bor i Chile och är läkare hand om hunden när jag är i Sverige.

Synopsis är klart till bok nummer fyra, och tillsammans med en kompis har han nyligen sålt in en TV-serie till ett produktionsbolag, om en tidningsfamilj och dess kvällstidning på sjuttiotalet. Det flyter på rätt bra, om man så säger.

– Det är grymt kul!

PASCAL ENGMAN
Ålder: 33.
Bor: Stockholm, fiskeby i norra Chile.
Familj: Flickvännen Linnéa.
Aktuell med: Kriminalromanen Råttkungen (Bookmark).
Hobby: Träna boxning, och löpning (när solen skiner).

Text: Kenneth Gysing

Foto: Evelina Carborn

LÄS MER: 
Gunilla von Platen: Jag vägrade låta mig giftas bort

Lena Endres beslut: Vägrar botox och ingrepp