Alex Schulman: ”Jag ifrågasätter ibland mitt val av yrke”

Under karriären har Alex Schulman gjort sig känd för att skriva biografiskt om personer i hans närhet – debutromanen Skynda att älska handlade om relationen med pappa Allan, Glöm mig om mamma Lisette och Bränn alla mina brev om mormor Karin Stolpe. För den som lyssnat på Schulmans podcast var det också lätt att se paralleller till författarens eget liv i senaste romanen Överlevarna.

I sin nya bok, Malma station, är Alex Schulman dock längre ifrån sitt eget liv än någonsin tidigare. Bokens handling kretsar kring tre livsöden som alla binds samman genom en avgörande tågresa till Malma station. Men bara för att romanen inte är biografisk betyder det inte att han inte hittat inspiration i sitt eget liv.

– Hela boken är full av saker som har hänt mig, eller nästan mig. Det är väl så man skriver? Vilken jävla respekt jag skulle ha för någon som kan hitta på helt. Men det här är den boken som är längst bort från mitt liv. Mest maskerad kan man säga.

Malma station kretsar till viss del kring en kärleksrelation mellan en utlevande, excentrisk kvinna och en mer tillbakadragen, stoisk man. För att gestalta början av parets relation har Alex Schulman sett tillbaka på hur hans eget förhållande med hustrun Amanda Schulman, som han i dag varit gift med i 11 år, tog form.

– Jag träffade Amanda, och för mig var hon den här enigmatiska kvinnan som jag försöker skriva om. Det här första mötet som han har med henne, jag beskriver egentligen mitt första möte med Amanda. Samma känslor som den här mannen har i boken hade jag när jag träffade Amanda. Jag kände mig så hopplös, konstig och kantig, ovän med världen, och hon tog in mig i världen. Det var som att jag fick komma med på hennes resa. Jag var till hälften rädd för Amanda i början, och till hälften besatt.

Skriver ur kvinnligt perspektiv

Att skriva ur ett kvinnligt perspektiv är något författaren inte gjort i sina tidigare böcker, men i den nya romanen är två av de tre huvudpersonerna kvinnor i olika åldrar.

– När jag skriver vill jag testa grejer jag inte gjort förut. Jag har aldrig riktigt tagit mig an att skriva om kvinnor och flickor som huvudrollsinnehavare. Jag ville prova och se om det gick.

Hur har det gått?

– Inte vet jag. Vad är kvinnligt kan jag ibland tänka. Har jag missat något? Blir det obekvämt att jag ens försöker? Det finns massor av saker som är mänskliga. Den här flickan i boken söker sin pappas blick, precis som jag gjorde i den åldern. Att söka bekräftelse är ju mänskligt. Det känns som att boken handlar om utanförskap och sökande efter kärlek som liksom överskrider könen. För mig var det i alla fall spännande att skriva om kvinnor. Det gav mig liv och lust under processen.

Boken kretsar kring teman som uppväxt, hur vi förhåller oss till barndomen och varför det blev som det blev. I vuxen ålder har Schulman landat i att inget är så föränderligt som barndomstiden, något hans mamma inte höll med om.

– Min mamma sa alltid ”du ska inte gå i terapi, för du ska inte gräva i det förflutna. Det som har hänt har hänt, skit i det. Du ska blicka framåt, det är oskrivet och vackert.” Men jag har insett mer och mer att framtiden är skriven och satt, den plats det rör på sig är i barndomen. Det är därför jag gräver där, för det förändrar sig och är jävligt levande. Den traditonella synen – det som har hänt har hänt och framtiden är oviss – det här är ju att vända på det. Det som ska hända har redan hänt, och det som hände har kanske inte hänt.

Succéboken blir film

Alex Schulman släpper inte bara ny bok – under hösten är författaren trippelaktuell. När Malma station når ut i butikerna har också filmatiseringen av Bränn alla mina brev premiär på biograferna och pjäsen Tröstrapporter, som han både skrivit och regisserat, sätts upp på Dramatens stora scen.

Bränn alla mina brev väntas bli en av höstens stora filmpremiärer, med skådespelare som Sverrir Gudnason, Pernilla August dotter Asta August och Gustav Lindh i huvudrollerna. Även om Alex Schulman varit involverad i processen har han inte haft sista ordet i några beslut.

– Jag har sett varenda ny version av manus och av filmen, men däremot har jag inte någon säg alls. Jag kan inte gå in och tro att jag ska bestämma något, jag måste bara släppa taget om det. Men samtidigt är jag exekutiv producent och får se alla versioner, så ibland kommer jag med långa mejl med vad man kan göra, och ibland lyssnar de på det. Men det är en jättefin film.

Desto mer makt har han över Tröstrapporter. Projektet började som en idé i podcasten, men utvecklades till en fullskalig pjäs som Schulman sålde in till förre Dramatenchefen Eirik Stubø, innan han avgick 2019.

– Det ska bli skitkul. Det är så bisarrt att jag har blipp till Dramaten. Jag skäms varje gång, för jag hör inte hemma där. Det är fyllt med ett manligt självförtroende jag inte har. När jag hör mig själv säga att jag ska regissera till Dramatenchefen, då skäms jag ihjäl. Men jag ville verkligen regissera, jag ville ta texten med mig ända i land.

Gustaf Skarsgård tog över rollen

Huvudrollen skulle först spelas av Wallander-skådespelaren Krister Henriksson, men efter meningsskiljaktigheter, som Schulman menar blåstes upp till något större än det var i kvällstidningarna, lämnade han projektet. Han har nu ersatts av Gustaf Skarsgård.

– Så fort det stod klart att Krister inte ville sa jag till Dramatenchefen att jag ville att Gustaf Skarsgård skulle göra det, säger Alex Schulman.

Det var dock långt ifrån självklart att Vikings-stjärnan skulle tacka ja till jobbet – den svenska Hollywoodstjärnan har nämligen varit ett återkommande skämt i Schulmans podcast. Därför blev det Dramaten som lade ut frågan till skådespelaren, snarare än författaren själv.

– Vi har ju faktiskt förlöjligat honom i podden under 3-4 år, om jag ringer kanske han bara kastar på luren. Men när vi sågs var det första gången vi träffade varandra, och det första vi gjorde var att vi omfamnade varandra. Det var väldigt fint. Då pratade vi i typ 3 timmar om den här texten, och den kvällen bestämde vi: vi kör.

Hur är du som regissör?

– Jag är väldigt dålig på massor av saker. Jag kan säga exakt vad jag är dålig på, för det har jag märkt. När det kommer fram en ljustekniker och frågar ”vad har du för vision om ljus”, då svarar jag ”ja, det är bra om han syns, tänd en lampa så går det bra”. Jag är inte skolad, jag kan inte det här. Men min fördel är att jag är väldigt mottaglig för att lära mig, jag har ingen prestige alls. Jag har en känsla för texten och vad den säger, och jag har en idé om hur man berättar den texten. Men ibland kan Gustaf berätta texten på ett helt annat sätt än jag tänkt, och jag inser att det blir bättre, och då gör vi så.

Alex Schulman är numera en av Sveriges mest omtyckta författare, och hans böcker har sålts till länder som USA, Japan och Spanien. Men trots det, och trots att han nu debuterar som Dramatenregissör, så har han svårt att komma undan sitt förflutna. Schulmans bakgrund som sylvass bloggare och även kändisreporter hänger envist kvar i folks medvetande.

– När jag skrev Överlevarna började ändå de flesta recensionerna med ”den här mannen som var så elak i sina bloggar, att han nu utvecklats till si och så”. Allt skulle ta avstamp i något som hände för 15 år sedan. Det är frustrerande. Därför är det skönt att komma ut i andra länder, där har jag inte den historiken, säger han och fortsätter:

– Jag kan inte vara för hård mot beslut jag tog när jag var 18, 19 eller 25, men jag hade gärna varit utan en del av det.

Gardells råd till Alex Schulman

Malma station lär följa i samma framgångsrika fotspår som hans senaste böcker, men Schulman är inte säker på om det ensamma livet som romanförfattare är något som lockar i framtiden.

– Jag ifrågasätter ibland mitt val av yrke och känner att jag inte kommer orka skriva en bok till. Jag vetefan… Det är väl klart att jag säkert kommer göra det, men nu ska jag in i Dramatens mörker med Gustaf, det ska bli underbart att jobba med någon. Sen skulle jag vilja jobba med någon annan och göra något annat skrivprojekt som inte bara är ensamt skrivande. En film eller en tv-serie med någon, det vore jättekul.

Det är inte brist på erbjudanden eller jobbtillfällen som är problemet för Alex Schulman, snarare tvärtom – utmaningen är att bestämma vad han ska lägga fokus på. För flera år sedan fick han ett råd av författaren och kulturpersonligheten Jonas Gardell, som fortfarande påverkar Alex beslut kring karriären.

– Gardell sa till mig: ”Du ska vara försiktig när du fyller 40. Det bästa du kommer göra gör du mellan 40 och 50, sen blir du bara sämre”. Det är så jävla mörkt. Jag glömmer aldrig det. Välj dina projekt noga, håll inte på med skit och tramsa. Nu är jag 46 år, och jag har verkligen lyssnat på honom. Om de ringer och säger ”det vore kul om du skulle leda ett program i tv”, då säger jag nej. Jag vet att jag ska inte lägga tid på det.