Mark Levengood framtidsbesked för äktenskapet med Jonas: ”Vi går i terapi”

Han är en av Sveriges mest folkkära personligheter, om inte den mest folkkära. När Mark Levengood gästar prisbelönta journalisten Malou von Sivers i TV4:s Malou möter presenteras han som ”den person som flest svenskar vill ha som granne.” Det säger en hel del.

Den öppenhjärtiga intervjun sänds två månader efter att Mark och hans make sedan 37 år, Jonas Gardell, meddelat att de separerar. En nyhet som slog ner som en bomb i slutet på januari och skapade stora rubriker.

Nu berättar Mark för första gången öppet om det tuffa beslutet sedan beskedet, om de oväntade reaktionerna från omvärlden och om framtiden med livspartnern.

Separerade från Jonas Gardell efter 37 år

Mark Levengood och Jonas Gardell blev ett par 1986. Tre veckor in i förhållandet friade Gardell till kärleken. I dag har de varit äkta makar sedan år 2011.

Makarna ”Mark och Jonas” har närmast blivit ett begrepp i Sverige. De är gayvärldens informellt krönta kungligheter och galjonsfigurer för HBTQIA+-rörelsen.

När paret, den 20 januari i år, lät meddela att de separerar var de tydliga med att det inte innebär en skilsmässa. De har två barn tillsammans och kommer alltid att höra ihop, men de låter framtiden utvisa ”vilken form” deras relation kommer att ta.

Mark Levengood om framtiden med Jonas: ”Går i terapi”

När Mark gästar intervjuprogrammet Malou möter som sänds på måndagskvällen den 3 april, berättar han hur omvärldens starka reaktioner på deras separation överraskade honom:

– Folk blev väldigt ledsna av nyheten, vilket tog mig lite med förvåning. Det blev nyhetsflashar i Finland, Sverige, Norge och Danmark. Det blev ett sådant enormt engagemang. Vi har separerat, men vi ska inte skilja oss. Vi går i terapi. Det borde vi gjort för länge sedan.

Vidare förklarar han att separationen är en prövning för deras äktenskap, som har ”en gemensam grundklang genom livet” och att möjligheten finns att de hittar tillbaka till den.

Berättar om mammans alkoholmissbruk för första gången

Mark är aktuell med nya boken Vänskap, som släpps den 20 april, i vilken han berättar om barndomen på ett sätt han aldrig gjort tidigare.

För första gången någonsin berättar han öppet om sin mammas missbruk. Tre år efter att hon somnat in.

– Vi hade en överenskommelse så länge hon levde. Att jag skulle hålla mig till det mer underhållande, men efter hennes död så var jag fri att berätta hur det hade varit på alla nivåer. Också berätta om hennes alkoholmissbruk. Det gör jag i boken nu, säger han i TV4-programmet.

Missbruket präglade hans och syskonens uppväxt. Men det är ingenting de någonsin har pratat om. Varken med varandra eller med någon annan. Hemma fanns en ömsesidig förståelse och konversationerna sträckte sig aldrig längre än: ”mamma mår dåligt”, följt av ”jag vet.”

Mark berättar om syskonens medberoende som låg till grund för deras tystnad. Han menar på att att ”finska män förväntas dricka sig till en för tidig död, men inte de finska kvinnorna.” Det finns en stor skam i det och det är därför tystnaden blir så högljudd.

Mark Levengood: Tvungen att dödförklara mamma mentalt

Han minns tillbaka på när familjen bodde i en förort som hette Gäddeviken. Han kom hem från skolan en dag och såg att mamma var glansig i ögonen. Det var då det gick upp för honom att: mamma dricker på dagarna.

Som mellanbarn var han ofta diplomatisk och tog ansvar för att ursäkta mammas beteende. Städa undan efter henne, så att pappa inte skulle se.

Medberoendet blandades också med en stor oro för att hans mor skulle skada sig själv. Och missbruket blev så allvarligt att hans mamma till och med försökte avsluta sitt liv vid mer än ett tillfälle.

– Det pågick tills jag var vuxen. Det kom till en punkt där jag kände att jag måste släppa henne. När jag var 16 eller 17 mådde jag så dåligt av mammas alkoholism och jag förstod då, i det läget, att jag kan aldrig rädda henne. Jag bröt. Jag bröt inte kontakten helt, men jag dödförklarade henne mentalt. Annars skulle hon dra ner mig i fallet, säger Mark Levengood under intervjun med Malou.

Avslutningsvis berättar han att han lärt sig att man aldrig kan hjälpa en alkoholist. Även om medberoendet kommer från en kärleksfull plats, så är det bara den enskilda drabbade personen som kan hjälpa sig själv. I slutändan.