Tecken på att ditt barn försöker vara andra till lags

Inspireras av nyårslöften för 2026

Först och främst: detta är inte tänkt att vara en skräckartikel som skrämmer upp, eller en artikel som pekar ut felsteg i föräldraskapet. Internet har ju, som bekant, en tendens att svämma över av ”goda” råd till vilsna (och inte sällan sökande) föräldrar. Föräldrar som bara vill göra rätt. Vi föräldrar vill för det allra mesta våra barn väl, och vi viker oss dubbla för att de ska må så bra som möjligt för att få en fin barndom som gör dem redo för ett fungerande liv som vuxna. Se därför denna artikel som en vänlig påminnelse om att vara uppmärksam på vissa beteenden ditt barn kanske ägnar sig åt. Just eftersom du vill hen väl. Denna artikel är inte en uppläxning – tvärtom.

Att ha ett väluppfostrat barn är många föräldrars dröm. Du vet sådana där barn som alltid är vänliga och som, utan att opponera sig, delar sina leksaker med andra. De bråkar sällan och trotsar inte.

Men, något annat kan försiggå under den välpolerade ytan. Det kan vara så att dessa barn tenderar att vilja vara andra till lags, att vilja göra andra glada.

Så ser du att ditt barn sätter andras behov före sina egna

Det är givetvis inget fel i det. Att kunna känna in och lyssna på omvärlden och inte enkom se till sina egna behov är ett måste för oss som sociala varelser. Vi vill leva i en värld där vi tar hänsyn till andra och inte alltid måste få vår egen vilja igenom. Men blir det för mycket av det goda kan det ställa till problem. Kanske inte på en gång, men på sikt.

Om ditt barn ständigt sätter andras behov före sina egna, undviker konflikter till varje pris eller är oroligt för att göra andra besvikna, kan barnet göra mer än att bara vara ”trevligt”. I själva verket kan det vara så att ditt barn tystar ner sig själva och sina egen vilja för att få bekräftelse.

– Det kan skada barnets självförtroende, säger Nina Westbrook, licensierad familjeterapeut.

Hon fortsätter:

– Det gör det också svårare för barnet att säga nej eller stå upp för sig själv när det blir äldre. Om detta mönster fortsätter kan det leda till ångest, utbrändhet eller problem med relationer längre fram.

Enligt Westbrook kan dessa barn också komma att bli mottagliga för att bli manipulerade och utnyttjade eftersom de har vant sig vid att göra saker för att behaga andra snarare än att lära sig lyssna till sin inre kompass, uttrycka sina behov och stå upp för sig själva.

En människa som ständigt lyssnar till andra och inte sig själv går miste om att känna sig autonom, det vill säga att vara självständig och självbestämmande.

Ett liv utan autonomi kan leda till låg självkänsla, identitetsförvirring och svårigheter att sätta hälsosamma gränser. Ofta förlitar sig dessa individer på extern bekräftelse, vilket kan ge upphov till ångest, stress och en ständig rädsla för ogillande.

– Vissa barn tror att tystnad eller hjälpsamhet gör alla glada. För vissa barn kan det kännas som det enda sättet att känna sig värdefull att vara snäll, och dessa beteenden kan fortsätta in i vuxenlivet om de inte hantera, säger Nina Westbrook.

Gör ditt barn något av detta? Då kan det vara så att det försöker vara andra till lags:

De ber ofta om ursäkt, även när det inte är nödvändigt.
De söker ofta lugnande bekräftelse Till exempel kan de upprepade gånger säga: ”Är det här okej?” eller ”Är du arg på mig?”.
De säger sällan ”nej” – även när du vet att det är något de inte vill göra eller inte gillar.
De undviker konflikter.
De kämpar med att sätta gränser, vilket får dem att ta på sig mer än de klarar av eftersom de är rädda för att göra den andra personen besviken.

Så, om du ser dessa mönster hos ditt barn, vad kan du göra, som förälder, för att stötta din son eller dotter? Här kommer några tips längs vägen...

Ge ditt barn en strategi och en plan för att säga ”nej” på ett sätt som både är självsäkert och respektfullt. Låt dem öva på att dra gränser! Och uppmuntra dem att man faktiskt får säga nej. En annan sak som kan vara bra att vara uppmärksam på är vilka beteenden du förstärker hos ditt barn. Beröm dem också när de säger ifrån. Inte bara då de är till lags och ”snälla”. Normalisera och validera att det är okej att bli upprörd om något gör dem upprörda. Beskriv vad känslan ilska syftar till – att forcera ett hinder eller dra en gräns. Påminn dem också att de inte behöver be om ursäkt i onödan. Om de gör fel: betona att fel gör alla. Och det är genom felen vi lär oss!

Källa: Parents.com