Clara Herngren lämnade Sverige – livet med Felix och familjen på Mallorca

Klockan är 10 på förmiddagen när Clara Herngren öppnar dörren till den ljusa takvåning där hon bor tillsammans med maken Felix och deras tre gemensamma barn. Den rymliga lägenheten har tre terasser med utsikt mot både havet och den magnifika La Seu-katedralen, ett av Palmas stora riktmärken. Sedan hösten 2022 bor familjen i Mallorcas huvudstad.

Flytten till Palma grundar sig i en gammal dröm om att bo utomlands en period, som paret närt sedan de blev tillsammans för 20 år sedan. Men att det skulle bli just Mallorca var långt ifrån självklart. Det var hösten 2021 som Clara Herngren var på tennisresa till Palma, och fick upp ögonen för staden.

– Men jag sa ingenting till Felix, för jag kände att det var bättre om han kom på det själv. När vi åkte hit på nyår, och hade varit här i två dagar sa han ”men är det inte här vi ska bo då?”.

Att få med sig barnen på Palma-tåget var dock inte lika lätt. Sonen Bill hade precis börjat gymnasiet och ville inte lämna sina vänner, och dottern Iris tyckte det var jobbigt att vara borta från kompisarna.

– Iris längtar också hem till sina kompisar, men för hennes del känner jag starkt att jag vill att hon ska vara kvar här, för det är så snällt här, och lite barnsligare här, på ett bra sätt. Man får vara barn längre här än hemma.

Barnen går alla på Svenska Skolan, en privatskola i området El Terreno som de senaste åren haft svårt att hålla takten med det ökade inflödet av svenskar som vill flytta till ön. Att familjen hade en ungdom i gymnasieålder var det enda som gjorde att de slapp stå i kö i flera år.

Clara Herngrens nya liv i Palma

Yngsta dottern Lisa är i dag hemma från skolan med slutfasen av en förkylning, men är full av energi och en nyfiken påhejare under fotograferingen. Hon ritar en peppande skylt till sin mamma – ”Du är jättebra” med stjärnor runt texten – och håller upp den genom fönstret ut mot terassen där Clara blir fotograferad.

Clara Herngren själv beskriver sitt Palma-liv som ”lyxigt”. Efter att ha lämnat barnen på skolan tillbringar hon ofta dagarna på en sportklubb på gångavstånd från hemmet. Där jobbar hon 3-4 timmar, och tränar tennis, simning eller går på träningspass. Hon är projektledare för SVT-programmet Komiker utan gränser, men tiden i Palma har också inspirerat till nya tv-serieprojekt. Eftersom hon fortfarande är i en tidig fas vill Clara inte berätta för mycket, men konstaterar att hon fascineras av intressanta människoöden i det nya hemlandet.

– Många människor har flyttat hit av anledningar som visat sig vara mycket mer spännande än vad jag kunnat tänka mig. Några har kommit hit för att de vill bort från någonting, andra för att de söker någonting. Både jag och Felix blev väldigt fascinerade av de här människorna redan de första veckorna, så vi började skissa på något.

Medan Clara valt att inte åka hem till Sverige särskilt mycket sedan familjen flyttade till den spanska ön har Felix pendlat fram och tillbaka. Den här dagen är han dock hemma, och går ut och köper ny mjölk till kaffet när Clara upptäcker att den druckits upp av deras tonårsson. Att paret verkar inom samma bransch och delar en entusiasm ser Clara som en fördel i relationen.

– Felix jobbar extremt mycket, men det är ett gemensamt intresse för oss. Vi använder varandra mycket som bollplank, ”vad tycker du om det här, var det här intressant?” Jag tycker det är väldigt spännande . Jag nästan slänger mig över när Felix får klippningar på nya grejer.

Flera av de äldre barnen har också sökt sig till tv- och filmbranschen. Claras äldsta son läser på filmskola i Prag, och bonusdottern Vera jobbar både som manusförfattare och skådespelare. Näst yngsta dottern Iris har dessutom en roll i Solsidan-filmen.

– Om de själva vill såklart. Det sa Felix tidigt, eftersom han hade större barn än jag när vi träffades, att de måste göra saker de tycker är roligt. Man måste jobba med sitt intresse, och liksom gå igång på det man ägnar så mycket tid åt. Sen spelar det mindre roll vad man har för intresse.

Träffade Felix på jobbet

Clara Herngren växte upp i Stockholmsförorten Solsidan – ja, det Solsidan – med sina föräldrar och en storebror. Som ung dröjde det innan hon förstod hur ovanligt lycklig hennes barndom hade varit. När Clara som 16-åring fick ta med en vän på familjesemester till Frankrike, så var det vännen som öppnade hennes ögon.

– Vi hade hängt mycket med mina föräldrar när hon sa ”du fattar inte hur glad du ska vara för att dina föräldrar tycker så mycket om varandra, de är genuint så snälla mot varandra”. Jag hade inte reflekterat över det, medan hon hade velat leva i den miljön. Det fattar man inte när man inte har något att jämföra med. Jag har haft tur.

I 20-årsåldern kunde Clara till och med skämmas över att hon haft en så problemfri uppväxt, och tänkte att lyckan någon gång skulle komma att slå tillbaka mot henne.

Hon fick rätt.

När Clara träffade sin blivande man på produktionsbolaget där de båda jobbade var de upptagna på varsitt håll – Felix var gift trebarnspappa, och Clara förlovad enbarnsmamma. I Claras fall hade allt gått snabbt, på mindre än två år hade de hunnit få barn och förlova sig. Men under en period hade hon burit på en känsla av att hon inte hade hittat rätt i sin kärleksrelation.

Pusselbitarna föll på plats när hon och Felix lärde känna varandra på jobbet. Vardagliga situationer som att fixa biljetter till en föreställning gjorde att hon fick upp ögonen för honom.

– Där förstod jag, att det är en sån man jag ska ha. Det är honom jag vill ha. Och detta händer parallellt med en panikkänsla över att jag måste göra slut.

De två hinner inte mer än att kyssa varandra en gång innan de blir påkomna, och sanningen kommer fram.

– Då bryter helvetet lös litegrann. Jag hade så jävla dåligt samvete, säger Clara Herngren.

Den nya romansen bryter upp ett äktenskap och en förlovning, och fyra barn ser på hur deras föräldrar separerar. För Clara blev det nästan övermäktigt att hantera, och hon börjar gå i terapi för att hantera sina tunga skuldkänslor.

– Jag hade så sinnessjukt dåligt samvete för honom framförallt. Det fanns inte i min värld att man skulle skilja sig, men nu gjorde jag det. Det var så mycket som krävdes av mig, jag var inte riktigt rustad att klara av det. Och alla var så besvikna på oss. Jag kände mig verkligen som världens vidrigaste människa.

”Haft så jävla dåligt samvete”

När det är som allra värst separerar hon och Felix till och med under en period, det blir för tufft att hålla ihop en helt ny relation i den storm av känslor de befinner sig i.

– Jag minns att jag satt i bilen och var tvungen att stanna vid vägen. Jag kände ”nu har jag fått tillbaka så mycket, jag klarar inte mer, jag fattar grejen. Jag har haft en räkmacka men nu är det överspelat. Jag fattar, men snälla, nu måste det lösa sig”. Det var en så otrolig kickback.

Trots att det gått ganska exakt 20 år stakar sig Claras röst när hon pratar om de turbulenta åren kring separationerna och skapandet av de nya bonusfamilj-konstellationerna. Hon torkar bort tårar bakom de stora solglasögonen.

– Jag kan fortfarande inte riktigt prata om det utan att börja gråta, för jag har haft så jävla dåligt samvete. Även om jag visste någonstans i mig att det jag gjorde var rätt, så var det så jävla tufft att såra så många människor.

Hur tog du dig igenom det?

– Tiden. Folk sa det till mig, att det kommer bli bättre, och jag kände bara ”men hur då?” Men det märker jag att jag säger till andra i liknande situationer nu också: "det kommer bli bättre, håll ut”.

Paret väntade i tre år innan de började bilda familj tillsammans. För Clara var det viktigt att få landa i att vara en bonusfamilj – men när de väl väntade sitt första gemensamma barn gick det bättre än hon hade trott.

– Jag har alltid velat ha många barn, men kände ”hur ska det går när vi har så många?”. Men just den grejen gick så mycket lättare än jag trodde. De större barnen hanterade det så bra. Okej, minst två av dem grät när jag sa att jag var gravid, men sen blev det som en sammanhållande kit för familjen.

Det var inte bara Clara som blev bonusförälder till makens barn, hennes son fick också bonusmammor när Claras ex-fästman hittade kärleken på nytt, och fick tre barn med två andra kvinnor.

– Jag brukar skämta och säga att det bästa med honom är att han har så himla bra kvinnosmak. Jag älskar båda hans ex, haha.

Clara utbildade sig till terapeut

Saluhallen Mercat de Santa Catalaina ser ut som en tunnelbanestation utifrån, men på andra sidan dörrarna sjuder liv. Clara köper gula mimosablommor inför makens födelsedag dagen därpå, medan en äldre kvinna duckar för kameran och smiter förbi för att göra sina ärenden vid diskarna som säljer grönsaker, ost och fisk i mängder.

Clara Herngren har en lång karriär i tv-branschen bakom sig, där hon jobbat på olika produktionsbolag och tv-serier, inte minst SVT:s megasuccé Bonusfamiljen, som hon skapat tillsammans med sin svägerska Moa Herngren. Men från början ville Clara inte jobba med tv – redan som ung hade hon bestämt sig för att bli psykolog. Eftersom utbildningen krävde fem års arbetslivserfarenhet när hon sökte den som ung lade hon planerna på hyllan, men i början av 2010-talet återupptog hon sin gamla dröm och började studera till KBT-terapeut i Örebro.

I 2,5 år utbildade sig Clara Herngren till terapeut, efter att ha insett att hon ville bli parterapeut för bonusfamiljer. Det hade hon själv letat förgäves efter när hon och Felix blivit tillsammans och skulle bilda familj. Som en del av utbildningen fick Clara ta emot klienter tillsammans med en handledare, och det var under de mötena som idén till Bonusfamiljen föddes.

– Det var så himla intressant. Jag kände redan vid det fjärde paret att ”det här är för bra”. Jag har jobbat med tv i ett helt liv, och funderat över vad som är spännande drama, och här hade vi ju idén! Jag ringde min svägerska Moa som också är bonusförälder, men även författare. Det enda vi pratade om varenda gång vi träffades var bonusrelationer. Så jag sa ”ska inte vi göra en tv-serie om precis just det?”.

Under årens lopp har Clara Herngren haft rollen som idéspruta i produktionens manusgrupp. När manusgruppen hamnat i diskussioner om hur karaktärerna ska hantera sina olika dilemman har hon dock insett att hon till viss del har en annan inställning till bonusföräldrar än andra.

– Jag vet att jag har haft tur med mitt barns bonusmammor, men jag har också gjort mycket för att förstärka den relationen, för jag vet själv vilket jobb som krävs. I stället för att se det som att nån tar ens barn ifrån en tycker jag att man ska lyfta ens barns bonusföräldrar. Många bonusföräldrar gör ett hästjobb och investerar tid i att ta hand om ens barn. Den som i slutändan vinner på att man har bra relationer med barnens bonusföräldrar är ju ens barn. Sen är det klart att det finns olika situationer, där det ibland är fullständigt omöjligt. Men jag tror man ska försöka vidga perspektiven.

Clara konstaterar att hon kan sakna KBT-studierna och funderar emellanåt på läsa klart de sista kurserna för att få sin examen. Hon är dock redan färdig samtalsterapeut, och skulle kunna ta emot klienter – något hon övervägt att göra på Mallorca.

– Jag har en tjejkompis här som är terapeut, och hon sa att jag kunde sitta här i Palma. Men jag kände att svensk-communityt här kanske är lite litet, jag vill inte ha folk jag känner.

Fyller 50 år i juni

Från saluhallen är det inte lång till Palma Sport & Tennis club, en oas i området Santa Catalina omgiven av höga bostadshus. De bevattnade gräsmattorna, dammiga tennisplanerna och turkosa simbassängerna ramas in av träd och parasoller som om somrarna skyddar mot solen. Det är här Clara tycker om att både sitta och jobba och att träna.

När hon skrattar till glider det över i hostningar. Clara Herngren berättar att hon fortfarande dras fortfarande med symptom från covid19, trots att hon blev sjuk i maj 2020. Lungorna känns inte som de brukade, och hon har fortfarande inte helt fått tillbaka smak och lukt. Till följd av det har en del av det forna matintresset svalnat, och det är svårare att träna lika hårt som hon brukade.

– Jag ska kolla lungorna. Jag är inte den oroliga typen, jag tror verkligen inte det är något med lungorna. Jag kanske har nedsatt kapacitet, men tror inte jag har någon tumör. Förut feströkte jag en del, jag älskade att ta en cigg när jag drack vin, men det har jag inte gjort på länge nu. Det går inte, jag skulle börja tokhosta, säger hon.

Clara byter om till tenniskläder i klar orange, och fattar sitt racket för en träningsmatch mot en bekant. I juni fyller Clara Herngren 50 år, men någon ålderskris upplever hon inte. Det är mest när hon spelat för mycket tennis, en av hennes stora hobbys, som hon märker att kroppen kan protestera.

– Jag har inte så mycket ångest för det. Folk har frågat hur det känns att fylla 50, men jag har inget problem med det. Det enda jag känner är typ fötterna, jag kan vakna och ha ont under fotsulorna. Det måste vara ett ålderstecken.

Hon fortsätter:

– Jag är alltid här och nu, vilket också har vissa negativa konsekvenser. Jag kan inte planera något framåt. Att vi gjorde den här flytten är helt otroligt för att vara mig, jag är hopplös. Därför har jag också stora problem med mitt eget 50-årsfirande, jag vill att det ska vara spontant. Jag är liksom inte typen som går och längtar efter saker och tycker om att planera långt i förväg. Jag tror det är stor risk att jag blir besviken då.