Christer Lindarw om festerna med Elton John och beslutet att leva utan barn

Det skulle vara sista showen eller åtminstone ”sista stora produktionen”.

Men fyra år efter After Darks farväl är dragshow-gruppen tillbaka med en Moulin Rouge-sprakande föreställning på Vasateatern i Stockholm.

– Festen börjar redan i foajén när du hänger av dig kappan, säger Christer Lindarw, 68, och visar in i källarlokalen på Östermalm som är en skattkista av Silvia-peruker, lösbröst och plymer efter 40 år med After Dark.

Den här gången ska han inte stå på scen själv men rollen som producent innebär att han designar kläderna, träffar sömmerskor och är delaktig i marknadsföringen, allt.

Om han fortfarande rökt ett paket Blend Ultima om dagen hade det förmodligen varit läge för ett stressbloss, men Christer har slutat.

Fick ”gubbmage” av corona

– De första dödsfallen man läste om i corona-rapporteringen var ”äldre män och rökare”. Jag kände, ska man få den här jävla skiten så vill jag inte få det för att jag röker. Det var nu eller aldrig. Och det var faktiskt inte så svårt, säger Christer Lindarw och ler.

Bara att skaffa Netflix, äta ostbågar och dricka coca-cola i stället.

– Jag har haft en jävla bra kropp, alltid varit slank. Jag gjorde nummer utan strumpbyxor på scen när jag var 45. Nu har jag gått upp sju kilo under corona och fått mage som alla gubbar får.

Inte för att man trodde att du skulle sitta i parken och mata fåglarna, men hur såg du din pensionärstillvaro framför dig?

– Jag såg fram emot att inte ha ett datum ett och ett halvt år bort med en ny show. Att vara i den här branschen i 42 år innebär att aldrig kunna gå på en fest en lördagkväll, förrän sent när alla är packade. Eller äta middag med vänner en fredag. Jag känner att jag har missat mycket socialt liv. Förr kunde man dra på partaj på Café Opera och köra vidare till fem, det orkar man inte riktigt nu.

”Har hjälpt straighta ännu mer”

Det är svindlande att tänka på hur After Dark gjorde entré i ett moln av glitter i Thorbjörn Fälldins Sverige på 70-talet och gjorde dragshow till något folkligt.

Christer Lindarw själv tror att det handlade om både tidsanda och tillfälligheter. Bara en månad efter att After Dark öppnat sin klubb på David Bagares gata 1976, klappade den tidens inneklubb Alexandra igen, och gräddan med prinsessan Christina och Grete Philipsson i spetsen, kom till dem i stället. Dessutom gick artister som David Bowie, Marc Bolan och Freddie Mercury i bräschen för ett mer könsöverskridande uttryck.

– Det fanns en slags androgynitet och bisexualitet som var lite spännande.

Men the power av tv, ska inte heller förringas, poängterar Christer Lindarw. Redan året efter sändes deras show i SVT klockan åtta lördag kväll.

– Att våga sända en dragshow på bästa sändningstid vid den tiden var ganska enormt. Det här var långt före pride-parader och regnbågsflaggor, det fanns inte en enda öppet homosexuell. Nu satt Svensson hemma i tv-sofforna och såg fenomenet. Många gubbar var motståndare och tänkte ”äckligt” men så gjorde vi något roligt nummer och mungiporna åkte upp.

– Att vi har hjälpt många gay att komma ut är en sak, men vi har kanske hjälp straighta ännu mer i att komma över en slags fördom, tror Christer.

Själv var han länge tyst utåt om sin sexuella läggning. Och när han väl i samband med After Darks 20-årsjubileum, gick ut i Månadsjournalen och berättade att han var gay, blev det inte precis en kioskvältare. Dels var det nog få ögonbryn som åkte upp av ”nyheten”, medger Christer Lindarw, men också:

– I precis samma veva gifte sig Eva och Efva och snodde hela uppmärksamheten, ha ha. Det är väl enda gången det har varit paparazzis. Så stort var det. Jag tyckte att det var jätteskönt att det inte blev en stor grej om mig.

Varför kom ni inte ut?

– Det var mycket Lasse Flinckman som var hård med den saken. Vi hade ingen skyldighet att redovisa vem vi låg med och ville bli uppskattade för vad vi gjorde på scen och inte vår sexuella läggning. Och hur bra var det om ett par killar med lösbröst och strumpeband skulle bli de första som klev ut? Innebar det att alla homosexuella egentligen ville ha damkläder? Det riskerade bara att spä på fördomarna.

Flera i After Dark dog i aids

På scen en primadonna i nätstrumpor och eyeliner, utanför en man med många masker. Christer Lindarw medger att han under hela sitt sitt liv både lekt och stångats med könsrollerna.

– Jag var feminin med långt hår och hade lättare att ragga på Café Opera än på gayklubbar där klientelet gillade killar som såg ut som killar. En nyfiken straight man med ett par öl i sig som någon gång lekt med tanken att testa fick syn på mig, det var ju nästan som att gå hem med en tjej…

Sjuttiotalet var ett smörgåsbord av fest och supernova. Var det inte Lou Reed som drack Jack Daniels i deras loge, så var det Elton John som bjöd ut på restaurang och gav honom sitt hemnummer. Det var svettiga nätter på Studio 54 i New York och la dolce vita. Men allt förändrades som över en natt.

Lindarw beskriver det som att dra ner en järnridå när de första rubrikerna om aids kom 1982. Gayklubbarna kröp tillbaka in i sina hålor och alla vara livrädda för att bli smittade:

– Vi som lever och är så gamla som jag vet att det bara handlar om tur.

”Det var begravning varenda vecka”

När Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar sändes satt Sveriges mest kända dragshow-stjärna framför teven och upplevde en skölj av smärtsamma upplevelser. Han berättar om när After Dark var i San Francisco för att uppträda 1984.

– Ronald Reagan som var vid makten vägrade att ta ordet i sin mun och hela gay-communityn var galen för att ingen gjorde något. Killar hade sina pojkvänner döende i armarna utanför sjukhusen som vägrade ta in dem, aidssjuka satt och tiggde på gatorna för att de inte fick någon sjukvårdsförsäkring. Det var hemskt.

Själv förlorade han många vänner och bekanta, förutom Sighsten Herrgård och Jacob Dahlin, också flera kollegor i eller runt After Dark.

– Det var begravning varenda vecka. Det blev som en normalitet.

Jag frågar Christer Lindarw vad hans föräldrar tyckte när han blev dragshow-artist och han rättar snabbt. Mamma. Och hon undrade om det verkligen var så smart, säger han. Han som hade pluggat på Beckmans och skulle bli klädskapare i Paris.

Hans pappa var inte med i bilden då, när drömmarna vävdes i en etta med kokskåp i Eskilstuna.

– Mamma var gravid med mig när pappa lämnade henne för en annan kvinna. Första gången jag såg min pappa var på stan, jag var sex–sju år och mamma pekade och sa: ”Han som går där är din pappa”. Men jag hade inte saknat att ha en pappa. Jag hade mamma och mormor lindade runt mitt lillfinger och tyckte att mina kompisars pappor var jobbiga och bestämde mycket, säger Christer Lindarw och visar fram ringen på vänsterhanden som han fick av sin mor i konfirmationspresent, och som suttit där sedan dess.

Det enda starka minnet av pappan från uppväxten var när hans mamma en dag fick nog och lyfte luren.

– Han var dålig på att betala underhållet och hon ringde och sa ”du har aldrig gett Christer någonting, men han skulle verkligen behöva en cykel”. Jag var elva år och hemma själv när det en tid senare ringde på dörren. Då står han där i farstun med en cykel och säger ”Hej vet du vem jag är”. Ja, svarade jag, drog in cykeln och stängde dörren.

Pappan kom tillbaka när han var 16

Han var 16 år när föräldrarna återförenades och till en början inte nådig när pappan, som fått en dotter med den andra kvinnan, kom tillbaka in i hans och mamma Vivi-Annes liv.

– Jaså det passar nu, lagom till jag ska lämna boet? Men när jag sen flyttade till Stockholm kände jag: Nu slipper mamma vara själv i alla fall. Nästa polett som ramlade ner var ”Kan hon svälja 16 års svek och ta tillbaka honom, då måste jag också”. Att ta tillbaka efter att ha slitit så för oss med sin lilla kontorslön och knappt haft pengar i slutet av månaderna i så många år. Snacka om sitt livs kärlek.

Han fick en bättre relation med sin far med åren och ännu mer när mamman gick bort och det var de två kvar. När pappa efter 89 friska år drabbades av upprepade blodförgiftningar under 2020, tog Christer bilen ”hem till Eskilstuna”.

– Det var mitt i corona och jag hade tid. Vi bestämde båda att vi skiter i restriktionerna. Vi var försiktiga, kramades inte och jag sov i sommarstugan på landet, men det var fint att jag kunde vara med honom. Han gillade inte maten från hemtjänsten så jag lagade rätter som mamma brukade laga i barndomen, stekt fläsk med löksås och lutfisk.

När Bert Lindarw som var legendarisk speedwayhjälte i bygden fyllde 90 kom Eskilstuna-Kuriren och gjorde reportage om ”Motorkungen” och hans son.

– Efter det var det som ”det räcker nu”. Han gick bort i november.

Förutom att han har korats till Sveriges sexigaste kvinna två gånger, har Christer Lindarw framställts som evig ungkarl, vilket inte är helt sant. Han har haft två längre förhållanden, men det var han som bröt upp och lämnade båda gångerna.

Gräset kunde ju, som han uttrycker det, var ännu grönare på andra sidan.

– Kanske kan det vara så att sveket i min uppväxt har legat mig i fatet. Att man är rädd för att bli lämnad. Det är mycket möjligt. Jag har haft svårt att våga binda mig.

Hade du velat ha barn?

Hade jag varit yngre gay i dag och med den inställningen och de möjligheter som finns i dag så hade jag velat det. Men på min tid fanns det inte på kartan. Att komma ut som gay var detsamma som att inte få barn. Det var en tjejkompis som inte har träffat någon som frågade när hon närmade sig 40 om vi skulle försöka tillsammans. Jag var 55 och kände att jag var för gammal.

Och je ne regrette rien. Han ångrar inget, säger att han är nöjd och stolt över sin karriär och saknar inte ens att stå i strålkastarljuset längst fram.

– Jag har inget behov av synas eller få applåder längre. Klart att jag kan få ryck, att det hade varit kul att stå på scen, men jag saknar det inte och har inte det bekräftelsebehovet längre. Jag har fått så mycket tillbaka genom alla år från de som har följt oss. Jag är nöjd, säger Christer Lindarw.

Eller nåja, inte helt.

– Jag tycker att det är ganska tråkigt att bli äldre. Inte som i alla reportage i tidningen M där alla aldrig har haft det bättre, är i sina livs glansdagar, älskar sina rynkor och aldrig varit så nöjda över sina kroppar. Fuck you. Alla bara ljuger och ska vara så politiskt korrekta.

– Klart att det inte är kul.