Edward Blom: ”Jag har somnat i rännstenen”

Hej,

1. Varför blev det en etikettbok?

– Redan när jag var 13–14 började jag tycka att det var spännande med äldre etikettböcker som beskrev fracktillbehör och exakt hur gafflarna skulle ligga. För 15 år sedan, när inte en människa visste vem jag var, sa jag att ”jag måste skriva en etikettbok” och började samla idéer. Det är inte bara ”tio snabba tips från ­Edward”, utan det är en tjock och rejäl etikettbok som jag har skrivit.

2. Vilka allvarliga etikettsbrott begår folk oftast?

– Att de tar med en objuden gäst hem till någon, det är ett ganska allvarligt misstag. Eller att man inte låter värden vara regissör utan tror att man som gäst kan få bestämma hur kvällen ska fortlöpa och slår på en tv-apparat eller väljer spellista. Att kapa en tillställning som någon annan har ordnat är ju en ”dödssynd”.

3. Hur funkar det i dag med smartphones?

– De äldre etikettexperterna, som mötte mobiltelefonerna väldigt sent i sina liv, har sagt att ”nej, man får inte ha med sig telefonen när man går bort”. Det är inte riktigt rimligt för den fyller så många funktioner i dag. Det som kan vara tillåtet är att ta foton och man kan få skriva in något i telefonen – till exempel en adress om någon tipsar om en bra affär där man kan köpa noter. Men man måste sätta gränser, man ska umgås med sällskapet man sitter med och får inte hålla på att gilla och svara på sms.

4. Vilket är det värsta etikettsbrott du själv har gjort dig skyldig till?

– Ja, jag har ju varit ganska drucken i mina vilda ungdomsår och vid sådana tillfällen har jag säkert ­hittat på upptåg som passerat både den goda smakens och etikettens råmärken. Jag har naturligtvis somnat i rännstenen någon gång som ung, däremot har jag inte så ofta begått fel på detaljnivå, som att komma i fel färg på flugan.

5. Vilket telefonsamtal förändrade ditt liv?

– När Peter Andersson ringde upp och frågade om jag ville spela in en pilot för det som sedan blev Mellan skål och vägg. Jag trodde att det var några kompisar som busringde för jag kunde inte tänka tanken att man som arkivarie plötsligt skulle få erbjudanden om att bli programledare i tv. Jag vet inte om jag hade träffat min fru Gunilla om det inte hade varit för det.

6. Vilket är ett vanligt rykte om dig?

– Först handlade det om att jag inte var en riktig person utan en kul figur som Killinggänget hade hittat på. Det var till och med folk som sa att jag var ett ­plagiat och visade någon ungrare som åkte runt och berättade om kulturgrejer i något skämtprogram.

7. Vilket plagg never goes out of style?

– Tweedkavaj. Den håller bra, den är varm och den är snygg.

8. Om du ägde en restaurang, vilken typ av mat ­skulle du servera?

– Klassisk fransk haute cuisine à la 1800-talet. Sedan skulle det finnas en bakficka med svensk husmanskost uppblandad med tyska husmanskostsrätter.

9. När bröt du mot lagen?

– Jag har väl smugglat in en hel del alkohol och jag har säkert begått en och annan trafikförseelse. De enda lagbrott jag skäms för är att jag kört alldeles för fort och oförsiktigt när jag var ung. För gör man det riskerar man andra människors liv. Att ta med ett par flaskor sprit för mycket från semestern, det tycker jag bara är en mänsklig rättighet.

10. Hur vill du bli ihågkommen?

– Man ska ha varit väldigt stor och speciell om folk har en personlig relation till en efter 300 år så jag skulle vara ganska tacksam bara om någon kom ihåg mig. Men om man får välja … som en glad och rolig person som ville människor väl.