Livet är inte alltid så spikrakt. Och precis som förlovningsringen en gång symboliserade er kärleksfulla framtid tillsammans kan den plötsligt ligga där på bordet och skrika med versaler om allt det som kunde ha blivit – men som aldrig blev. 

Läs även Känner du någon som ska skilja sig? Så kan du stötta

En bruten förlovning eller skilsmässa är aldrig lätt. Plötsligt är den där utstakade framtiden ett minne blott och man vet inte längre någonting. Så vad gör man då med den där ringen som ligger på bordet och skriker?

Vi har intervjuat 18 kvinnor som berättar vad de gjorde när kärleken tog slut.

”Att titta på den där ringen var något jag sysslade med i svaga masochistiska stunder en tid efter uppbrottet. Till slut övergick sorgen i en ordentlig jävla ilska (tack och lov) och jag gick med bestämda steg till en guldsmed. Jag sa åt den 74-åriga kvinnan bakom svetsmasken att jag ville att hon skulle använda precis allt guld och göra en kvinnosymbol med tillhörande kedja som jag kunde ha runt halsen. Fan vad bra det blev.”

– Elin, 29 år

”Jag och min sambo tog allt vårt gamla skrot från tidigare förhållanden, sålde det och tog en slottsweekend för pengarna.”

– Caroline, 27 år

”För mig var det en ritual för att återta mitt liv. Först funderade jag på att kasta ringen från bron, men så blev jag rädd att jag senare skulle tycka att jag inte kastade långt eller hårt nog. Att bara tappa ringen var inte heller min grej, för då har man ingen kontroll över när den faller. Jag ville återta kontrollen över mitt liv, så jag höll min hand nedåtvänd ut från bron med ringen i knytnäven och så öppnade jag näven och släppte ringen. Det var en otroligt frigörande känsla.”

– Patricia, 31 år

Läs även Eva Rusz: ”En separation skapar stress livet ut”

”Jag hade en silverring med en liten turkos sten på, alltså inte en klassisk förlovningsring. Den gav jag bort till en vän som ville ha den. Annars skulle jag nog ha kastat den. Jag var så jävla förbannad då.”

– Zara, 30 år

”Vi bröt vår förlovning och separerade 2006 när vår son bara var ett år, men vi sparade ringarna. Idag är vi gifta och har tre barn. Vi köpte dock nya ringar för att slippa bära på gammalt bagage.”

– Amanda, 39 år

”Jag har min ring kvar och den ligger definitivt på ett ovanligt ställe: i drickburksfacket i bilen. Jag tog av mig den där när jag lämnade lägenheten och har inte rört den sedan dess.”

– Emma, 27 år

”Min första förlovningsring gav jag till exet eftersom det var jag som gjorde slut. Vet inte varför han fick den, men det kändes bäst så. Symboliskt på något vis.”

– Madde, 25 år 

Läs även Skönlitteratur är bättre för hälsan än självhjälpsböcker

”Min mamma begravde ringarna i rabatten. När hon sedan skulle flytta ångrade hon sig och fick gräva ordentligt innan hon hittade dom. Nu sitter ringarna på mig och min syster. Vi gjorde om dom till våra vigselringar.”

– Sanna, 42 år

”Min ligger i smyckeskrinet så att jag ibland kan minnas den vackra tid vi trots allt hade innan det tog slut. Den tiden vill jag nämligen inte glömma bort, jag vill försöka minnas det fina istället för att deppa över separationen.”

– Mikaela, 26 år

”Jag slängde min förlovningsring i soporna.”

– Nadja, 28 år

”Jag och min före detta har sparat våra förlovningsringar och tänker ge dem till vår dotter när hon fyller 18 eller 20. Vi har ju trots allt faktiskt älskat varandra en gång i tiden, även om vi har gått vidare.”

– Karin, 44 år

”Jag var förlovad med en nöt för många år sedan. När det tog slut lämnade jag in ringen till en guldsmed och fick 500kr för den. För pengarna köpte jag en julklapp (vår första jul) till min nya kille som nu är min blivande man!”

– Kristin, 32 år

Läs även ”Skilsmässan gjorde mig utfattig – så reste jag mig igen”

”Mitt ex och jag hade ringar i guld, och när det tog slut sparade jag min i en låda i ett år innan jag sålde den och köpte lyxig choklad för pengarna. Slutet gott, allting gott.”

– Jennie, 34 år

”Min pappa smälte ner sin ring och gjorde örhängen till mamma. De skildes i samförstånd och har varit vänner sedan dess.”

– Lisa, 25 år

”Slängde. Ingen vill nog behålla en ring där det står något personligt i. I mitt fall hade han hittat en annan att förlova sig och skaffa barn med, så han brydde sig knappast om våra ringar.”

– Martina, 24 år

”Min före detta förlovningsring ligger fortfarande kvar i ett smyckeskrin. Jag vet inte vad jag ska göra med den riktigt. Jag har även mammas och mormors vigselringar av någon anledning. Tre generationer av brusten kärlek, typ.”

– Camilla, 33 år

”Jag har precis skiljt mig men jag skulle aldrig kunna göra mig av med mina ringar. Dom ligger hemma i badrumsskåpet.”

– Tove, 28 år

”Behöll min som ett minne. Men då var jag ganska ung när jag förlovade mig, så ringen är nog inte värd så mycket pengar. Dessutom är jag löjligt fäst vid att spara minnen i fysisk form.”

– Anna, 28 år

*Vissa av namnen har ändrats

Mest läst