Ibland är vi alla på en fest där ingen vill ha oss.
Men Davos var en fest där alla ville ha oss.
När jag var barn så kom det en kille och en tjej
och cyklade på väg till dansen. Då sitter jag på stenmuren.
Jag har ju alltid stirrat på folk, jättemycket.
Och då hade hon en klänning och höghackade skor.
Hela min lilla kropp sa så här, så där vill jag bli.
Så det är med andra människor som jag har sett,
kanske varit i andras hem och fått inspiration.
Det var ju en covidperiod och den var ju inte så kul.
Jag kände mig ganska ledsen, lite så där, och tänkte,
men Gud, inte kunna gå ut.
Men jag fortsatte att skicka inbjudningar till mina barn.
Då skrev någon av pojkarna, men mamma,
för i helvete, vi kan ju inte komma eller nånting sånt.
Jo, jag vet, men bara för att det ska liksom rulla på.
För det var ju faktiskt vår.
Så den majkvällen, när jag får det där smset utav Alice,
mormor, mormor, det här är som gjort för dig.
Och så skickade hon en länk.
En genomsnäll kille med ordning och reda
och som också prioriterar sin familj.
Jag var så jävla glad.
Jag tyckte det var helt magiskt.
Och sen har jag ju liksom en förkärlek till möten med människor
och nya människor och andra sammanhang än man har varit i.
Det är ju liksom en spänning, alltså lite utmaningar, gillar jag ju.
Jag var så uppfylld utav så mycket när jag kom hem.
Så jag var ju inte så här att oj, oj, oj, nu har det varit tungt.
Nej, utan jag hade det där alltihopa i mig.
Göra någon mamma i Falun.
För jag började skicka dem ett sms.
Jag ska åka till Sundvårdgården.
Till Sundvårdgården. Det vore ju så härligt att träffa er båda.
Nu råkar de ju bo i Falun, båda killarna.
Och vi tog en kaffe.
Och det slutade med att vi var tillsammans hela dagen.
De följde med mig till Sundvård.
Det är jag helt övertygad om.
Och den kanske inte kom in så här, utan...
I sista programmet så sa jag så här att...
I vänskap kan det uppstå oanande relationer.
Att man känner intresse för någon.
Åh, vad en person är härlig att prata med. Sådär, ja.