Stålmannen-stjärnan blev förlamad – sonens tragiska öde
52 år gammal gick han bort, och bara två år senare avled hans fru Dana i lungcancer.
Kvar fanns bara 14-åriga sonen Will som blivit föräldralös – som än idag driver en stiftelse i föräldrarnas minne.
När skådespelaren Christopher Reeve fick rollen som Stålmannen 1978 var han den hetaste mannen i Hollywood – och den ikoniska rollen följde honom genom karriären. Under 80-talet gjorde han flera populära uppföljare, samtidigt som han också syntes i andra roller i både tv och på bio.
Men 1995 förändrades allt för Christopher Reeve, hans fru Dana och deras son Will, som då var tre år gammal. Christopher bröt nacken när han kastades av sin häst under en ridtur, och blev förlamad från nacken och neråt. Christopher och Dana grundade en stiftelse – The Christopher and Dana Reeve foundation – som stöttar forskning kring ryggmärgsskador likt skådespelarens.
2004 går Christophe Reeve bort, bara 52 år gammal, efter att ha drabbats av en allvarlig infektion till följd av ett liggsår. Sonen William är då 12 år gammal.
Så snart som 2006 drabbas familjen av nästa tragedi – när Dana Reeve går bort i sviterna av lungcancer. 14-åriga William, som bara sjutton månader tidigare hade två föräldrar, är nu föräldralös. Dana hade ordnat så att sonen skulle fortsätta växa upp i samma område där de hade bott, och under tonåren fick han bo med goda vänner till familjen. Detta trots att William hade två vuxna halvsyskon på sin pappas sida, Alexandra och Matthew.
Reeves son driver stiftelsen
Idag är William Reeve 29 år gammal, och driver sina föräldrar stiftelse vidare tillsammans med syskonen. Han har i övrigt valt att hålla sig borta från rampljuset och istället för att gå i pappas fotspår och bli skådespelare så har han utbildat sig och börjat bygga en karriär inom sportjournalistik.
I november 2017 höll stiftelsen en stjärnspäckad insamlingsgala, där William berättade om vikten av att fortsätta sina föräldrars viktiga arbete.
– Jag tror aldrig hans arv kommer försvinna och det är ett ansvar jag känner, att bära vidare hans och min mammas arv för resten av mitt liv och förhoppningsvis även bortom det. Jag tror att stiftelsen är ett sätt, ett påtagligt sätt som hans arv och min mammas arv kan leva vidare på.
William berättade också om hur det var att växa upp med en förlamad pappa.
– Faktumet att han var förlamad kom med sina egna utmaningar, för vi kunde aldrig vara spontana.Det kunde vara svårt, men mina föräldrar var så bra på att stå för sina värderingar att jag aldrig kände mig berövad på en normal uppväxt, även om mina erfarenheter egentligen var väldigt annorlunda gentemot andra barn i min ålder.
