Willemijn Verloop kämpar för krigets barn
WILLEMIJN VERLOOP
ÅLDER: 47 år.
BOR: Amsterdam.
FAMILJ: Make och tre barn.
GÖR: Grundare av hjälporganisationen War Child, som kämpar för krigsbarns återhämtning till ett normalt liv. Grundare och chef för Social Enterprise NL, en plattform för sociala företag i Nederländerna och delägare i Social Impact Ventures, en aktiefond för sociala entreprenörer.
FLYKTINGBARN SOM FISKAS UPP i sista stund ur Medelhavet, småttingar som bärs över gränsen från krigsdrabbade länder, barnaskaror som driver runt på gatorna i katastrofområden – det räcker inte med att ge dom en filt och en flaska vatten.
Det är i korta drag kontentan i hjälporganisationen War Childs budskap. Att när de mest basala behoven hos barn som drabbats av krig är tillgodosedda så behövs det system som fångar upp de psykosociala aspekterna, de som ser till att barnet får en chans att ”lagas” inifrån och ut och därmed får möjligheten till ett normalt liv.
– Barn är alltid de första offren i alla väpnade konflikter och de är alltid de mest sårbara och oskyldiga. Miljontals barn dör av krig, ännu fler blir fysiskt handikappade och de flesta får mentala sår som påverkar dem hela livet. Små barn är lätta att påverka, de kan övertalas av vuxna att gå först över ett minfält eller att attackera andra oskyldiga – de blir verktyg för terrorister och krigsförare. Om vi fortsätter att blunda för dessa traumatiserade barn så växer de upp till nya terrorister och nya förtryckare, konstaterade holländska entreprenören Willemijn Verloop, grundare av War Child, när hon 2008 tog emot priset The Four Freedoms Award, instiftat till minne av president Roosevelts principer om demokrati.
Musiken fick barnen att glömma bort allt hemskt utanför skyddsrummets väggar
WILLEJMIN MENAR att just den psykosociala biten får för lite internationell uppmärksamhet och att den är akut nödvändig för framtiden – allas vår framtid, eftersom oroligheterna i världen inte på något sätt ser ut att mattas av.
– Det finns alltför många barn, i till exempel Gaza, Kongo och Syrien, som inte har tillgång till det psykosociala stöd som de behöver och har rätt till. Utan det kan vi inte bryta cirkeln av ondska. War Childs projekt har visat att barn vars liv har blivit brutalt sönderslagna kan lära sig att återhämta sig med rätt sorts stöd. Och dessa barn och ungdomar är nyckeln till att bygga en hållbar, varaktig fred. Utan stöttning, kärlek och skydd växer de inte upp till hälsosamma och självsäkra individer, utan de kommer drivas av ilska och rädsla och vidmakthålla spiralen av ondska som vi ser i dag.
WILLEMIJN STARTADE War Child 1995, efter att ha jobbat som fredsaktivist för European Action Council for Peace i Balkanländerna. I Bosnien fick hon delta i musikworkshops för de krigsdrabbade barnen som en musikprofessor höll i trygga skyddsrum och hon greps starkt av den strålande glädje som hon såg i deras ögon.
I dag stöttar War Child miljontals barn i 14 olika länder
Musiken fick barnen att glömma bort allt hemskt utanför skyddsrummets väggar, de kunde sjunga och gunga med kroppen, interagera med varandra, skratta. Ovärderliga stunder som gav nya krafter.
Tillbaka i Nederländerna igen bestämde sig Willemijn för att vidareutveckla konceptet och aktiviteterna i en organisation. Arbetet bestod först av några volontärer som ordnade musikevents men växte snart med kända ambassadörer, generösa företag och fler människor som ville hjälpa till, framför allt när krisen i Kosovo bröt ut i slutet av 1990-talet.
– När jag startade War Child fick jag höra att jag var oförnuftig och orimlig, men jag tror att det är just sådana människor som behövs i världen. De flesta innovationer startar med oförnuft, att människor är redo att bryta status quo. Se bara på den förste mannen på månen, det måste ha verkat helt orimligt för människor till en början att tro på. Eller de som startade internet? Jag var bara strax över 20 när jag förverkligade mina oförnuftiga tankar, helt utan erfarenhet, ekonomiska medel eller resurser, men i dag stöttar War Child miljontals barn i 14 olika länder, berättade hon i sitt Ted Talks-tal 2014, där fokus låg på att förändra världen med hjälp av socialt entreprenörskap.
WILLEMIJN NÄMNDE även en av sina förebilder, Muhammad Yunus från Bangladesh, som fick en helt ”orimlig” idé om att låna ut pengar till jordens fattigaste, nämligen kvinnor. Det tog honom 17 år men i dag är hans affärsidé kopierad över hela världen under namnet ”mikrolån”. Små lån som ger kvinnor en chans att starta egna små rörelser och sprida ringar på vattnet.
– Han är ett fint exempel på när oförnuft och socialt entreprenörskap leder till framgång. Och varför behövs sådana som Muhammad? Därför att de senaste 40 åren har vi haft en enorm tillväxt men vi har inte lyckats lösa någon av de utmaningar som världen står inför. Som att vi använder slut på naturliga råvaror, att aids fortsätter skörda liv, att alltför många barn växer upp i fattigdom eller att klyftan mellan rika och fattiga växer i nästan alla länder. Den här situationen är ohållbar och det är de sociala entreprenörerna med sina idéer som är nyckeln. De ser lösningar där andra ser problem och de vill förändra system i grunden.
ATT LEVA I KRIG har av psykologer liknats vid att befinna sig i ett rum där larmet tjuter. Har man en gång lyckats lösa ut inbrottslarmet hemma, så behövs det ingen större fantasi för att känna panik vid tanken. Däremot kan man inte lika lätt leva sig in i att alarmet ljuder dag och natt, till en punkt där vi inte längre handlar rationellt eller fungerar normalt.
War Child arbetar utifrån tre program för barn som befinner sig i den här situationen: psykosocialt stöd, skyddade rum och undervisning.
• Det psykosociala programmet kallas för Verktyg för livet. Här får barn lära sig att hantera sina känslor och sina minnen av det som de har varit med om. De tränas på att mötas i grupp och få nya vänner, de pratar om framtiden och lär sig hantera konflikter sinsemellan på ett konstruktivt sätt. Via kreativa projekt känner de stolthet och utvecklas genom att lära sig nya saker. Barnen får uttrycka sina åsikter fritt och vara med och påverka, de vuxna lyssnar och står på barnens sida utan att ta politisk ställning. Många krigsbarn lider av rädsla, aggressivitet och inbundenhet och de behöver lära sig att lita på vuxna igen.
• De skyddade rummen erbjuder barn en fristad där de kan glömma sina problem för stunden och delta i stärkande och roliga aktiviteter. De kan leka och känna sig som barn för en stund. Dessa stunder blir också en form av rutin, som barnen förlorat i och med skolan, och rutiner är nödvändiga i en återhämtningsprocess.
• War Child arbetar utifrån FN:s barnkonvention, där det står att varje barn har rätt till utbildning, något som givetvis glöms bort av stridande parter. Omkring 30 miljoner krigsbarn har idag ingen kontakt med en lärare, en oerhörd siffra som kommer att ge en negativ genklang i framtiden.
Effekterna av krig sitter i längre än vad krigen själva gör
ETT UTBILDNINGSVERKTYG som fått stor internationell uppmärksamhet är e-learning-programmet Can’t Wait to Learn, där barn utanför skolsystemet får tillgång till solcellsdrivna plattor för att träna sig på läsning, stavning och räkning. Plattorna har använts med framgång i Sudan och 2020 beräknas närmare 200 000 barn ha tillgång till verktyget.
War Child erbjuder också hjälpprogram till vuxna som finns runt omkring barnen: föräldrar, morföräldrar, andra vårdnadstagare, lärare och samhällsledare. Alla barn behöver psykiskt,
socialt och moraliskt stöd från starka vuxna för att växa och utvecklas men i områden med krig bryts dessa strukturer ner när de vuxna tvingas ha fokus på att överleva. Traditioner, normer, värderingar och skyddsmekanismer faller till stor del bort.
– När vi tänker på konfliktzoner och flyktingläger där barn köar för att få hjälp, så ser vi oftast tak över huvudet, mat, vatten och första-akuten-kit framför oss. Men detta är bara de första livsnödvändiga åtgärderna för människor som kämpar för att överleva i krig. Man kan inte tänka på en tom mage eller interagera normalt och empatiskt med andra överlevare när man fryser, är skadad eller sjuk. En del krigsoffer klarar att gå vidare från sina upplevelser när de första behoven täckts men väldigt många gör det inte. Effekterna av krig sitter i längre än vad krigen själva gör, sa Willemijn Verloop i en
föreläsning på Internationella dagen för mänskliga rättigheter 2012.
BEHOVET HAR INTE minskat under de fem år som gått sedan hon höll just den föreläsningen. Tvärtom. Hennes och War Childs arbete är viktigare än någonsin. Siffran för människor på flykt i världen är historiskt hög (omkring 65 miljoner enligt UNHCR) hälften av dessa beräknas vara barn. Det är så många så att de försvinner i ett overkligt töcken, som små stjärnor på himlen.
Men ett av alla dessa barn var treårige Alan Kurdi, den lille pojken i shorts och gymnastikskor som spolades upp död på en strand i Turkiet 2015 och fick en hel västvärld att gråta av chock.
Ett fotografi är något helt annat än siffror och statistik. Alan fick aldrig någon chans att gå vidare från det han varit med om i kriget och under flykten. Han fick aldrig chansen att sitta i ett skyddat rum och måla och sjunga eller lära sig läsa. Han fick inte chansen att bidra till en bättre framtid för alla.
För hans syskon, hans kompisar, hans medbröder och systrar i krig behövs det människor som Willemijn Verloop. Som vågar och orkar göra verklighet av sina orimliga idéer.
Denna artikel publicerades först i Femina nr 05/2018.
AV KATARINA DANIELSSON
FOTO IBL M FL