Sofia Wistams relation till sin dysfunktionella pappa: Ältar inte

Den 56-åriga programledaren Sofia Wistam tycker inte om att ta det lugnt. Hon vill alltid ha många bollar i luften. Men var kommer den rastlösheten från?

I ett avsnitt av det omtyckta underhållningsprogrammet Renées brygga berättar Wistam om de personlighetsdrag hon fått med sig från uppväxten med en dysfunktionell pappa.

”Den har jag matat katten med”

Föräldrarna skiljdes när hon var tre år. Sofia Wistam växte upp med sin far på Storholmen i Stockholm. Under samtalet med Renée Nyberg berättar Wistam att hon brukade paddla kanot för att ta sig till skolan – även på vinterhalvåret.

Det var en speciell uppväxt och en speciell far- och dotterrelation.

– Då var det ju typ… om jag ramlade i en vak till exempel, vilket hände några gånger, då tog jag mig upp med isdubbar, gick hem och bytte kläder. Alltså oerhört tufft. Jag berättade inget ens, för det fanns ingen reaktion. Jag tror inte att curling var uppfunnen på 70-talet, säger Sofia.

Hon fortsätter sedan med att berätta om en ganska rå anekdot från barndomen, där hennes far att reagerat på ett märkligt sätt.

– Han var jättespeciell. Han var helt fantastisk, men reagerade kanske inte som andra gjorde. Vi bodde i en affär. Jag, som tioåring, fick gå och skära frukostbrödet. Du vet. Sedan tog brödet slut… det sa bara ”znn” , så hade jag skurit av två fingertoppar. Blodet sprutade och jag skrek. Min pappa och min styvmor kom inspringande, berättar Wistam.

Efter en del om och men hade hennes styvmor föreslagit en tur till sjukhuset för att få professionell hjälp med att fästa tillbaka fingertopparna, varpå hennes far hade svarat: ”Nej, det går inte, för den har jag matat katten med”.

Sofia Wistams relation till hennes dysfunktionella pappa

Sofia, som i dag är förälder själv, berättar att det ju förstås är mycket märkligt att hennes far fick för sig att ge sin dotters blodiga fingertopp till en katt som fanns i närheten, utan någon egentlig förklaring, men att hon inte bär på något agg mot honom i dag.

–Det är så många nivåer i den här historien som man kan bli upprörd över. Men jag har aldrig haft något behov av att ställa honom till svars.

När Renée frågar hur relationen till hennes far präglat henne genom livet, svarar Sofia att hon blivit en väldigt självständig individ som sällan ältar saker. Något som hon är mycket tacksam för och till och med refererar till som sin ”superkraft”.

Däremot så kan den där ”bit ihop”-mentaliteten i bland få en del negativa sidoeffekter. Bland annat när hon drabbades av bröstcancer för drygt tolv år sedan och kände att hon ville hantera det själv.

Dottern Sindy har dessutom påpekat att hon ”inte känner sin mor” och att hon i bland kan sakna en mamma som är mer skör. Något som fått Sofia att reflektera över vad hon fått med sig från barndomen.

Men... hon funderar inte särskilt länge. Hon är inte den som ältar!