Leif GW Perssons fina ord om Sven Melander
Nu minns professorn sin gamla vän, som gick bort i cancer i mars.
– Det är klart att jag tyckte om honom, saknar honom mycket, säger Leif GW Persson i Nyhetsmorgon.
Den 31 mars gick omtyckte komikern, programledaren och skådespelaren Sven Melander bort i cancer, 74 år gammal. Han sörjdes då av både vänner, familj och hela svenska folket.
Nu har dokumentären Sven Melander – Ta hand om er och glöm inte att skratta kommit på SVT, där Sven och en lång rad av hans vänner och kolleger sammanfattar hans innehållsrika liv. En av de som är med är folkliga tv-profilen och kriminalprofessorn Leif GW Persson, som var vän med Melander under många år.
Leif GW Persson berättar hur Sven Melander fanns där för honom när få andra gjorde det. Det var när Leif GW Persson avslöjades som källa i samband med den så kallad Geijeraffären 1978 som han fick sparken från polisen, och många av hans vänner vände honom ryggen.
– Jag mådde väldigt dåligt. Jag tänkte att jag skjuter skallen av mig och alla vänner var som bortblåsta. Men Sven fanns där. Han var en av få och det glömmer inte jag. När jag mådde som sämst var han som bäst, har Leif GW Persson tidigare sagt till SvD.
Sven Melanders stöd räddade GW
Det var på grund av Sven Melander som Leif GW Persson till sist sadlade om till författare, och snabbt blev en av Sveriges bäst sålda sådana.
– Han tyckte att nu var det dags att ta sig samman, sluta gnälla och börja jävlas tillbaka. Då skrev jag en roman som heter Grisfesten och det finns tydligen någon form av gudomlig rättvisa, för den kom ut året efter och det blev årets mest sålda bok. Förtjänsten till att jag klarade av att göra det var till stora delar Svens. Så det är klart att jag tyckte om honom, saknar honom mycket, säger Leif GW Persson i Nyhetsmorgon.
Träffades inte
Även om Leif och Sven fortsatte vara nära vänner umgicks de inte så ofta sedan Sven Melander flyttade från Stockholm.
– Umgicks vi hela tiden? Nej, vi gjorde ju inte det va. Han flyttade så småningom till Skåne och då händer allt det där som nästan alltid händer, att man nästan aldrig ses trots att man tycker väldigt mycket om en person, säger Leif GW Persson i TV4-programmet och fortsätter:
– Det var en alldeles utmärkt person, jag saknar honom. I dystra stunder får jag för mig att det är de goda som dör först.
