Katrin Sundberg ryter ifrån mot mansdominerade branschen: ”Trött på det”

För några år sedan, under pandemin, gjorde Katrin Sundberg succé på sociala medier med hennes skarpa igenkänningshumor.

Men när någon försökte lägga ord i munnen på henne och hävda att drivkraften bakom hennes roliga videor skulle vara att bana väg för ”kvinnlig humor” eller ”äldre kvinnor”, röt hon ifrån.

– Jag orkade inte mer och sa till slut att jag gör det här av ren lust! Jag har ingen som beställer någonting av mig. Jag har ingen som har några krav. Jag gör det här för... Jag gör vad fan jag vill.

Det där ”Jag gör vad fan jag vill” kom sedan att bli ett livsmotto för Katrin, som i november är aktuell med en scenföreställning med samma namn. Även om hon, till sin mammas stora förskräckelse, lät behålla svordomen i titeln.

Den i dag 60-åriga humordrottningen Katrin berättar för Femina att den kommande scenföreställningen är det hon är tveklöst mest stolt över under karriären – och om hur kvinnor i kulturen förtjänar mycket mer respekt än vad de får!

Relationen till Häxan Surtant: Vuxna borde vara mer som henne

Det stora genomslaget in i skådespelar- och humorbranschen var i rollen som Häxan Surtant i Jullovsmorgon: Aktiebolaget Häxan Surtant år 2006.

– Jag tycker att hon är helt underbar. Hon har en nyfikenhet som jag tycker fler vuxna borde odla. Och behålla. För om man bara är nyfiken, då tror jag att livet blir både längre och roligare. Det är när man slutar vara nyfiken som det inte är kul längre, förklarar Katrin Sundberg för oss.

Hon låter dock meddela att Häxan Surtant är pensionerad, så den som väntar på en comeback för den omtyckta karaktären väntar förgäves.

– Tyvärr så är det så att ekonomin för att göra barnprogram är betydligt lägre... Det går inte att jämföra med vad man får betalt för vuxendrama och eftersom vi hade så hög ambitionsnivå på det där, så la vi ner extremt mycket tid och kraft, säger hon och fortsätter:

– Så jag har stått och frusit om den där jävla lackskorna i tolv timmar otaliga gånger. Så att: Nej, jag tror inte hon gör comeback. Hon får vila lite nu.

Gör komiska filmer på Facebook och Instagram

Vi pratar vidare hennes aktuella projekt, mer specifikt föreställningen Jag gör vad fan jag vill. Katrin förklarar att det givetvis inte handlar om att ”köra rattfull eller välta folk i rabatterna”, utan om att ”lyssna mer på sig själv än på andra”.

– Det är så väldigt lätt att man, i alla fall som kvinna och framför allt i min generation, är så mån om att vara andra till laga. Då glömmer man liksom bort sig själv lite grann.

Katrin har aldrig riktigt brytt sig om vad någon annan tycker, men för några år sedan började hon mer och mer ifrågasätta varför hon gjorde vissa saker. Tyckte hon verkligen att det var roligt eller gjorde hon det för någon annans skull?

Under pandemiåren i isolering och med inställda jobb hittade hon lusten.

– Jag började för några år sedan med att göra komiska filmer på Facebook och Instagram. Der där fick sån otrolig fart och sån spridning, så jag blev helt tagen av det, säger hon och berättar vidare om de många meddelanden hon fick från följarna:

– Folk hörde av sig och skrev saker som att ”Du är den som får mig att orka fortsätta” och ”Jag skrattar för första gången för att min man gick bort”. Jag börjar nästa gråta när jag tänker på det. Kan jag göra det för en person, så är det värt allt.

Katrin Sundberg använder sina nära och kära som motspelare. De går snällt med på att ställa upp.

– Det är lite blandat, den som har synts flest gånger är jag inte släkt med överhuvudtaget. Det är min kompis Charlott Strandbergs dotter. Ebba Irestad heter hon, och hon är sångerska i första hand. Hon sjunger något så fruktansvärt bra, gjorde stor succé i Sisters Act på Kina Teatern. Hon fick sitt break där.

Katrins och maken Magnus kärlekshistoria: ”Som en rom-com”

Någon annan som också synts i Katrins humoristiska videoinslag i sociala medier, är hennes make Magnus Dahlberg.

– Jag är liksom road av vardagliga fenomen. När min man och jag kommer upp på morgonen och tävlar i vem som har sovit sämst. Sånt som man själv inser ”det här är helt rubbat att sitta och prata om”, säger hon och skrattar.

– Förutom att man gick upp 6 kilo i vikt under pandemin, så hade vi ju väldigt roligt. Magnus och jag spelade in hur mycket rolig skit som helst. Där startade grundidén till det som blev min föreställning.

Du och Magnus har ju en rätt speciell kärlekshistoria, berätta.

– Vi var ett par i några månader när vi var 16 i Örebro. Sen så flyttade jag till Stockholm efter gymnasiet, och då tog det slut. Efter det sågs vi inte på 27 år, berättar Katrin och fortsätter:

– Sen var det en sån där juldag när man åker hem, sån här hemvändarkväll, och då gick jag ut där och så satt han där. Vi började prata. Han var också nyskild och sen blev vi jättekära. Det är verkligen som en sån där rom-com-story.

I dag har paret varit gifta i 17 år.

Viktigt budskap med humor: ”Kvinnorna bär upp kulturlivet”

Karin vill förmedla viktiga budskap med hjälp av humor och ”roa folk till ett nytt tankesätt”. Bland annat synen på kvinnor i kulturen.

– Jag menar hur man värderar en publik. Att man fyller salong efter salong med medelålders kvinnor, det är inte lika mycket värt som att ha en blandad publik. Eller herrar i publiken... Det tycker jag är för jävligt. Och det skulle ingen erkänna att det är så, men så är det visst, säger hon och fortsätter:

– Jag är både så förbannad och trött på det! För det är kvinnorna som bär upp hela kulturlivet. Går på vilken föreställning som helst. Det är 87 procent kvinnor i salongerna. Men det är ingen som pratar om det, eller så är man så van att man inte ser det. Tyvärr. Det är en bra bit kvar. Ge kvinnor lite respekt.

Du fyllde 60 förra året, hur tänker du kring åldrande?

– Ja, otroligt. Jag fattar ingenting. Jag tycker inte att de två pandemiåren skulle räknas. Jag tycker fortfarande att jag är 58 faktiskt.

– Däremot känner man ju att nära vänner blir allvarligt sjuka. Det är ju inte kul. Sen är jag mer noga med att ta vara på och göra saker jag gillar. Förut kände man ju att livet var ändlöst. Men det kanske man inte känner på samma sätt.