Amelia Adamos tårar över sonens ord
Nu släpper hon boken Kvinnoarv om sin livsresa, och i Malou efter tio berättar medieprofilen hur boken fått henne närmare sin son.
– När han läste den där boken blev han jätteberörd. Det var som att poletten trillade ner för honom, att han förstod mig bättre, säger hon och torkar tårar.
När coronapandemin bröt ut ordentligt i Sverige i våras vägrade först Amelia Adamo att anpassa sig till restriktionerna, då hon inte tyckte om att klumpas ihop med gamlingar på ålderdomshem. Att hon gick emot strömmen gjorde att hon möttes av stora mängder hat, berättar hon i Malou efter tio.
– Jag kände mig inte som "våra äldre äldre, sköra", jag identifierade mig inte som en i den gruppen, och protesterade då. Sen när jag förstod att jag får inte bli sjuk för vården klarar inte det och jag kan inte vara så egoistisk. Det tog ett tag för den poletten att trilla ner, säger Adamo.
Sedan dess har hon försökt anpassa sig mer, men har gjort undantag för att träna och träffa sina barnbarn – något hon sett som en risk värd att ta.
– Jag har tyckt att det har varit viktigt att träna och hålla mig i form, och så har jag tyckt efter några månader att jag vill träffa mina barnbarn. Tänk om jag får hjärtslag och dör, eller att det händer något annat, då vill jag vara med dem, konstaterar hon.
Amelia Adamos tårar över sonens ord
Under karantänen har hon också kunnat fullfölja sin bok Kvinnoarvet, där hon gör upp med sin brokiga uppväxt, där hon under en period som barn lämnades bort till nunnor av sin mamma. Adamo har tidigare gästat Malou efter tio tillsammans med en av sina söner, som hon kommit närmare sedan de valde att gå i terapi tillsammans på sonens begäran. Kvinnoarvet har också bättrat på relationen, berättar hon nu med tårade ögon.
– När han läste den där boken blev han jätteberörd. Det var som att poletten trillade ner för honom, att han förstod mig bättre, säger Amelia Adamo i Malou efter tio.
Något annat som medieikonen tar upp i sin bok är frågan om pengar och tabuet kring dem.
– Jag har skrivit om det för att det är tabu i Sverige att det är kul med pengar. Man säger "lycka kan inte köpas för pengar", men då brukar jag ju säga att det är ju fel. Om man har den bakgrund jag har kan man köpa väldigt mycket lycka för pengarna. Man kan köpa en bostad, man kan köpa trygghet. Sen kan man ju ge bort pengarna också, och göra andra lyckliga.
Läs mer:
