Här är svenskan som gör accessoarer till kändisar som Beyoncé och Kim Kardashian

Eftermiddagssolen silas genom glastaket och reflekteras i golvets svartvita kakel. Galerie Véro-Dodat ligger i Paris 1:a arrondissement, några stenkast från den chica shoppinggatan Rue Saint-Honoré och konstmuseet Louvren. Passagen byggdes på 1820-talet i nyklassicistisk stil med nätta marmorpelare och mässingsdetaljer. Att i dag besöka den är som att färdas tillbaka i tiden.

Mitt emot varandra ligger små exklusiva butiker med olika hantverksspecialiteter: handväskor, möbler, parfymer och musikinstrument. I ett av skyltfönstren syns ett potpurri av handskar i allt från mer klassiska modeller i diverse kulörer till extravaganta skapelser i skinn, strass och spets. Ovanför dörren är butiks­namnet skrivet i gyllene versaler: THOMASINE.

– Man nyper ju sig i armen, säger Thomasine Barnekow när vi har slagit oss ner inne i butiken och hon har serverat rooibos-te i blommiga porslinskoppar.

– Jag fattar fortfarande inte riktigt att det här är min ateljé, min butik, mitt hem – mitt i Paris. Men adressen passar ganska bra, jag jobbar med ett hantverk som alltid har funnits i den här passagen.

Allt började på ett slott i Skåne

Hennes skånska skvallrar om att hon har rötterna någon annanstans än i den franska huvudstaden.

Thomasine växte upp med lillebror, föräldrar och farföräldrar, som sjunde generationen på slottet Sinclairsholm i byn Gumlösa utanför Hässleholm. ”Någonstans i ingenstans”, så upplevde hon platsen som liten.

Hennes föräldrar skötte jordbruket på gården, drev restaurang och tog hand om turisterna som kom för att titta på intilliggande Gumlösa kyrka. På 1980-talet var hennes pappa en av de första i Sverige som började odla grön sparris och Thomasine var med honom och sålde på torget. Men bäst trivdes hon ihop med sin farmor och de andra äldre kvinnorna på gården. Hos dem fick hon äta nybakade småkakor och när hon var i femårsåldern fick hon en brodyrkorg av sin farmor. Broderiet kom att uppsluka henne fullständigt.

– Det finns bilder på mig från den tiden och jag hade samma min då när jag broderade som jag har när jag sitter och syr mina handskar i dag – väldigt sammanbiten och koncentrerad, säger hon och skrattar.

Thomasine älskade skolan och hade lätt för sig. Hon fick hoppa över en klass och 15 år gammal reste hon till Nya Zeeland och gick på highschool ett år innan hon kom tillbaka till Skåne och började teknisk linje på gymnasiet.

Resan till att bli handskdesigner

Broderiet hade hon vid det laget lagt åt sidan. Hennes nya hobby var silversmide. Men att skaffa sig ett konstnärligt yrke hade hon inga planer på. I stället var hon inställd på att bli ingenjör och började plugga till det efter studenten. Ett halvår in på utbildningen drabbades hon dock av tvivel. Kanske ville hon ändå göra något mer kreativt? Det slutade med att hon sökte in till olika industridesignutbildningar och kom in på Saint Martins i London och Design Academy i holländska Eindhoven. Hon valde den senare skolan, trots att den var mindre känd.

– Jag tänkte att många svenskar åker till London så därför ville jag åka till Holland. Jag har alltid trivts på platser där jag får vara lite annorlunda.

Tanken var att bli industridesigner och jobba med hårda material. Men hon märkte snart att textilier var hennes rätta element; hon gillade att hon kunde ta med sig projektet hem och sitta där och sy.

– Jag kände en frihet i att kunna skapa vad jag ville med bara sax, nål och tråd.

Hennes examenskollektion bestod av handsydda lammskinnshandskar med skulpturala smyckesdetaljer. Den blev antagen till den italienska designtävlingen International Talent Support – och på den vägen är det. Hon fick frilansjobb i Paris och grundade 2008, 26 år gammal, eget företag. Affärsidén var att nischa sig inom handskar och väcka liv i ett specialområde som har tynat bort inom modevärlden.

Thomasines produktion består av två delar. Den ena inbegriper de prêt-à-porter-handskar som hon låter sy upp på ett handskmakeri i Ungern och som säljs i butiker och på exklusiva varuhus i Europa, USA och Asien. Den andra delen utgörs av hennes couture-kreationer. Då rör det sig om utställningar eller specialbeställningar från exempelvis operahus och filmkostymörer. Bland annat bärs hennes handskar i den franske regissören Luc Bessons science fiction-film Valerian – där med insydda ljusdioder. Alla couture-­beställningar gör Thomasine själv för hand.

– Handarbetet – att bygga en form med mina händer – är lite som yoga för mig. Det ger mig ett inre lugn.

Kändisar som Kim K och Beyoncé har burit hennes kreationer

Under sina drygt tio år i Paris har hon etablerat sig som ett namn i branschens toppskikt. Hon får ofta förfrågningar av modetidningar som vill använda hennes handskar till plåtningar. När vi ses i slutet på september pågår Paris modevecka och under intervjun blir vi flera gånger avbrutna av bud som knackar på butiksdörren och lämnar ett paket med handskar eller någon stylist som vill komma och hämta.

– Det är konstant handskar från mitt lager på lån ute i världen. I våras hamnade ett par på Billie Eilish i brittiska Vogue. Sådant är så klart väldigt kul.

Även modehusen efterfrågar hennes kreationer. På höstens Met-gala i New York var det hon som, på uppdrag av Balenciaga, hade sytt handskarna i Kim Kardashians omdebatterade, heltäckande svarta klädedräkt.

– Det är många märken som slåss om att klä stjärnorna. Normalt sett får jag måtten på personens händer och har sedan tre–fyra arbetsdagar på mig att sy. Men jag jobbar mycket på adrenalin när jag håller på med ett viktigt projekt. Jag vet också hur många timmar jag måste sova för att sedan kunna fortsätta arbeta koncentrerat nästa dag.

Det var hösten 2019 som Thomasine flyttade in i anrika Galerie Véro-Dodat. Innan dess hade hon länge bott och jobbat i en tvårummare i stadsdelen Marais. Numera bor hon ovanpå sin butik i en liten lägenhet med fönster ut mot den pittoreska passagen. I kvarteren runt omkring har många av de Parisbaserade couture-husen sina högkvarter. Och stora namn har huserat i passagen genom åren.

– Det var här Christian Louboutin öppnade sin första butik. Man ska drömma stort, säger hon och blinkar med vänsterögat.

Utöver adressbytet har det senaste året gett henne en boost på ett annat sätt. I flera år sydde hon handskar åt Schiaparelli, men med den skriftliga överenskommelsen att hon inte fick prata om samarbetet offentligt. Till slut satte hon hårt mot hårt och sa att hon inte ville göra fler jobb om hon inte fick berätta om dem. Ett tag var det tyst från modehuset men i början på 2021 återkom de; de ville att hon skulle göra ett par höga, svarta skinnhandskar till en artist på Grammy Awards. Och nu gick de med på Thomasines villkor.

– Att det sedan råkade vara Beyoncé som skulle ha handskarna var ju en bonus.

Hon beskriver händelsen som en vändpunkt.

– Mitt mål är att få samma status som Stephen Jones, som gör alla hattar till bland annat Dior, att mode­husen ska vara så stolta över att jag gör deras handskar att de berättar om det.

Paris må vara Thomasines bas, men hon återvänder regelbundet till Skåne och Sinclairsholm. Där är det hennes bror som har tagit över slottet.

– Man kan säga att min brors kärlek till gården ger mig min frihet i Paris.

Vad tänker du om framtiden?

– I dag är mitt företag en one lady show. Man kan hantera allt själv till en viss grad, sedan måste man ta in folk som hjälper till. Det ska bli spännande att se vad som kommer att hända de närmaste fem åren.